Tony Hawk's Pro Skater 3 + 4

Tony Hawk-spelen var verkligen ett givet inslag i min tidiga karriär som gamer (tillika SM-mästare i Fickpingis). Jag och mina kompisar spelade dem olidligt mycket och anammade allt från musiken, Jackass-kulturen, klädstilen samt attityden och hängde på Gullspångs då nybyggda skatepark. Det var tider det. Därför blir det med en extra dos nostalgi när man trycker igång Tony Hawk's Pro Skater 3 + 4 och får höra de ljuva tonerna av CKY och Motörhead. Sen insåg i alla fall jag hur gammal jag gått och blivit när det inte alls känns lika självklart och smidigt att tricksa runt i någon av de två banorna som finns tillgängliga. Det känns främmande även om det fungerar på precis samma sätt som det gjorde då - back in the days.

Jag har spelat lite för mycket Skate, tror jag. Ett spel som försökte närma sig skateboardsporten på ett mer realistiskt sätt. Tony Hawk är den raka motsatsen med fullt arkadigt ös från första sekund. Ni fattar vad jag menar, tror jag. Om inte så syftar jag på att det långsammare tempot i Skate-spelen (som är de enda skateboardspelen jag spelat de senaste 15 åren) har fått mig att tänka att det är så skateboardspel ska fungera. Jag har glömt bort hur Tony Hawk funkar och blev chockad över det frenetiska tempot och den vansinniga mängd träning jag måste gnugga in för att få brädan att rulla smidigt igen.

När det väl börjar sätta sig igen och jag inte bailar om och om igen utan faktiskt får ihop några vettiga scores minns jag varför vi bodde i dom här spelen när det begav sig. Det är ren och skär, om än arkadig, briljans. Att sätta ihop darkflips med en wallride och hoppa över till en rail och grinda femton meter för att sedan hoppa ner och landa i nose manual och kröna verket med en hederlig gammal kickflip väcker det där tonårs-odjuret inom mig. Jag får lägga band på mig själv för att inte beställa ett par Etnies-dojor, en DC Shoes Company-hoodie och en skateboard som i slutändan bara kommer att stå och samla damm lutad mot hallväggen. Jag är för gammal, men digitalt har jag åldrats baklänges sen jag satte igång kalaset som stavas Tony Hawk's Pro Skater 3 + 4.

Det glädjer mig att se att Tony Hawk's Pro Skater 3 + 4 dessutom putsats till rejält. Det är riktigt snyggt. Man ser att det är samma spel men allt är klätt i nya fräscha kläder - som om det vore en helt ny titel fast ändå inte. Förutom nostalgin finns inget som talar om att det i grunden handlar om spel som börjar angränsa till antika. Det finns dessutom mycket nytt innehåll med nya trick, unga förmågor i form av skateboard-proffs och (tyvärr) ny musik. Alla gamla godingar finns inte med från original-soundtracken och det gör ju att man fäller en och annan gubbtår men man kan inte få allt. Trots allt.

Demot som Activision släppt är rätt sparsmakat men det får mig definitivt att törsta efter mer. Det är två klassiska banor vi får nöjet att ta del av - industribanan Foundry och College (som logiskt nog utspelas på en skola). Den gamla skategurun Tony Hawk är tillsammans med den yngre förmågan i form av brasilianskan Rayssa Leal de skaters vi har att välja mellan - om man inte förbokat den digitala deluxe-utgåvan för då kan man kicka runt som Doom Slayer, protagonisten från Doom-spelen.

Jag ser fram emot att se helheten i det de kokat ihop men hittills är det riktigt lovande. Det var ju ingen som blev besviken när det vankades remake första gången för Tony Hawk och Company och ärligt talat tror jag att det kommer landa i samma mottagande för den här versionen. Ingenting skvallrar om något annat - ingenting.