Svenska
Gamereactor
recensioner
Warriors All-Stars

Warriors All-Stars

Vi trodde inte att det var möjligt, men tydligen så har Warriors All-stars bisarra fiendeantal fått André att tröttna på videovåld...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är en våldsamt nostalgisk känsla att vara tillbaka på spelvärldens mest fullknökade slagfält. Vart jag än vrider kameran så flockas det av skrattretande många fiendesoldater som bara väntar på att få Asiens längsta spjut i ansiktet. Det hela känns både absurt, löjligt och fantastiskt - alltsammans på samma gång. Jag har inte lirat något Dynasty Warriors sedan Playstation 2-eran, men från vad jag minns hade Koei Tecmo inte direkt några problem med att göra mig fullständigt beroende av spelbarheten då, för måttstocken på vad som var roligt på den tiden var ju förstås kopplat till hur många polygongubbar det gick att döda på kortast tid. Det var extremt spännande att chansa på en karaktär från det enorma galleriet av krigshjältar, och bara hoppas på att soldaten var en ännu fetare mördarmaskin än den förra jag spelade som. Och visst tusan får jag exakt samma känsla idag med Warriors All-Stars.

Koei Tecmo har (snarlikt med vad Sony gjorde med Playstation All-Stars Battle Royale) tagit en stor hög av deras mest älskade spelhjältar och snurrat in bunten i en och samma titel. Det är dock inte tal om någon tvådimensionell knytnävsduell här, utan konceptet är exakt som i Dynasty Warriors: Det är du mot världen. Spartaner mot perser. Vinterkrigande finnar mot Sovjetunionen. På varje bana räknar spelet ut hur många jag dödar, och utan att överdriva ens det minsta tickar min mordkalkyl ofta över 1500. Bataljer av den här storleken behöver dock någon typ av omringande intrig, och utvecklarna Omega Force gör faktiskt ett godkänt jobb med berättelsen i Warriors All-Stars:

Warriors All-Stars
Vapnen och strykteknikerna är ofta väldigt varierade bland karaktärerna. Millennia här ovan har till synes samlat ihop varenda fälla från Prince of Persia som hon kastar på de attackerande fiendetrupperna.

En adlig pälsdjursfamilj i en värld långt långt borta har under en tid sett sitt grönskande jordklot röra sig allt närmare domedagen. Anledningen till detta är att källan till allt liv, den gudomliga sjön, har börjat sina. Som en sista utväg för att rädda tassarna på sin familj gör lillasystern Tamaka en ordentlig dos med satanistiska häxkonster, och lyckas teleportera ninjan Ryu, Dead or Alive-Kasumi, William Adams från Nioh, och många fler karaktärer från Koei Tecmos spelserier till sin egen värld. Spelhjältarna är inte direkt lyckliga över saken, men det enda sättet att komma tillbaka till sina hemplaneter är tydligen om Tamaka lyckas få tillbaka kraften till sjön. Så slagskämparna får snällt hänga med på att rädda världen om de någonsin vill se sina hem igen.

Detta är en annons:

Så här långt är premissen ganska blöjig, och utöver att Tamakas brorsa och kusin försöker sätta stopp för henne händer det inte speciellt mycket - åtminstone inte under min första genomspelning. Det intressanta i Warriors All-Stars är dock att berättelsen skildras från tre olika perspektiv beroende på vilken av de tolv spelbara karaktärerna jag väljer att starta med, och när jag ska testa på att följa den tredje byrackan i släkten blir faktiskt intrigen helt okej. De tillkallade spelhjältarna kan också påverka handlingen ganska ordentligt, en gång till den graden att Nobunyaga Oda från Samurai Cats ville göra uppror mot kungafamiljen och ta över tronen. Det finns alltså ett helt gäng med alternativa slut och historier att grotta ned sig i, vilket hade varit ganska intressant att faktiskt att utforska... Såvida det inte vore för hur ledsamt upprepande själva spelbarheten är. Tyvärr.

Warriors All-Stars
Desto mer du slåss tillsammans med en kompanjon, desto bättre vänner blir ni. Det ger vissa uppgraderingar i strid, men det låser också upp olika händelser i huvudbasens jacuzzi-avdelning. I början av spelet fanns det bara travhästar(!) inne i badet, men allt eftersom vänskapsbandet växte mellan karaktärerna så fick de till slut bada med varandra.

Spelkonceptet går ut på att du tar med dig fyra stycken strykknektar till en bana och utför ett par meningslösa sidouppdrag innan själva huvudstriden går att genomföra. När du har dödat en viss mängd soldater, eller löst en uppgift på slagfältet höjs ditt mod, vilket gör att du kan ta dig i mål utan att dö en brysk död. Om du har byggt upp för lite mod kommer slutbossen sätta fast dig i en lång kombo, snarlikt med hur en duktig Tekken-spelare kan klistra fast en amatör i ett långt, oförlåtande hagel av knytnävar. "Bravery"-systemet tvingar mig förvisso att ta del av de sköna jättestriderna innan jag kan avancera på slagfältet, men det blir väldigt uppenbart att hur duktigt jag än hade spelat så hade det inte gått att döda en huvudboss om min mod-mätare hade varit för låg.

Warriors All-Stars
Berättelsen skildras både genom trista pratbubblor och måttligt påkostade mellansekvenser. Vi föredrar självklart det sistnämnda.
Detta är en annons:
Warriors All-Stars
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men ändå är fotot ovan inte ens i närheten av att skildra galenskaperna som upptstår när specialattacken "Rush" aktiveras.

Både banstrukturen och rörligheten hos karaktärerna känns föråldrat. Det är helt platta spelvärldar med undantag för några trappor här och där, och de osynliga väggar jag stöter på tillsammans med den fula grafiken gör att Warriors All-Stars inte direkt känns som en ny titel. Den artificiella intelligensen hos fienderna är inte mycket att hurra för den heller, dock till stor del på grund av själva spelkonceptet. Det handlar väl inte direkt om att det ska vara svårt och kräva finslipade taktiker hos dig som spelare - åtminstone inte på "Normal" som svårighetsgrad. Utan istället ligger fokus på tillfredställelsen av att nita ihjäl sextio soldater på ett enda svärdhugg. Och visst är det tillfredställande.

Warriors All-Stars paradgren däremot är den kreativa variationen mellan spelhjältarnas vapen och stridsstil. Dynasty Warriors-klassikern Zhao Yun har som vanligt ett fem meter långt spjut som han svingar omkring sig, Adam Williams har sitt samurai-svärd, men det finns också riktigt intressanta karaktärer med en helt annan kategori av vapen. Favoriten så här långt är kissekatten Nobunyaga Oda som pangar fiender med en hagelbrakare och tillkallar ett helt gäng med katter som skjuter vildsint omkring sig. En annan ögonsten är Millennia från Deception. Istället för att vifta med en sabel använder hon någon typ av magi där björnsaxar, svingande yxor och jättekanoner dyker upp från tomma intet och gör fullständigt narr av de stackars motståndararméerna.

Warriors All-Stars
Fiendevariationen i Warriors All-Stars är helt okej.

De få gånger som jag får lite problem i striderna finns den helgalna "Rush"-attacken till mitt arsenal. Den gör att fiendeantalet ökar ännu mer (som om det ens vore möjligt) och samtidigt blir trupperna såväl som bossarna helt inkapabla till att försvara sig. Det är inte ovanligt att 1500 knektar faller döda efter en sådan attack, och desto bättre det går för dig, desto fler hjältar från ditt lag kommer dyka upp på skärmen och peppa dig till att kämpa ännu hårdare. Det hela är en ren absurd syn, och kanske det mest Japan-utflippade jag någonsin har fått uppleva i ett spel.

Sammanfattningsvis är titeln ett väldigt upprepande spektakel. Det finns kosmiskt många sidosysslor och extrabanor, men även för en troféjägare som jag finns det ingenting som motiverar mig till att göra ett smack utöver själva huvuduppdragen. Grundkonceptet får ingen spelmässig utveckling genom äventyret, och jag har faktiskt svårt att ens kunna se skillnad på ett slagfält från ett annat. Laddningstiderna var dock ganska korta, och när det inte tar längre än tio minuter att köra en runda kan jag tänka mig att en kort spelsession med Warriors All-Stars kan vara lite trevligt, då och då.

Warriors All-Stars
Under striderna är det ett konstant tjöt från de hjältar vi väljer att plocka med oss till slagfältet. Din simultanförmåga måste dock vara ganska välslipad om du ska kunna koncentrera dig på vad som sägs samtidigt som ett hundratal av sabelbärande rabiesjyckar rusar till attack.

Det var som sagt otroligt längesedan jag lirade Dynasty Warriors senast, så hur denna fristående titel står sig mot de modernare liren i Musou-serien vet jag inte. Jag hade önskat mig ett djupare stridssystem, färre motståndare och åtminstone ett uns av motstånd från dessa feta arméer för att göra bataljerna lite mer intressanta. Men om du känner för att gå på ett Djingis Khan-liknande utrotningskalas, kanske i väntan på att Dynasty Warriors 9 ska släppas, så kommer du ha en stundtals trevlig upplevelse i Warriors All-Stars. Att testa på de olika hjältarnas strykegenskaper är spännande då vapenvariationen är bra, och berättelsen om hundfamiljen vars planet jag ska rädda är under omständigheterna helt okej.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Varierade spelhjältar, galna mängder av fiender, korta laddningstider.
-
Repetitivt spelupplägg, dålig grafik, stökigt gränssnitt, föråldrad spelupplevelse.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Warriors All-StarsScore

Warriors All-Stars

RECENSION. Skrivet av André Wigert

Vi trodde inte att det var möjligt, men tydligen så har Warriors All-stars bisarra fiendeantal fått André att tröttna på videovåld...



Loading next content