Towerborne (Early Access)

Det är en vacker värld vi blir inbjudna att ta del av i Towerborne. Det påminner mig om Ni No Kuni och dess unika visuella stil. Svajande gröna träd, vetefält och enstaka byggnader som tornar upp sig i bakgrunden. Mänskligheten har byggt sin nya civilisation vid ett stort torn efter att den tidigare föll på grund av krig. Även om huvudrätten i detta actionspel inte är grafiken går det inte att ignorera den. Den skapar en vilja hos mig att bege mig ut på äventyr och slåss mot fienderna. När en titel ser så här trevlig ut vid första ögonkastet blir man nyfiken på vad mer det kan erbjuda.

Kampanjkartan är det första du möter. Där kan du vandra till olika hexagoner på kartan och starta uppdrag. Du kan också besöka staden du kan köpa föremål i, ta dig an speciella uppdrag, och uppgradera din utrustning för resurser. Det är även här du får prata med karaktärer som är av vikt för berättelsen. Är du intresserad i hur mycket skada din karaktär gör och annan viktig information går den att se här. Det är snarlikt många andra massiva online-spel. Staden är samlingspunkten för äventyret. Precis som med mellansekvenserna och resten av titeln är grafiken väldigt trevlig att titta på. När du är ute på världskartan och vandrar ser det ut som ett vackert strategispel.

Spelmässigt påminner detta spektakel om äldre Ninja Turtles-äventyr till Super Nintendo. Du rör dig upp, ner och i sidled för att med hjälp av olika attacker besegra fiender. De är någorlunda varierade och signalerar väldigt tydligt hur starka eller svaga de är. Fiender med plåt på kroppen kräver mer skada för att besegras än fiender utan. De gör att slagfälten är lätta att läsa av och möjliggöra nya strategier i stridens hetta. I slutet på varje nivå finns en skattkista. Den ger dig föremål och annat du kan behöva framöver. Det behövs för striderna är många och du har bara två liv per spelnivå att klara av uppdraget. Dör du två gånger får du starta om nivån från början. Striderna går att tackla i flera versioner med ökad svårighetgrad, vilket skapar mer att göra om du vill öka svårighetsgraden.

Grafiken gömmer ett retrospel i vissa avseenden. Jag spelade om Turtles IV: Turtles In Time för några månader sedan och det kändes som att denna form av spel varit inspirationskällan för striderna. Skillnaderna skulle jag hävda är hur kampanjläget är strukturerat och hur klasserna fungerar. För ovanpå striderna finns lager på lager av spelmässiga system hämtade från gratisspel. Tanken är att detta ska bli gratis att spela enligt Stoic, även om det kostar pengar just nu. Precis som andra sådana spel finns det en samlingspunkt för alla. Det är en visuellt fin stad byggt ovanpå ett stort torn. Där kan du byta ut utrustning, uppgradera den och hitta folk att spela med. Det finns olika valutor och resurser du kan använda för att göra din karaktär starkare.

Du får spela som en av fyra klasser med olika specialförmågor. Den du börjar med har namnet Sentinel. Den är bra på mycket och har både sköld och svärd. Det är den mest grundläggande av klasserna och tål mycket skada. Vill du dela ut mycket skada i närstrid finns en klass vid namnet Rockbreaker. Jag fastnade för klassen Pyroclast. Med hjälp av en stor stridsklubba kan du orsaka förödande skada på fienderna. Ditt vapen kan också antända fienderna i formen av en eldkastare eller ett primitivt krutvapen. Den är bra på att skada flera fiender samtidigt. Den sista klassen kallas för Shadowstriker och påminner om Rogue i Diablo IV. Precis som i de äldre Ninja Turtles spelen är det samarbetet med klasserna som skapar minnesvärda ögonblick.

På grund av att detta är en förhandsversion och att jag inte sett alla spelmässiga system för gratisversionen är det svårt att säga hur dessa kommer att påverka upplevelsen. Någonstans kommer Stoic vilja tjäna pengar på titeln när den blir gratis. Och jag upplevde ganska snabbt att detta kändes som en "grind". Jag tyckte att striderna blev extremt enformiga trots god fiendevariation och att svårigheten ökade stadigt. Det blev snabbt ganska enformigt och repetitivt. Om du ska erbjuda samma form av spelmässigt upplägg i mer än fyrtio timmar måste det finnas mer variation i både uppdrag och andra inslag. Det tycker inte jag riktigt existerar ännu i denna titel.

De mest intressanta spelögonblicken var förmodligen bossarna tillsammans med andra spelare. De bjöd på en trevlig utmaning men räcker inte för att jag ska känna mig helt nöjd. Jag kände mig ganska mätt på allt stridande ganska fort och då blir spelet både tjatigt och svårt att vilja fortsätta med. När både det spelmässiga och berättelsen inte motiverar har jag svårt att vilja fortsätta. Kan du ha överseende med detta och gillar upplägget finns det mycket innehåll för dig att utforska. Jag gillade att utrusta min karaktär med nya föremål och en Umbra. Sistnämnda är en liten varelse som ger dig extra förmågor i strider. Däremot hade jag inte särskilt kul att strida mot fienderna. Även bra fiendevariation kan bli enformig om du utsätts för ofta av fienderna.

Tekniskt är detta bra. Min dator hade inga problem att köra detta. Även en bärbar dator klarade av att köra detta utan stora problem. Fanns det buggar av en teknisk natur såg jag inga. Dessvärre är inte ljudet lika bra som prestandan. Det låter för det mesta bra men inga karaktärer har röstskådespel och ljuden är inte riktigt så pampiga. Det är ett relativt tyst spel och för tankarna till något som Zelda: Breath of the Wild. Även om monstren grymtar, vapnen låter lite och det finns lite ambienta ljud. försvinner det in i bakgrunden och får aldrig briljera på något sätt. Detta bidrar till att jag inte blir så engagerad i berättelsen. Den framförs inte på ett tillräckligt intressant sätt. Däremot är jag mer än nöjd med musiken, som är riktigt bra. Pianostycken och passande melodier hjälper det visuella att skina.

Vad vi har här är ett långt äventyr med inslag av actionrollspel och gamla slagsmålsspel. Det erbjuder en visuellt imponerande värld, med fin musik och ganska repetitiva strider. Premissen för äventyret är godkänd men det fanns inget som riktigt grep tag i mig. Introt saknar något som gör mig nyfiken och exalterad vid sidan av grafiken. Även om det är fint får du en väldigt kort introduktion till både världen och dess invånare. Den tysta dialogen fängslade mig inte och gjorde inte så att jag ville veta mer om den. Alla pusselbitar för ett bra världsbygge finns, men det används inte på ett effektivt sätt. Däremot är progressionen trevlig och flerspelarläget är bra. Jag kan inte svara på hur mikrotransaktionerna kommer att påverka flerspelarläget. Däremot kan jag ganska omgående svara på frågan om detta är värt din tid just nu.

Gillar du att spela själv kommer du förmodligen inte att orka ta dig genom detta äventyr på trettio till fyrtio timmar. Det är byggt för att spelas med andra och om du spelar själv blir det väldigt monotont och repetitivt. Har du vänner eller gillar att spela med folk över Internet kan du få ut många timmar med detta. Däremot är det ett måste att du verkligen gillar stridssystemet. Det här spelet var inte designat för mig. Jag hade inte en givande upplevelse med detta, så som jag hade hoppats på. Däremot kan jag inte ignorera att det är ett välbyggt spel för flera personer med en fin visuell design och bra musik. Jag har svårt att "grinda" utan att de erbjuder mig ett tydligt syfte eller mål. Det tycker jag inte att titeln lyckas erbjuda mig. Är du som mig kan du gott vänta med denna titel just nu.