Vi kollar in fyra kommande Indie-spel

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Epost *

Namn *

I år är det tio år sedan Xbox inledde sitt ID@Xbox-initiativ. Om det var anledningen till att de bjöd in pressen till ett digitalt evenemang är jag fortfarande osäker på, men det vi fick se var djupgående tittar på fyra nya och mycket lovande titlar från fyra europeiska utvecklare. Alla spel presenterades med en trailer, en demo med kommentarer från utvecklaren och slutligen möjlighet att ställa relevanta frågor. Här är vad vi fick se.

The Last Case of Benedict Fox

Det första spelet på menyn skulle också visa sig vara det som gjorde det absolut bästa intrycket. The Last Case of Benedict Fox är den polska utvecklaren Plot Twists första spel, men i utvecklarens 30 personer starka team ingår veteraner som arbetat med titlar som The Witcher, Dying Light och Hitman, så det är definitivt inget oprövat gäng.

Första gången vi fick stifta bekantskap med denna titel var under förra sommarens Xbox-presentation, men sedan dess har det varit ganska tyst. Kanske är det också därför jag blev så positivt överraskad. The Last Case of Benedict Fox är ett Lovecraft-inspirerad Metroidvania-äventyr med lika delar strider, plattform och pussellösning. Du spelar som den självutnämnde detektiven Benedict Fox som utreder ett fall relaterat till hans avlidne far. Benedict har förmågor som skiljer honom från de flesta detektiver jag stött på i spel, filmer och böcker. För det första har han förbindelser till en Darkness-liknande demon som bland annat gör att han kan dubbelhoppa och förvandla sin hud till sten. Dessutom kan han få tillgång till människors minnen via en plats som kallas Limbo, vilket verkar utgöra huvuddelen av spelet. Resten utspelar sig i hans pappas slott, där Benedict kan få tatueringar för att uppgradera demonens förmågor samt prata med olika karaktärer - ett slags hubbvärld, med andra ord.

Det var svårt att på kort tid få en bra uppfattning om hur omfattande världen är, men vi såg gott om pussel med ritualer samt en del komplicerade symboltolkningar som lär bli mer logiska i det färdiga äventyret. Pusslen i Metroidvania-genren är vanligtvis navigationsbaserade, men att döma utifrån demot är många av utmaningarna här snarare inspirerade av Resident Evil, med en massa exotiska föremål som måste användas på rätt ställen.

Striderna ser förvånansvärt komplexa ut med olika förmågor som den tidigare nämnda stenhuden, ett pareringssystem och närstridsattacker som laddar ditt skjutvapen. Vi fick se Benedict slåss mot demoner och noterade en mystisk organisation som är ute efter honom på grund av en demon. Jag är lite orolig för att striderna kanske inte räcker till i slutändan, men det är svårt att säga säkert i dagsläget.

Creative director Bartek Lesiakowski fick frågan efter demonstrationen vad han var mest stolt över, och inte överraskande var det den visuella stilen, men även atmosfären, berättelsen och hur mörka teman nehandlas på ett unikt sätt. Han nämnde också att inspirationskällorna förutom HP Lovecraft inkluderar noirfilmer, 1920-talsjazz och grekiska tragedier. Mångfalden av inspirationer märks verkligen, och av det vi såg kan jag bara instämma i att de saker Bartek är mest stolt över mycket riktigt tycks vara dragplåster. The Last Case of Benedict Fox ser ut som ett spänstigt, originellt och oerhört attraktivt jazzmonster från en annan dimension, och jag kan inte vänta på att få lägga vantarna på detta vid premiären senare i vår.

Planet of Lana

Kanske var det den explosiva presentationen av Benedict Fox som påverkade, men Planet of Lana gjorde inte ett lika bra intryck som jag hade hoppats. Det var den av de fyra titlarna som jag såg mest fram emot, men det atmosfäriska och fantastiskt vackra filmiska plattformsspelet är förmodligen inte ett spel som riktigt lämpar sig för en visning av detta slag. Och eftersom spelet inte har massor av gameplay-mekanik att tala om, och svenska utvecklaren Wishfully samt creative director Adam Stjärnljus håller korten ganska tätt intill bröstet när det gäller storyn, fanns det inte mycket att prata om.

Det betyder dock inte att Planet of Lana ser mindre fantastiskt ut, med tanke på allt som har visats från spelet hittills. Det ser ut som ett Playdead-äventyr om Studio Ghibli ansvarat för den konstnärliga inriktningen och Fumito Ueda varit med som konsult. Och det är ju beröm som heter duga. Du spelar som Lana, som ger sig ut på en episk resa för att rädda sin syster och resten av sitt folk från den invasionsstyrka som hotar planeten Novo. På vägen möter hon Mooi, en kattliknande varelse med talang för att hoppa högt och kommunicera med Novos fauna - och en akut rädsla för vatten, något som Lana lyckligtvis inte delar. Med andra ord kompletterar de två förmågorna varandra, och i demonstrationen, som ägde rum i ett fantastiskt tjusigt träsk, såg vi Lana ge order till Mooi för att lösa navigeringsbaserade pussel. Inget av detta var dock särskilt komplicerat, men förhoppningsvis ändras det längre in i spelet. Med det sagt så gillade jag hur snabbt och korrekt Mooi svarade på varje order, för det finns inget så irriterande som en följeslagarkaraktär med en sviktande artificiell intelligens.

Även om pusslen som sagt var lite för uppenbara, går spelets grafik inte att klaga på, och bakgrundsmusiken är också otroligt vacker, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att det är The Last Guardians kompositör som står för den. Även om detta demonstrationsformat som sagt inte är idealiskt för ett spel som Planet of Lana, är det fortfarande en av mina mest efterlängtade vårtitlar, och tack och lov är det inte långt kvar tills det kommer. Håll utkik efter detta!

Lightyear Frontier

En främmande planet är också upplägget för en annan svensk studio, nämligen Frame Breaks kommande Lightyear Frontier. En trevlig farmsimulator med ett mech-koncept som också vill leverera en berättelse med ett lockande mysterium.

Till skillnad från de andra titlarna vi såg, verkar det fortfarande vara en bit kvar till premiären för de 14 personerna hos Frame Break, men visionen är redan tydlig. Det handlar om att manuellt samla in resurser snarare än om automatisering, och möjligheten att spela både solo och med upp till tre vänner. Dessutom experimenterar teamet med att låta spelaren lämna sin mech och utforska till fots.

Allt ser otroligt färgglatt och inbjudande ut, liksom musiken som låter som Outer Wilds, men VD Joakim Hedström ville inte svara på när vi får chansen att lira den färdiga produkten.

Everspace 2

Den här serien går från en främmande planet i originalet till en hel massa av dem i uppföljaren. Everspace 2 har skrotat föregångarens roguelite-struktur till förmån för en klassisk kampanj med en massa levlingsmöjligheter. Föregångarens struktur var till stor del ett resultat av begränsad budget, men spelets framgång har gjort det möjligt för Rockfish Games att göra "det spel vi alltid velat göra", som grundaren Michael Schade uttrycker det.

Everspace 2 ser ut som en snabb arkadhyllning till dogfight-genren. Schade själv beskriver det som en looter shooter i en halvöppen värld. Du reser sömlöst från plats till plats via portaler och besöker olika solsystem. Det finns mer än 100 handgjorda platser och Rockfish lovar en 30 timmar lång kampanj och fyra timmar dialog. Variationen verkar vara stor; jag fick se strider i rymden och hänga med nära ytan på en lava-planet samt under havsytan på en vattenplanet. Ännu bättre är att dessa miljöer dessutom var visuellt väldigt snygga, och att få utforska är något som ger mersmak.

Spelet släpps till i april efter en lång period i Early Access/Game Preview. Schade var för övrigt mycket nöjd med den feedback Early Access/Game Preview gett, och gick till och med så långt som att säga att han inte skulle göra ett spel igen utan att först släppa versioner på detta sätt.