Tell Me Why: Episode 1

Jag har aldrig varit så förtjust i Dontnods storydrivna äventyrsspel. Inte på grund av deras koncept, som alltid varit ganska strålande och bra idéer, utan har ofta funnit deras berättande som överdrivet dramatiskt med dialog skriven av medelålders utomjordingar, karikatyriska karaktärer och melodrama uppskruvat för att försöka hamra in känslosamma stunder utan att riktigt förtjäna det. De har länge existerat i samma berättarmässiga bubbla som David Cage, men utan samma budget. Jag skriver inte detta för att klanka ner på fans av Life is Strange-spelen, utan mera understryka att när jag säger att jag uppskattade Tell Me Whys första episod så är det av genuint intresse. Låt oss börja från början.

Det har gått 10 år sedan Tyler dödade sin mor i självförsvar. Hon försökte mörda honom efter att han hade klippt sitt hår kort, en tidig del i hans övergång till man. Det var en traumatisk händelse, som också separerade honom från sin tvillingsyster Alyson. I början av Tell Me Why så återförenas de, inte bara i syftet att få vara syskon igen, utan också för att de ska återvända till sitt barndomshem som ska tömmas, fixas och säljas. Det dröjer inte länge förrän deras Dontnod-aktiga förmågor dyker upp igen; De är förgrenade med varandra och kan dela både tankar och minnen. Läget är spänt, med många år isär och med ett hem med många hemligheter dolda under dunkla minnen. Det dröjer inte länge innan det kommer spår som börjar ifrågasätta vad som faktiskt hände den där ödesdigra natten 10 år tidigare.

Tell Me Whys första episod är en ganska kort historia, men som sätter upp mycket. Det är jämfört med Dontnods andra spel väldigt tillbakadraget och grundat, trots huvudpersonernas förmågor och situation. Vi får utforska deras barndomshem i Alaska och möta några fler kopplade till deras förflutna, men den mesta tiden läggs på att grunda Tylers och Alysons relation. Denna relation är också vad som verkar vara i fokus för spelens kommande episoder, för de olika valen vi får göra, för olika scener spelas med de olika syskonen, avgör om de kommer närmre varandra eller ej. Som om Tyler ska acceptera en gåva från Alysons adoptivfar, för hennes skyll, eller hur Alyson ställer sig till hur de hölls isär under så många år.

Detta är vad jag troligen uppskattade mest med spelet. Att det kändes förhållandevis jordnära och med relationerna i fokus. Syskonens relation till varandra, till deras mor och så vidare. Även också konceptet med minnen, vad vi kommer ihåg och även hur de kan skilja sig eller hur de kan tolkas ur perspektivet av barn. Mysteriet kring ens mor är också en lovande start här för jag var beredd på en krystad berättelse om trångsynthet där "skurkarna" är endimensionella parodier, som i Dontnods tidigare spel, men nu är det ett mysterie med lite mer mänsklighet och pontential vi verkar ha framför oss. Episoden är kort, det händer inte så hemskt mycket, men det är inte så farligt det heller.

Jag uppskattade också spelets någorlunda tekniska lyft jämfört med tidigare. Det är fortfarande ingen David Cage AAA-produktion med "känslor" så det sprutar från skärmen, men det är någorlunda välgjorda karaktärsmodeller som fyller sina syften trots robotanimationer och lite stelopererade ansikten. Omgivningarna är ganska rikt detaljerade och det känns som att mycket tanke har lagts på att få världen att kännas levd i. Det fanns dock vissa snedsteg i skådespelarinsatserna. Syskonen och de närmsta karaktärerna gör ett okej jobb, medan till exempel Michael, Alysons vän och kollega, var långt ifrån imponerande, detsamma med farbror Eddy vi möter i slutet. Dessa stack ut som svagare enligt mig, även om jag knappast känner att det sänkte skutan.

Det sista är väl spelmekaniken. Likt andra spel i från utvecklarna, och denna genren överlag, så är det mycket att gå runt och titta på föremål med små kommentarer, där vi sedan kan hålla inne en knapp för att välja olika svar i konversationer. Sedan har vi ju såklart förmågan att se det förflutna som mest är att stå på rätt ställe och hålla inne rätt knapp för att se dessa. Det finns några pusselinslag i spelet, en där vi ska läsa syskonens gamla sagobok för ledtrådar till ett dörrlås nästan plockat från Resident Evil (det känns som att denna bok kommer bli en återkommande del i kommande episoder) och sedan plocka detaljer för en konversation från en karaktär vi vill få information ifrån. Det var inget världsomvälvande, och liten känsla för att misslyckas, men det är som sagt en första episod som försöker lägga upp så mycket som möjligt innan vi fortsätter.

Resultatet är väl att det känns lite åt det kortare hållet. Det är en handfull timmar, klarade episoden på en morgon och då var det inte så extremt mycket som hände. Vad vi får är en viktig start, men det kändes lite som att episoden slutade just när mysteriejagandet skulle dra igång, vilket jag känner är en bra krok inför nästa episod.

Men ja, Tell Me Why verkar såhär initialt intressant även om det inte är så revolutionerande heller. Jag tyckte för det mesta om Tyler och Alyson, även om de ibland kunde gränsa till irriterande med sina små interna skämt, men också pratet om sagor och lekar de hade som barn där de kallades för små vättar och så vidare. Jag är investerad i deras relation och hoppas att vad som komma skall har större inverkan på hur den formas. Det finns mycket hemligheter som puttrar under ytan, så det återstår att se om vi får se det rinna över. Jag kommer återvända med en mer komplett recension när hela spelet är släppt så får vi se var vi slutar, så dagens betyg rör endast denna episod specifikt och hur det känns just nu.