Tidernas 10 bästa zombierullar

(10) World War Z
Det var faktiskt ett par av er som läser som vid premiären av denna film rekommenderade mig att läsa boken, istället. Vilket jag gjorde - men först ett par år senare och visst; Boken är något helt annat. Boken är superb. Med det sagt kan jag ändå inte släppa det faktum att omfattningen i denna film alltid förtrollar mig, tillsammans med Bradley Pitts fenomenala närvaro. Det är något visst med hur expansivt domedagsinspirerad den känns, World War Z, utan att tappa fokus.

(09) Zombieland
Uppföljaren var (minus scenen med Bill Murray då förstås) meningslös men det förändrar ju inte det faktum att originalet förblir en klockren komedi som likt Shaun of the Dead leker med genrens mest typiska troper för att skapa lysande humor.

(08) It Comes at Night
Kammarspelet inne i den lilla stugan i skogen i denna becksvarta zombiethriller är verkligen minnesvärt. Tight, rysligt, mänskligt och dränkt i en slags jämrande ovisshet som gör den till en av de bästa zombierullarna jag sett. Edgerton är som vanligt alldeles lysande och fotot här är briljant, rakt igenom.

(07) One Cut of the Dead
Denna japanska zombieparodi är inte bara knorrigt originell sett till struktur och story, den är också lika utflippat knäpp som hysteriskt rolig. Utan att avslöja för mycket här (för denna måste du uppleva själv utan skvaller från mitt håll, om du inte redan gjort det vill säga) är denna film dränkt av karaktär och en twist som jag aldrig kommer att glömma.

(06) Night of The Living Dead (1968)
Zombiegenren hade såklart aldrig varit vad den idag är om det inte hade varit för zombiekonungen George A. Romeros ikoniska 60-talsklassiker. Att detta var Georgies regidebut står sig som något av det mest anmärkningsvärda som skräckgenren erbjudit och även om den inte står sig särskilt väl idag, måste den såklart finnas med på en lista av det här slaget. Allt annat betraktas som tjänstefel, informerade Henric mig om under gårdagen.

(05) 28 dagar senare
Alla minns vi den där scenen då en vilsen, nyligen uppvaknad Cilian vandrar över London Bridge i Danny Boyles ikoniska zombieklassiker. Alla minns vi intervjun med Danny som berättade att han förhandlade med Londons politiker om att få stänga ned stadskärnan i 12 minuter under en söndagsmorgon och alla minns vi hur rå och otäck den var.

(04) Shaun of the Dead
Det finns många komedier som får mig att skratta rakt ut, oavsett hur många gånger jag ser dem. Step Brothers, Hot Shots 2, Nakna pistolen 2, Anchorman, Napoleon Dynamite, Nacho Libre samt McGruber är bara ett axplock av dem. Sen har vi Shaun, som jag tror att jag sett 25 gånger och anser vara precis lika rolig nu, som när den först släpptes. För den är magisk, Edgar Wrights ultracharmiga debutrulle om den kärlekskranke loosern Shaun och hur han tacklar en rådande, blodig zombieapokalyps.

(03) 28 veckor senare
Jag vet att det är en allmänt impopulär åsikt, att föredra spanjoren Juan Carlos Fresnadillos uppföljare framför Boyles ikoniska original, men där står jag. Juan lyckades i denna film bibehålla den där råa, grynigt våldsamma känslan av nerv och panik utan att vare sig kopiera Boyle eller hamna i ett läge där originalitet i bildspråk och ton saknades. Tvärtom. Den här filmen är dränkt i spänning och starka karaktärer och jag älskar omfånget.

(02) Dawn of the Dead (2004)
Idag hör man sällan Zack Snyders namn nämnas i några särskilt vänliga eller positiva ordalag. Tvärtom. Regissören bakom Man of Steel, Suckerpunch, Army of the Dead och Rebel Moon har blivit något slags driftkucku inom filmvärlden då hans filmer nästan ofelbart fokuserar på yta framför substans men så brukade det inte alltid se ut. Med regidebuten Dawn of the Dead tog Snyder Romeros original och skakade liv i det på ett vis som såhär 21 år senare fortfarande imponerar. Introscenen med den zombiefierade granntjejen förblir något av det mest effektiva som gjorts.

TIDERNAS BÄSTA ZOMBIERULLE:
(01) Train To Busan
Det finnes såklart gott om riktigt sevärda zombierullar (varav endast ett axplock fått plats på denna digra lista) men det finns bara en som är bäst, av allt. Genrens regerande konung; Train to Busan. Yeon Sang-ho koreanska käftsmocka är så tjusigt fotad, så dränkt i fenomenalt skådespeleri och så perfekt strukturerad att den känns som ett 118 minuter långt strypgrepp.

Hur ser din personliga topplista ut?