The Lord of the Rings: The Rings of Power - Säsong 2

Så, var var vi nu? För två år sedan avslöjades Saurons sanna identitet mot slutet av Maktens Ringar av den hämndlystna Galadriel - en udda karaktärsgestaltning i en extremt ojämn och platt tolkning av smulorna från J.R.R. Tolkiens makalösa sagovärld. Tillsammans med de irriterande Harfoots, en snaggad alv, en trollkarl med minnesförlust och Numenors aningslösa politiker utgör dessa berättelser grunden för Saurons mästerplan, där han tar till sin mest geniala förklädnad hittills: en blond peruk.

Nej, nu ska jag inte vara sådan. Sauron är en av få aspekter som faktiskt fungerade för mig denna säsong, där Charlie Vickers är övertygande som Midgårds mästermanipulatör "Annator" och kändes som seriens enda fungerande röda tråd. I övrigt är vi tillbaka i virrvarret av överflödiga karaktärer, förlorad potential och forcerat långrandig dialog om hoppets ljus och hopplöst mörker. Här är det extra tydligt att Amazon helst vill ha en ny Game of Thrones, mer än ett troget Tolkien-epos. Död, tortyr, missämja, förräderi, manipulation och annan misär blir centrala teman när makandet av maktens ringar gestaltas, vilket lär passa Game of Thrones-fans och tära lite på Tolkien-fans. Det säger nog en hel del om seriens något endimensionella hjältar när den missbildade orkledaren Adar visar sig vara den mest sympatiska karaktären. Heja, Team Mordor!

Det som höll den första säsongen vid liv var dess konstanta gissningslekar om Saurons och trollkarlens sanna identiteter, men nu när Saurons identitet är undanröjd lämnas man mest med matresterna och majoriteten av berättelserna kan bäst beskrivas som långdragen utfyllnad. Man hade exempelvis lätt kunnat klippa bort Isildurs flört, Harfoots, Theo och Arondir utan att det hade påverkat huvudstoryn det minsta. Numenor-politiken är mer relevant denna gång, men blir banal i längden. En av de större behållningarna här är fortfarande dvärgen Durin, figuren som mest andas Peter Jackson sett till skådespel och sminkning och som alltid lyser till med sin naturliga - även om hans konflikt med sin giriga farsa har en tendens att bli repetitiv.

Den som ogillade girlboss-Galadriel kan säkert också trösta sig nu med att hon inte är lika vansinnig längre och har i princip bytt roller med barndomskompisen Elrond. Galadriel är nu den som inte helt motsätter sig Saurons magiska ringar, medan Elrond blir den som tvivlar på Mörkrets Herre och blir bokstavligen säsongens hjälte i skinande rustning. Ett märkligt beslut, men som åtminstone skakar om karaktsdynamiken något. En annan ljusglimt stavas Tom Bombadil, en legendarisk Tolkien-figur som lyckas ingjuta lite mystik och värme i en annars kylig show. Det finns alltså en hel del positiva idéer här, som tyvärr överskuggas av mycket nonsens och långdragna scener som sällan leder någon vart. Det märks att serieskaparna har försökt justera hårt kritiserade aspekter, men mycket kvarstår för att verkligen göra detta till en värdig prologhistoria.

Mot säsongens två sista avsnitt händer dock något oväntat. Det gnistrar till, serien tar fart och det avfyras en helsikes påkostad batalj som varar i två makabra avsnitt - och plötsligt är jag fångad igen. Visst, det är fortfarande proppat av märkligt sammansatta scener och bristande logik, men den psykologiska aspekten fungerar faktiskt oväntat bra här. De sista två episoderna, bristfälliga som de var, vägde upp en del av säsongens tristare sidospår och mig veterligen är detta enda gången som serieskaparna faktiskt närmar sig Tolkiens verk mer än tidigare. Det är åtminstone betydligt bättre än Battle of the Five Armies!

Det räcker dock inte för att ta sig över 5/10-strecket här, tack vare att säsongen i sig är så segdragen. Det är en märklig show, detta. Det finns fortfarande fundamentala problem när det kommer till återskapandet av Midgårds förflutna och ibland kan det gränsa till direkt tramsigt (läs: Harfoots). Det är fortfarande svårt att verkligen definiera detta som en Sagan om Ringen-serie med tanke på att det har betydligt mer gemensamt med George R.R. Martins alster sett till tonen. Samtidigt är Sauron-fokuset så stark och klimaxen så sensationell att serien ändå lyckas landa på sina fötter till slut - även om resan dit har varit turbulent som bäst. Rings of Power Den andra säsongen av Rings of Power har streamingpremiär den 29 augusti.