Vilken är den bästa Alien-filmen?

(08) Alien vs Predator-filmerna
Jag slår ihop dessa, för vad är poängen i att särskilja skräp? I min värld klassas dessa knappt som Alien-filmer, så jag blickar inte direkt tillbaka på dessa hjärndöda crossovers med värme. Den första tramsfilmen kändes som en bunt actionfigurer som tacklar varandra i 90 minuter, där Xenomorphen kändes som en mesig trasdocka i jämförelse med Predator. Requiem var i sin tur obegriplig att se eftersom filmen ständigt var dränkt i mörker för att dölja dess många, många brister. Dessa hjärndöda actionrullar får gärna utsättas för frätande Alien-syra...

(07) Alien: Covenant
Vad som hade kunnat vara en modern Frankenstein blev Covenant istället ett obeslutsamt hafsverk som varken visste ut eller in. Den ville fortsätta på navelskådandet från Prometheus, men samtidigt också vara en fantasilös monsterslasher på en och samma gång och det slutade med en ojämn film som inte var till för någon annan än Scott själv. Det är synd, för David som karaktär är fenomenalt gestaltad och jag hade hellre sett mer av mystiken från Prometheus än att se Scott försöka fixa sådant som aldrig var trasigt till att börja med. När en hel filmvärld unisont skriker ut "Ta på er hjälmarna för i helvete" under filmens första 20 minuter säger nog en hel del om handlingen...

(06) Alien: Resurrection
Om besvikelse hade ett ansikte hade det nog burit omslaget till denna feberdröm. Jag älskar Sigourney Weaver, men övergången från hennes tragiska svanesång till denna utflippade röra skar sig något oerhört och även som parvel kunde man känna att något var "off" med Amelie-regissörens bidrag till franchisen. Tonen och manuset i denna uppföljare var helt uppåt väggarna, som å ena sidan skruvade till Xenomorph-mytologin men som å andra sidan förvandlade en blek franchise till ett överspelat och töntigt kapitel...

(05) Alien: Romulus
Som jag nyligen skrev i min recension nådde inte filmen upp till sin sanna potential tack vare att den andra halvan spårar ur på ett så ospännande vis, men samtidigt fanns det fortfarande gott om groteska läckerheter att gotta sig för hardcore-fansen som har väntat på mer Alien-action. Visuellt sett är det också en av de snyggaste i franchisen och även om filmen mest blir en fanservice-remix finns det också ett underhållningsvärde som inte infann sig i tidigare nämnda filmer - även om pulsen inte riktigt finns där.

(04) Prometheus
Även om det i sig inte är en renodlad Alien-film delar den ju är samma DNA. Även om argumentet att Prometheus överförklarade penishuvudets ursprung är förståeligt, är detta en effektiv science fiction-film om människans ursprung och vad det innebär att vara mänsklig - ett minst lika viktigt tema i denna filmserie. Ambitionsnivån, musiken, äcklet och den blotta tanken att hatas av våra skapare var tillräckligt för att skapa en förundrande filmupplevelse - trots att manuset haltade och att karaktärerna konstant agerade som aningslösa idioter.

(03) Aliens: Director's Cut
James Cameron vet verkligen hur man knåpar ihop en uppföljare, för även om Xenomorphen tappar lite av sin glans när det nu krälar hundratals monster som peppras sönder med maskingevär var spänningen direkt olidlig. Här finns så många genialt utförda mardrömsscenarion att flertalet filmer i samma genre har haft svårt att nå upp till denna uppföljares briljans och Sigourney Weavers modiga karaktär kom verkligen till sin fulla rätt här. Director's Cut är dessutom ännu bättre, ännu tajtare, ännu läbbigare.

(02) Alien 3: Assembly Cut
Filmseriens svarta får bjuder precis vad jag vill ha från en Alien-historia. Det är deprimerande, hopplöst, mörkt, klaustrofobiskt, krypande, kusligt... den dystra dödsångesten var en märkligt uppfriskande kontrast till den mer äventyrliga föregångaren, där filmskaparna i princip bedrar tittaren efter det gosiga Aliens-slutet och jag älskar denna vinkel. Även om vi aldrig fick se David Finchers ursprungliga vision lyckades Assembly Cut-versionen kötta ut en redan blek mardröm till en tillfredsställande tragedi för Ripley och den kontroversiella trean förblir en av de starkaste berättelserna i denna följetong.

(01) Alien
Det går inte att argumentera emot detta. Ridley Scotts "Jaws in space" är obesegrad i sin genre, den perfekta organismen som fortfarande inte har överträffats. Stämningen är fortfarande äckligt skräckinjagande, 45 år senare, och än idag hemsöks mina drömmar av den åttonde passageraren som jagar mig genom övergivna rymdstationer. Alien var lika rå och avskalad som den var elegant och mäktig, där det mänskliga fokuset, den tajta tematiken och det skickliga ljusarbetet hjälpte till att borra in detta djupt obehagliga koncept i vår djupaste fantasi för all framtid...

Vilken är din favoritfilm?