(10) Star Wars: Rise of the Skywalker
Det var menat att han skulle vara den utvalde. J.J Abrams, mannen som vågade och som gav oss hopp med The Force Awakens. Idag minns vi bara honom som stackaren vars jobb det blev att plocka upp resterna efter Rian Johnson lekt rövare med The Last Jedi och effektivt sätt förstört allt som J.J försökt bygga upp i den första filmen. The Rise of Skywalker blev också en kaotisk röra. Ett osammanhängande virrvarr av gamla och nya idéer blandat med en god dos av Karlssons klister, desperation och lite strössel på toppen för att försöka sälja in det hela. Palpatines återuppståndelse och hans kloner, den hemliga Sith-planeten med tusentals frysta Star Destroyers, magiska macguffins som saknade både rim och reson. Spektaklet hade till synes inget slut och när Finn och hans nyfunna vänner gjorde landstigning på toppen av en Star Destroyer genom att rida ut på den med hästar. Ja då checkade vi ut. Star Wars: Rise of the Skywalker är ett eländigt spektakel från en man som desperat försökte städa upp den röra Rian Johnson lämnade efter sig. Vad som började så starkt med The Force Awakens slutade med regelrätt katastrof.
(09) Star Wars: Episod II - Klonerna anfaller
Vår första känsla när vi äntligen fick lämna biografen efter två och en halv timmas tortyr var att vi ville stämma skiten ur George Lucas för sveda och värk. Vissa av oss hävdade också att barndomen var förstörd och att detta var slutet. En redaktionsmedlem var i tårar efter att ha genomlidit en film som bara fortsatte och fortsatte, oavtrutet, till synes i all oändlighet och med så mycket CGI att vi alla såg pixlar i månader. Karaktärer och töntiga storylines som fick oss att omgående vilja boka tid för lobotomering. En gång i tiden en franchise som andades kreativitet och innovation, underhållande och rikligt med story men i takt med att mjölkningen av varumärket eskalerat så har också filmerna changerat och successivt tappat den röda tråd som en gång ändå fanns och i Episod II hade det verkligen spårat fullständigt. Den som lyckades hitta storyn i den här installationen förtjänade nämligen en dunk i ryggen, ett tempel, en adlig titel och ett världsherravälde. Att hitta en rimlig handling här var som försöka hitta Waldo, med den stora skillnaden att man alltid lyckades hitta Waldo till slut. Men det började förstås inte här, vi minns alla i vilken film som Jar Jar Binks uppstod i men det var här förfallet nådde sådana höjder att vi sålde våra ljussablar på eBay och lasrade bort våra Darth Vader-tatueringar. Det var nästan så att vi funderade på att bli Trekkies i stället.
(08) Jurassic World: Dominion
Visst, både Jurassic World (4/10) och uppföljaren Jurassic World: Fallen Kingdom (3/10) var genuint usla långfilmer som dränkts i pengar och resurser men ändå mest såg ut som dåligt producerad reklam. Ingen av dem var dock fullt så dålig som den senaste av dem var, och är. Dominion lyckas med konststycket att överträffa uselheten i båda föregångarna och med tanke på att den kostade hiskeliga 1,8 miljarder kronor att göra, står den sig stadigt som en av tidernas tio sämsta blockbusters. Manuset var löjeväckande, logiken horribel vilket tillsammans med slarviga effekter, klen green screen-masking, bedrövligt skådespeleri och hoppig struktur gör den till vår självskrivna åtta på denna lista.
(07) Batman & Robin
Som filmvarumärke var läderlappen redan på hal is efter den stilistiskt väldigt annorlunda Batman Forever. Men få kunde nog ana vad som väntade dom när de gick in i biomörkret sommaren 1997 för att beskåda vad Joel Schumacher hade kokat ihop. Var börjar man ens med ett tågvrak till film som Batman & Robin? Arnolds arsenal av putslustiga ordvitsar med anspelning på kyla och is? Eller bröstvårtorna på Batman-dräkten? Batmans alldeles egna kreditkort? Det en ögonblicket mer absurt än det andra och vansinnet fortsätter filmen igenom utan någon som helst hejd. Det är definitionen av dum-dum-film och ett tydligt resultat av en studio som främst var intresserade av sälja de officiella leksakerna till barn. Så till den milda grad att de tvingade Schumacher att göra filmen mer "toyetic". Resultatet blev också den absolut sämsta Batman-filmen i världshistorien med en totalt felcastad, lismande George Clooney som inte alls fungerade i huvudrollen. En storskurk som mest framstår som ett skämt och oändligt med inzoomningar på rumpor.
(06) Transformers: Revenge of the Fallen
Efter de makalösa framgångarna med första Transformers-filmen stod Michael Bay inför en minst sagt rejäl utmaning när det blev dags att snickra ihop en uppföljare på robotsagan. Mitt under en av de största strejker som drabbat Hollywood och utan några manusförfattare att slutföra arbetet så föll det på Bay själv att efter bästa förmåga styra skeppet. Något som gick ungefär som man kunnat förvänta sig. Slutprodukten blev seriens absoluta lågvattenmärke, fylld av rasistiska stereotyper, papperstunna karaktärer, skandalös objektifiering av kvinnor och huvudvärksframkallande idioti. Nog för att ingen av Transformers-filmerna kan skryta med att vara Oscars-material. Men Revenge of the Fallen spelar i en division för sig och vi är övertygade om att där finns en speciellt cirkel i helvetet ämnad enbart för Michael Bays plågsamt usla uppföljare. Transformers 2 är en studie i lidande och ett spektakel som kan mäta sig i underhållning med en riktig rejäl matförgiftning. Något som dock inte hindrade filmen från att spela in över tio miljarder kronor på biograferna och bli en av de största filmerna genom tiderna. Hurra!
Nästa del publiceras under morgondagen.