Logga in medlem
När Fight Club firar sitt 30-årsjubileum denna månad firade vi dess arv med originalförfattaren Chuck Palahniuk i Avilés, där vi också diskuterade profetiskt skrivande, att ställa svåra frågor och den bestående traditionen av högt berättande.
"Hej, Gamereactor-vänner! Jag befinner mig i Avilés i Asturien, Spanien, för Celsius 232, och idag har jag nöjet att ha Chuck här hos mig, som har skrivit en av era och mina absoluta favoritberättelser, nämligen Fight Club, förstås."
"Tack så mycket för att du är här, Chuck.
Innan vi pratar om *Fight Club* vill jag först fråga dig om din senaste bok, som nu har givits ut på fler språk.
Så vad kan du berätta för fansen av dina tidigare verk om den här nya boken?
Den här nya boken är en thriller där en ung kvinna ställs inför valet att antingen bli fantastiskt berömd – något hon inte vill – eller helt enkelt göra vad hon vill med sitt liv."
"Tanken är: tänk om du kunde få vad som helst, vad som helst i världen, utom just det du verkligen vill ha? Skulle du ta det?
Det är en stor utgångspunkt. Varifrån hämtade du inspiration till den idén?
Är det en verklig person du känner?
Det är egentligen alla mina vänner som har barn i universitetsåldern, och som just nu står inför valet mellan att ta en examen och en framtid där de tjänar pengar, eller att göra något de verkligen älskar."
"Det är nog en av livets största frågor för alla, antar jag.
Okej, låt mig fråga dig om Fight Club.
Det är snart 30 år sedan den först gavs ut, om jag har rätt?
Nästa månad är det 30 år."
"Tror du att dagens läsare missförstår den ännu mer än när den först gavs ut?
Nej, jag tror att folk har gått igenom många olika faser.
Och jag tror att de uppskattar den nu eftersom den är en slags klassiker.
Det är en klassiker. Den är på väg att bli en klassiker."
"Okej. Många av dina verk känns profetiska.
Har du någonsin skrivit satir för att sedan upptäcka att verkligheten hann ikapp?
Historien upprepar sig alltid.
Så för att vara profetisk måste man titta på vad som inte har hänt på 20 år och sedan skriva om något som hände för 20 år sedan och det kommer just att vara på väg att hända igen och då kommer de att tro att du är en profet."
"Förmodligen, ja, självklart, ja.
Och du försöker också alltid göra läsarna obekväma, antar jag, med avsikt.
Tror du att det är svårare nuförtiden?
Är det svårare att chockera dem, eller finns det alltid sätt att hitta, som du just sa om att vara profetisk – det är liksom en cykel."
"Det handlar inte om att få läsarna att känna sig obekväma.
Det handlar om att göra mig själv obekväm.
Jag måste locka mig själv att bege mig till en plats som jag normalt inte skulle välja att åka till.
Och genom att göra det hoppas jag kunna locka läsarna till samma plats."
"Men nej, det handlar egentligen om att utmana mig själv.
Okej.
Vilka ämnen skulle du säga att det fortfarande är svårt att skriva om?
De ämnen som borde skrivas om."
"Den bästa skönlitteraturen uppstår när man hittar en metafor som gör det möjligt för oss att skriva om något som människor inte kan förmå sig att prata öppet om.
Mitt favoritexempel är därför alltid *Rosemary’s Baby*.
Och jag kände författaren Ira Levin."
"Och jag frågade honom alltid om inte ”Rosemary’s Baby” var en metafor för de fosterskador som orsakades av talidomid.
Och han var alltid väldigt förtegen.
Men i stort sett gjorde *Rosemary’s Baby* det möjligt för hela världen att sörja och känna den skräck som de inte kunde uttrycka öppet när det gällde talidomid."
"Och det är där den enorma kraften i den berättelsen kommer ifrån.
Så om man kan hitta det som folk inte förmår att prata om eftersom det fortfarande är för färskt, då är det just det du ska skriva om.
Många av dina berättelser känns som om de har berättats högt."
"Är muntligt berättande en del av din kreativa process?
Börjar du med att berätta muntligt och skriver sedan ner det i boken?
Eller gör du på det sättet?
Innan jag började skriva var den typ av berättande jag älskade mest stand-up-komiker som hade en enmansshow, oftast på Broadway."
"Det fanns personer som Lily Tomlin med ”Search for Intelligent Life in the Universe”.
Whoopi Goldberg hade en föreställning.
Spalding Gray hade flera föreställningar.
Men det fanns föreställningar där en enda person berättade en rad historier, varav vissa var roliga och andra helt enkelt hjärtskärande."
"Och den typen av muntligt berättande har alltid varit min favorit.
Kombinera det med att alla populära låtar under min ungdom var ballader.
Så jag växte upp under folksångens era, då varje låt på radion var en låt som berättade en historia.
Så min barndom präglades av att lyssna på ballader, och som vuxen har jag verkligen beundrat människor som Whoopi Goldberg som kunde hålla en enmansshow och få folk att skratta och sedan skrämma dem."
"Det har helt och hållet format mitt arbete.
Är det här en övning du gör när du börjar skriva?
Gör du det och försöker känna hur det låter med din egen röst?
Och får du den återkopplingen från din egen röst?
Med min egen röst, men framför allt med en röst som låter helt naturligt."
"Det finns en tydlighet i det.
Jag arbetade länge inom radio.
Och när man skriver manus åt en radioprogramledare måste man läsa upp det högt medan man skriver.
För om det är otydligt, om det är svårt att läsa, då kommer din programledare att hata dig."
"Så jag växte också upp i en nyhetsredaktion där vi var tvungna att läsa upp allt vi skrev högt.
Och det var också en del av mitt arbete.
Och man märker på musikaliteten och tonfallet i din röst att du har en väldigt vältränad och väldigt fin röst.
Jag antar att du är tränad i det också, förstås."
"För att återkomma till Fight Club: det har kommit uppföljare i bokform, men inte i form av filmatiseringar.
Jag antar att du får den här frågan ofta och att fans frågar dig: ”Kommer de att filmatiseras?” Vill du att de ska filmatiseras?
Och dessutom, vad kan fansen förvänta sig att hitta i uppföljarna när de bara känner till det första kapitlet?
Arvet efter *Fight Club* är väldigt komplicerat eftersom filmen finansierades av New Regency."
"Och New Regency gick i konkurs eftersom en så stor del av deras pengar kom från olaglig vapenhandel.
Och den producerades av 20th Century Fox, som sedan dess har köpts upp av Walt Disney.
Och Disney har ingen aning om vad de ska göra med något så mörkt som Fight Club.
Så New Regency äger en del av upphovsrätten."
"Disney äger en del av upphovsrätten.
Och alla slåss om det.
Så just nu ser det ut att bli en teaterpjäs på West End i London.
Det blir förmodligen nästa steg."
"Men bara om Disney och New Regency ger sitt godkännande.
Ja, det är komplicerat.
Har du sett memes med Edward Norton i VM?
Ja."
"När han pratar ensam?
Jag har sett de där memen.
De kom från alla jag kände.
Gillar du dem?
Jag kan inte fatta att det fortfarande är aktuellt 25 år senare."
"Det spreds som en löpeld.
Så det är verkligen fortfarande populärt.
Det är fantastiskt.
Många människor upprepade samma skämt."
"Så det finns typ överallt.
Det är fantastiskt.
I höst ska det komma ut en enorm bok som regissören David Fincher har arbetat med.
Boken heter The First Rule Is...."
"Och den består förmodligen av 800 sidor med intervjuer med alla som har varit med och skapat filmen samt en enorm mängd bilder från inspelningen.
Det är alltså en bok som kommer att hamna på många soffbord.
Det kommer att bli en gigantisk bok."
"Fantastiskt.
Den där kände jag inte till, så jag ser verkligen fram emot den.
Slutligen, när vi talar om filmatiseringar, så blev den där berättelsen ju enormt populär på sin tid och som vi just sa är den fortfarande väldigt intressant för många människor."
"Finns det något av dina verk, kanske din senaste bok, som du skulle vilja se filmatiserat eller föredrar du att skydda dem från en sådan behandling?
Jag tänker alltid att jag vill skriva böcker.
Och därför vill jag att mina böcker ska göra det som bara böcker kan göra."
"Och under de första åren efter att ”Fight Club” kom ut, sa folk inom filmbranschen att det skulle vara omöjligt att göra en film av den.
Så mitt mål är alltid att skriva en bok som det skulle vara omöjligt att göra en film av.
Och det är tyvärr fortfarande mitt mål."
"Kanske dyker chansen upp att den blir fantastiskt väl filmatiserad, precis som med ”Fight Club”.
Tack så mycket för din tid, Chuck.
Njut av resten av Celsius.
Och du har de längsta ögonfransarna jag någonsin sett."
"Tack så mycket.
De är min mammas, jag kan inte göra något åt det.
Där är du ju.
Skål.
Tack."
