The Ascent

Cyberpunk-inspirerade spel har varit stekhett i åratal, ända sedan CD Projekt Red utannonserade att de skulle sätta sin egen prägel på genren, och kanske ännu mer sedan de läskat folk med konceptet och inte lyckats leva upp till förväntningarna. Lyckligtvis finns alternativ. Det mest lovande är The Ascent, vilket blir den svenska studion Neon Giants första titel. Detta är en så kallad "twin-stick shooter" med gott om taktiskt djup och en sömlös öppen värld som vi spelare kan förlora oss i och utforska. Ända sedan spelet utannonserades, har jag längtat efter att få testa det, och därför tog jag på nyligen chansen när det dök upp ett tillfälle att provspela de inledande två timmarna.

The Ascent tar sin början vid ett kritiskt tillfälle för min användarskapade karaktär. Ett megaföretag kallat The Ascent Group, som äger i stort sett allt i vår omgivning (inklusive mig), har kollapsat under mystiska omständigheter. Vardagslivet för min karaktär och alla andra har därmed förändrats fullständigt och vi tvingas ta till vapen mot ett nyfunnet hot mot vårt distrikt i megastaden. Redan från start tycker jag röstskådespelarna andas storspelskvalitet och jag gillar att det fanns många olika dialogalternativ att välja på för att ge användaren möjlighet att antingen snabbt gå vidare eller fördjupa sig i de finare detaljerna av storyn och världen.

The Ascent lär kännas välbekant för alla ni som är bekanta med twin-shooters, men det skiljer sig från det mesta annat i genren genom att ha ett större taktiskt djup. Med hjälp av vänster och höger musknapp (jag spelade PC-versionen) kan spelarna justera höjden på sina vapen och detta har såklart sina fördelar. Genom att skjuta på högre höjd kan du lätt få fiender ur balans samt nå över hinder, medan den lägre vapenpositionen gör att du lättare träffar hot lägre ner mot marken. Det fungerar oväntat väl och jag gillar verkligen den här stilen, eftersom det pressar mig att läsa av min omgivning under eldstriderna snarare än att bara blint skjuta framför mig som man annars gör i genren.

Tillsammans med detta taktiska djup har spelarna även stor frihet när det gäller att forma sin karaktärs stridsförmåga och det finns inga fastställda klasser. Du får istället många olika moduler och augmenteringar som kan ge din karaktär aktiva och passiva förmågor, som i sin tur kan uppgraderas eller bytas ut när som helst genom att besöka en Grafter. En augmentering som jag använde skickade ut en kraftig explosion som fick fienderna att fatta eld. Tillsammans med dessa förmågor tjänar du också poäng för att levla upp, precis som i ett typiskt rollspel, och dessa kan sedan fördelas för att förbättra dina grundläggande färdigheter i strid.

Även om jag gillade striderna, blev jag förvånad över hur snabbt svårigheten sköt i höjden. Saker och ting började enkelt med möten mot mindre markbaserade fiender, men snart fann jag mig själv kriga mot våg efter våg av humanoida motståndare, och jag strök med flera gånger på grund av att jag var omringad och kände mig överväldigad. Det ska dock noteras att jag spelade själv, och det är sannolikt mer rättvist och balanserat när man är en grupp (co-op finns för upp till fyra personer). Dessutom förtjänar det att nämnas att spelet ger dig gott om checkpoints, och det gladde mig dessutom att se att många fiender förblev slaktade och låg kvar på marken när jag kom tillbaka.

Spelets cyberpunk-inspirerade värld är trevligt nog helt sömlös att utforska, eftersom det inte finns några irriterande laddningsskärmar som dyker upp dig när du rör dig mellan olika områden. Jag måste ge utvecklarna beröm för hur de lyckats få sin dystopiska scifi-värld att se helt strålande ut i 4K-upplösning, och områden som den huvudsakliga hubbdelen kändes levande och erbjöd många butiker att utforska samt även många utomjordiska varelser som du kunde interagera med. Visst, grafiken kanske inte pressar din Xbox Series S/X eller PC till de absoluta gränserna, men jag tyckte ändå att det var häpnadsväckande hur allting här verkligen poppar på skärmen, där allt från ljuseffekterna från maffiga explosioner till det strålande neonet från de många gatuskyltarna faktiskt imponerar.

The Ascent ser kort sagt ut att bli ännu ett kvalitetsspel i Microsofts Xbox Game Pass-katalog. Striderna erbjuder massor av djup, och de många augmenteringarna och modulerna bidrar ytterligare till detta, samt att den cyberpunk-inspirerade världen känns riktigt levande. Med det sagt, svårighetsgrad ökade oväntat snabbt och jag hoppas att detta är något som utvecklarna kan se över innan lanseringen. Missa inte vår fullständiga recension när The Ascent lanseras till PC, Xbox One och Xbox Series S/X har premiär den 29 juli i år.