Toy Soldiers: Cold War

"I love the smell of plastic in the morning!"

De pastischartade referenserna till diverse krigsfilmer och 80-talet är tydliga. Och ofta rätt roliga. På det prydligt uppställda miniatyrlandskapet springer en kommandosoldat med bar överkropp och röd bandana, modest bestyckad med maskingevär i ena handen och raketkastare i den andra, och gormar ut sin krigslusta. Bedårande.

Toy Soldiers: Cold War är som namnet antyder en uppföljare till förra årets Toy Soldiers, förlagd till det kalla kriget. Stormakterna USA och Sovjet är i luven på varandra och kampanjen består av skojfriska "tänk om"-scenarier, där leksakssoldater från de båda sidorna kämpar om herraväldet. Liksom i föregångaren är det tower defense - en speltyp som traditionellt går ut på att du monterar upp ett försvar för att skydda din bas mot vågor (och åter vågor) av fiendestyrkor - som gäller. Med en knorr.

Du kan nämligen kontrollera dina enheter själv. Sikta, skjuta, styra. "Tornen" - de enheter som är sitter fast i marken - står så klart där de står. Men så finns det batteridrivna pansarvagnar och helikoptrar man kan kontrollera helt fritt. Samt ovan nämnda plutte-Rambo någon enstaka gång per match.

Lyckligtvis är spelkontrollen gravt förbättrad sedan föregångaren. Som en konsekvens är actionbitarna riktigt tajta och roliga. Små "uppdrag i uppdraget", som att med kommandoplutten sänka minst tre helikoptrar eller att med en pansarvagn mosa tjugo parkerade bilar, gör det extra belönande och tillfredsställande. Faktum är att eldstriderna nästan åsidosätter strategibiten och gör den närmast sekundär.

För att kunna bygga upp ett försvar behövs pengar. Pengar får man genom att meja ned fienden. Tornen, som finns i olika utföranden specialiserade för olika sorters fiender, kan du enbart ställa ut på markerade platser. Det gör själva strategin till en ganska simpel historia, där det sällan är någon tvekan om vad som ska ställas var. Utmaningen här ligger snarare i att hålla ständig koll på vad som behöver repareras och uppgraderas.

Utöver kampanjen finns ett överraskande djupt flerspelarläge som kan spelas både på delad skärm och online mot ens vänner. Grunderna känner man igen från enspelarläget. Förutom att bygga sitt eget försvar använder man även slantarna till att skicka iväg attackerande styrkor. Kaotiskt, intensivt och väldigt, väldigt roligt. Storskaligt i liten skala, om man så vill.

När jag i en onlinematch spelar som ryssarna lär jag mig att deras motsvarighet till den amerikanska kommandosoldaten heter Ivan, har en klassisk helikopterplatta till frisyr samt gärna levererar levnadsglada kommentarer som "I break you". Ni kan ju gissa vilken Dolph Lundgren-karaktär som stått som förebild (inte så svårt).

Jag är stormförtjust. Toy Soldiers: Cold War innehåller förutom kompetent action, bra spelkontroll och humor även en ytterst trevlig presentation. Ingen som någonsin har lekt general inne på pojkrummet med små plastsoldater kan undgå att dra på smilbanden. Det kanske kan ses som billigt av Signal Studios att spela på min nostalgiska nerv, men när det är så här väl utfört är det bara att kapitulera.

Det är våldsamt men samtidigt oskyldigt. Krigiskt men ändå lekfullt. Granater och napalm regnar med hemmets lugna vrå som bakgrund. Kontrastfyllt, referensproppat och nostalgiskt - sommarens bästa Live Arcade-spel heter Toy Soldiers: Cold War.