The Fall Guy

"I might fall from a tall building, I might roll a brand new car. Cause I'm the unknown stuntman that made Redford such a star. I might jump an open drawbridge, or Tarzan from a vine. Cause I'm the unknown stuntman that makes Eastwood look so fine."

Jag minns den gamla usla TV3-serien Stuntmannen väldigt väl. Varje dag efter avslutad skola cyklade jag hem på min rostiga BMX, åt slarvigt smörade limpmackor, Oboy och kikade på minst ett avsnitt där stuntgubben / privatdetektiven Colt Seavers (Lee Majors) röjde runt och utmanande ödet på bästa daytime-TV-premisserna. När Universal utannonserade en reboot i långfilmsform på den gamla TV-dräparen trodde jag nog personligen inte att de skulle låna särskilt mycket mer än namnet. Men jag trodde fel, för även om Colt som karaktär är mer urflippad "komisk" än vad den gamla träbocken i TV-serien någonsin var, är denna filmen starten på hans karriär som privatdeckare och en inblick i en stuntvärld som generellt sett får alldeles för lite uppmärksamhet.

Ryan Gosling spelar den orädde våghalsen Colt som är superstjärnan Tom Ryders "stunt double" och blixtförälskad i kameramaskinisten Jody som arbetar på samma filmer under samma typ av kontrakt som honom själv. Under en inspelning, på grund av ett misslyckat fall, bryter han sin rygg och går därefter i ide, distanserar sig från alla runt omkring sig, pensionerar sig som stuntman, tar jobb som parkeringsvakt och stänger ned alla tänkbara sätt som gamla bekanta kan kontakta honom på, inklusive Jody. 12 månader passerar, Colt sparar ut håret, förvandlas till en känslomässigt avtrubbad hippie och svär på sitt liv att han aldrig mer ska jobba med stunts. Men så ringer Tom Ryders producent och agent, lockar tillbaka honom till en specifik inspelning i Sydney där forna flirten Jody nu äntligen erhållit sin första möjlighet att regissera en egen film, något som för vår kära stuntgubbe innebär en resa mot Australien för att försöka återuppta sitt kärleksintresse.

The Fall Guy är en romantisk actionkomedi. I grunden en ganska ordinär sådan sett till dess grundpremiss, där en känslomässigt icke-tillgänglig man ignorerar en alldeles speciell kvinna för att senare i livet ångra sig och då göra allt för att återfinna den bortslarvade gnistan. Colt är kär i Jody men Jody litar inte längre på honom och känner sig sårad. Colt måste bevisa för Jody att han menar allvar den här gången samtidigt som han ber om ursäkt för det som skett. Vi har sett det 1000 gånger förr och det hade verkligen kunnat bli otroligt utstuderat, förutsägbart, söligt och tråkigt om inte John Wick-skaparen och före detta stuntmannen David Leitch och manusförfattare Drew Pearce hade kryddat sin story med massor av sevärda, underhållande kvaliteter. För det har de, i mängder.

The Fall Guy är sådär temporaskt ironisk och urflippat skön som mången actionkomedi av det här slaget försökt vara de tio senaste åren men få lyckats med. Skådespelarna pratar hela tiden. Slutför varandras meningar hela tiden, väver in mängder av små referenser och hänvisar till saker som sades i scenen innan, på ett sätt som enkelt hade kunnat bygga en känsla av tjat och trams. Men inte här. Istället fungerar varje scen, otroligt väl. Karaktärerna känns naturliga och naturligt fyndiga, humorn är vässad och rapp och Gosling är här mycket, mycket roligare än vad han någonsin varit tidigare. Stuntsen är dessutom enastående och det märks att Leitch verkligen velat hylla sin egen arbetskår i den här filmen, vilket han lyckas med - i stor skala. Det smäller ordentligt och det finns scener här som är så högflygande och underhållande sett till stryk, våghalsiga hopp, explosioner och vilda eldstrider så att det räcker och blir över.

Utöver detta fungerar kärlekshistorien riktigt bra i The Fall Guy, också. Den är fylld av värme och humor och det känns som att känslorna finns där, på riktigt - vilket är sällsynt. Blunt är kanon (som alltid) och Gosling har släppt lite av den där grejen med att försöka vara snyggare än bra i varenda scen, och spelar lite mer - låter sin karaktär luftas aningen bättre. The Fall Guy har tyvärr floppat, spelade inte ens in hälften av sin väl tilltagna budget och det är direkt sorgligt eftersom det är en genuint lyckad actionkomedi dränkt i karaktär och personlighet.