The Acolyte (Disney+) [E01-04]

Långt innan Imperiets härskarvälde, och långt innan vi lärde känna George Lucas älskade figurer, mördas en Jedi kallblodigt i en bar. Jedi-rådet anar en mörk konspiration mot Kraft-användarna och skickar genast iväg Jedi-riddaren Sol (spelad av Squid Game-stjärnan Lee Jung-jae) för att utreda det hela tillsammans med sin före detta padawan Osha, en ung kvinna med ett mörkt förflutet och en personlig koppling till konspirationen...

Jag har alltså fått se de fyra första episoderna i Lucasfilms storserie The Acolyte, som alltså baserar sig på High Republic-eran för den som håller koll på de senaste Star Wars-böckerna. Jag vet ingenting om denna tidsperiod, men jag såg fram emot en berättelse som varken involverade Imperiet eller rebeller. High Republic som kuliss har god potential och diskussionen om vem som får ta del av Kraften är smått tankeväckande, men så här långt lyckas dessvärre The Acolyte inte att stå på egna ben och som serie utmanar den verkligen ögonlocken från att hålla sig öppna. Upphajpade "Force Fu"-scener till trots är Acolyte nämligen ett trögt kriminaldrama utan vare sig drama eller övertygande kriminalelement.

Skådespelet är robotaktigt och känslolöst, likaså regin och manusarbetet. Det är visuellt färgstarkt, men intrigen i sig är färglös. Även on Acolyte leker med många olika genrer och filmer som The Matrix (Carrie-Anne Moss spelar i princip rymd-Trinity) och Kill Bill (!) med lite wuxia-konster saknar det helt och hållet en egen röst då historien hittills är lite väl urvattnad. The Acolyte bygger konstant sitt världsskapande utan engagerande karaktärer att hålla fast vid, vilket gör det svårt att bry sig om jakten på Jedi-mördarna. Här lappas istället mycket exposition på den slöa intrigen i väntan på att konspirationen ska avslöja sig självt. Episod 4 avslutas med en stor cliffhanger, men frågan är om det verkligen behövdes fyra episoder för att ta sig dit.

Visserligen hade Andor också ett lägre tempo, men redan från dess start blev man snabbt fångad av seriens ton, subtila drag och kokande berättande. Det finns däremot inte mycket under ytan i Acolyte och det som flyter upp till ytan är ofta klumpigt levererat. Acolyte hintar dock många gånger om att utforska och kanske rentav utmana Jedi-riddarnas dogmatiska livsstil. Kanske hinner den göra det också på vägen och förhoppningen är att showrunnern Leslye Headland kommer att hitta balansen i Kraften de kommande avsnitten.

Denna första hälft är nämligen något av en tröskel som visserligen är väldigt snygg och någorlunda stämningsfull, men det är sällan gripande eller särskilt spännande. Nu hoppas jag slutprodukten inte blir lika plastig som denna följetongs merchandise och att Lucasfilms storsatsning har något nytt att säga i en galax som är i ett stort behov av något nytt och fräscht. Jag återkommer med ett justerat betyg när alla avsnitt har hunnit landa, för jag vill ju gärna ha något matigt Star Wars-material att tugga på i väntan på mer Andor. The Acolytes första två avsnitt får digital premiär på Disney+ den femte juni.