The Casting of Frank Stone

Ända sedan Until Dawn lanserades 2015 har jag ständigt sett fram emot nästa titel från Supermassive Games. Även om kvalitén har varierat avsevärt med allt från Man of Medan till The Quarry, så har intresset kvarstått och alltid resulterat i ett inköp. Möjligheten att forma din egna berättelse har alltid legat nära till hjärtat och blir än mer möjligt med Supermassive Games följetong av B-skräckisar där alla val har mer eller mindre en avsevärd påverkan på karaktärernas livslängder och spelets fortsatta riktning och utformning. När det utannonserades att nästa titel var på ingång och att det skulle vara en berättelse inom Dead by Daylight universumet, ställde jag mig positiv till det. Lite fundersam på hur det skulle se ut i praktiken, vilka element som skulle kombineras och så vidare, men oavsett - positiv. Grunden utgår från att överleva mot något typ av monster, så ser man till ytan borde en kombination av de båda fungera felfritt. Eller?

Innan vi börjar, så kan det vara av fördel att man har en viss erfarenhet av Supermassive Games spel och/eller Dead by Daylight, men vill dock betona att det absolut inte är ett måste heller för att uppskatta innehållet. Eftersom man kan säga att det är ett Until Dawn liknande spel i ett Dead by Daylight universum så krävs en viss förförståelse för vad det innebär. För den som inte testat något av titlarna så kan jag för enkelhetens skull beskriva tidigare titlar från Supermassive Games som interaktiva filmer, där du genom olika val och enkla quick time events ska försöka överleva. I jämförelse har vi Dead by Daylight, där du tillsammans med andra spelare ska med hjälp av olika förmågor, sann laganda och gadgets ska överleva ett möte mot en varierande arsenal av monster. Antingen spelar man som ett team av överlevare eller monstret i sig, men grunden förblir densamma: överlevarna ska fly undan monstret varav monstret ska fånga in och offra så många som möjligt till The Entity, en allsmäktig kraft av ren ondska. Med andra ord, väldigt likartade i grunden men med olika gameplay och fokus. Det är med detta i bagaget som vi beger oss vidare till recensionen av The Casting of Frank Stone.

När berättelsen börjar blir du snabbt varse om att något är fel, väldigt fel. Du, i rollen av en polis år 1963 är på jakt efter ett kidnappat spädbarn och ditt sökande har lett dig till Cedar Steel Hill, ett ställe taget direkt ifrån en mardröm. Stålkonstruktionen du möts av ringer starka varningsklockor men som den polis man är, är det inget som hindrar en i jakten på barnet. Spelet väntar inte länge med att slänga in spelaren i den där familjära obehagskänslan av att känna sig förföljd och iakttagen när man går in för att utforska och adrenalinet pumpar högt under de första 20 minuterna. Några quick time events senare står det klart att du definitivt har hittat rätt och att förövaren i det hela var Frank Stone, en arbetare på fabriken som på fritiden både prövat på rollen som kidnappare och seriemördare. Efter en adrenalinfylld avslutning på prologen hoppar det vidare fram till år 2024 och det hela tar sin början på riktigt.

Man kan dela upp The Casting of Frank Stone i två delar. Den ena delen utspelar sig 2024, där möts man av tre individer som samtliga har blivit inbjudna av en antiksamlare på grund av att de besitter varsin del av den ökända filmen Murder Mill. Filmen troddes ha fått en förbannelse över sig eftersom den filmades på samma plats som Frank Stone utförde sina mord. Den andra delen utspelar sig 1980 och kretsar kring vängruppen som filmade Murder Mill. Spelet varierar mellan de olika årtalen och precis som med tidigare titlar från utvecklarna kan man hitta ledtrådar längs med vägen om vad som hänt och således kan du tillsammans med karaktärerna nysta i mysteriet kring filmen och dess förbannelse.

Det råder inga tvivel om att det är ett Supermassive Games spel och som ett fan av tidigare titlar kommer du utan tvekan att känna igen dig. The Casting of Frank Stone följer den vanliga mallen på både gott och ont, vilket innebär att du i rollen som flera olika karaktärer har en direkt påverkan på ifall de överlever till slutet eller inte. Under spelets gång kommer du att ställas inför flera olika moraliska dilemman där du får välja mellan två eller fler alternativ, som i sin tur kan resultera i ödesdigra konsekvenser. Emellanåt leder även dessa val till olika quick time events som du behöver klara av för att undgå säker död. Det känns ofta mer som en film än ett spel och det är i mellansekvenserna när du själv får gå runt och utforska som du kommer ihåg att det faktiskt är ett spel och inte en film. Ett vanligt misstag är att man lämnar ifrån sig kontrollen under en mellansekvens av diverse anledningar för att till sitt stora förtret missa en quick time event.

Men var kommer Dead by Daylight in? Även om det följer den traditionella mallen som utvecklarna arbetat fram, så blir det tydligare utmed spelets gång att det är ett Until Dawn i ett Dead by Daylight universum. Till att börja med finns det flertalet Dead by Daylight referenser att upptäcka i allt från collectibles till sound cues och man har även, utan att avslöja för mycket, på sätt och vis även kunna väva in lore från Dead by Daylight in i handlingen. Med andra ord kan även fans av Dead by Daylight känna sig hemma i The Casting of Frank Stone. Men med det sagt, så vill jag dock betona att det inte är Dead by Daylight. Så gå inte in med inställningen att det är ett nytt Dead by Daylight, för The Casting of Frank Stone är som Until Dawn sett till gameplay.

När det kommer till gameplay i sig är det inte mycket nytt som presenteras. Precis som tidigare nämnt följer The Casting of Frank Stone likt tidigare titlar från Supermassive Games samma mall, där den största skillnaden hittas i funktioner som egentligen bara har bytt namn och skepnad för att passa in i universumet. Istället för att trycka på rätt knapp ska man exempelvis göra en skill check likt den i Dead by Daylight, när man måste pricka rätt inom ett visst spann. I dessa fall gillar jag hur man har inkorporerat element, eftersom det finns en tydlig referens och funktionen fungerar i sammanhanget. En ny funktion som presenteras är att man får möjlighet till att använda en scanner för att hitta en viss typ av collectibles, men eftersom användningsområdet är begränsat så faller syftet med funktionen platt. Även andra funktioner följer samma mönster. Det känns som att man lagt till vissa spelfunktioner för att skapa ett mer "aktivt" gameplay , men som egentligen inte fyller en större funktion utan enbart skapar frågetecken kring varför funktionen finns. Om man sammanfattar gameplay så kan jag konstatera att det är synd att utvecklarna inte vågade ta ut svängarna mer än vad de gjorde och istället kombinerat fler element från respektive speltyp. Detta hade i sin tur skapat en mer unik spelupplevelse samt hade gett en tydligare motivering till varför Dead by Daylight hamnade i fokus.

Rent grafikmässigt är The Casting of Frank Stone definitivt inte fult. Det finns självklart betydligt snyggare spel på marknaden men det lyckas ändå leverera både vackra och obehagliga miljöer. Karaktärerna tenderade dessvärre till att lida av en stark känsla av uncanny valley och ibland kunde man rent ut sagt inte hålla sig för skratt på grund av vissa ansiktsanimationer. Men som tidigare nämnt, kändes det oftast som att man såg på en film istället för att spela vilket jag tycker är en viktig del i ett spel som fokuserar på interaktivitet. Vidare märkte jag enbart av ett fåtal buggar under de 10 timmar jag spenderade i The Casting of Frank Stone. Buggarna i sig påverkade inte upplevelsen i en större mån, förutom den första buggen jag påträffade som skedde fem minuter in. Då vred sig hela karaktärsmoddellens överkropp med 180 grader och det var först vid omstart som det försvann. Denna bugg påträffades tack och lov inte igen.

Likt tidigare titlar, så hymlar inte spelet med att det i grunden är en B-skräckis och det varvar mellan att ta sig själv på allvar och på att verkligen anamma stereotypen. De fem spelbara karaktärerna du följer varierar från att vara intressanta och smarta till rent ut sagt korkade och ytliga och det märks tydligt hur vissa karaktärer har fått lite mer kärlek än andra. Dessvärre påverkar det spelupplevelsen när man finner mer nöje i att följa vissa karaktärer kontra andra, men i sin helhet gjorde jag ändå mitt bästa för att se samtliga ta sig till slutet med livet intakt. Men med det sagt, så kändes det som en miss av utvecklarna att inte ge större djup till samtliga karaktärer med tanke på att karaktärsgalleriet var avsevärt mindre i jämförelse till tidigare titlar. Något som däremot är väldigt positivt är just det faktum att The Casting of Frank Stone har ett högt omspelningsvärde och jag kände direkt efter slutet att jag ville utforska vidare. Så även om du misslyckats med att hålla karaktärer vid liv till eftertexten eller helt enkelt vill observera när allt går käpprätt, så uppmuntras du att gå tillbaka och testa nya val för att få ett annorlunda utfall.

Det som är svårt med denna typ av spel är att bibehålla tempo och att knyta ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. Från en väldigt intensiv och spännande prolog saktar berättandet sedan ner och varvar väldigt utdragna perioder där tillsynes inte mycket händer till korta och intensiva spänningssekvenser som inte riktigt hinner börja innan de avslutas igen. När det sedan kickar igång igen på riktigt, tar det inte lång tid innan man möts av eftertexten och en känsla av "vänta, va, vad hände nu?". Däremot behövs det noteras att det är svårt att balansera tempo i ett spel där du själv är den som påverkar utformningen till största grad. Beroende på hur många som lever i slutet, så påverkas innehållet och det som visas, inklusive slutscenerna. På så vis är det inte förvånande att även The Casting of Frank Stone lider av samma problem som tidigare titlar från Supermassive Games. Men här har åtminstone The Casting of Frank Stone underlättat för dig genom att ta med en funktion (Cutting Room Floor) som möjliggör för dig att hoppa fram och tillbaka till olika sekvenser och utforska vidare därifrån.

För att sammanfatta det hela fanns det potential till en unik spelupplevelse som hade kunnat kombinera det bästa av två världar. Istället valde utvecklarna att ta det säkra före det osäkra och leverera en upplevelse vi känner igen, men som i sin helhet inte riktigt lever upp till samma nivå som Until Dawn eller The Quarry. Dead by Daylight har utan tvekan en tydlig närvaro, men man missar chansen att utnyttja olika spelmekaniker för att skapa något unikt. Däremot har Supermassive Games ett bra grundkoncept som fungerar och i det stora hela var det roligt att spendera tid i The Casting of Frank Stone. Det finns ett stort omspelningsvärde och med hjälp av Cutting Room Floor-funktionen så behöver man inte börja om från noll för att utforska vidare. Men med tanke på utgångspunkten och vilka möjligheter som fanns, så lämnas det utrymme för mer.