Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Tales of Vesperia

Tales of Vesperia

Det kommande Tales-spelet ser ut att bli det bästa sedan Tales of Symphonia och bjuder på enastående tecknad grafik och trevliga karaktärer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag erkänner. Det är lite lätt att bli blasé inför Tales of-serien. Även om den inte har nått sådär enorma framgångar i Europa är det en av Japans allra största rollspelsserier efter Pokemon, Dragon Quest och Final Fantasy. Följdaktligen släpps det också massor av spel i serien. Massor. Vi snackar kopiösa mängder. Det finns elva spel bara i huvudserien, som allihop är traditionella rollspel med actionbaserade strider, sex stycken "Tales of the World"-spel som är mer begränsade springa-runt-i-dungeons-äventyr, och så ett gäng övriga spinoffs, halvuppföljare, rena fanspel (där alla figurer från tidigare spel är med) och till och med ett MMORPG. Kort sagt, att hålla ordning på serien är det ingen normal människa som klarar av och jag tänker inte ens försöka.

Tales of Vesperia är däremot det första riktiga "nästagenerations"-spelet i serien, och därmed har det tagit ett gigantiskt kliv närmare att faktiskt vara en interaktiv anime. Ni som spelade Tales of Symphonia eller nåt av de sjuttiotolv Playstation 2-spelen känner igen upplägget. Omgivningarna är lummiga gröna skogar med mjukt animerat lövverk eller små charmiga städer, och karaktärerna är typiskt färgglada, detaljerade animehjältar av typ standard. Ingen har någonsin beskyllt Tales of-serien för originalitet, men ändå är allihop trevligt designade och bara efter några minuter i deras sällskap blir man riktigt fäst vid dem.

Av någon anledning tycker jag mig känna igen de här figurerna. De känns oerhört bekanta, trots att jag inte har spelat ett Tales of-spel sedan Tales of Destiny till Playstation 1. Lite google-fu senare har jag förklaringen. Karaktärsdesignern är Kosuke Fujishima, som ligger bakom serier som You're Under Arrest och Ah! My Goddess och även Tales of Symphonia samt Tales of the Abyss, men framför allt den mycket Japan-exklusiva och ytterst charmiga serien Sakura Taisen. Och jo, jag ser rätt klara drag av gänget från Paris Kagekidan som jag tillbringade ett stort antal kryptiska timmar med på Dreamcast, översättandes mening efter mening.

Det var tider det. Men, tillbaka till Vesperia innan jag vimsar bort mig alldeles i Sakura Taisen 3-minnen. Huvudperson är Yuri Lowell, en ung man som lever ett skyddat liv som vakt i en av de stora städerna. Livet är gott att leva trots att monster strövar omkring fritt på landsbygden, för med Blastia-teknologin går det att göra allt från att bygga kaffekvarnar till att skapa enorma skyddande barriärer som håller monstren borta. Följdaktligen är det ganska lite att göra för en liten stadsvakt. Men inte helt oväntat blir Yuri inblandad i en intrig och tvingas lämna staden tillsammans med ett brokigt gäng bestående av de gamla vanliga misstänkta: en söt helarflicka, en sexig magikerflicka, en liten unge med jättestora vapen, en gamling (35 år...) med ett mystiskt förflutet och... en hund.

Detta är en annons:

Hundar är bra. Spel med hundar blir per automatik bättre. Se bara Final Fantasy VI och VIII: kungspel och hundspel. Släng in Final Fantasy VII också förresten, Red XIII är en hundsak. Nintendogs är bra. Dog's Life är mycket bra. Okami är fantastiskt (varg, hund, sak samma). Och se bara hur både Fallout 3 och Fable 2 skryter om sin artificiella hundintelligens. Kort sagt: den ilskna hunden Repede känns redan som den mest intressanta karaktären i spelet.

Ja, även om spelet efter en kort provspelning inte känns sådär överdrivet originellt så är det oerhört påkostat. Framför allt bjuder det på något av den bästa celshadade grafiken som jag har sett. Istället för att vräka på med pixliga svarta kanter runt allt använder Tales of Vesperia en silkeslen Disney-liknande animation med aningen mörkare linjer, som gör att kontrasten blir mycket, mycket mjuk. Tillsammans med sköna rörelser och de detaljerade bakgrunderna blir intrycket bra, extremt bra till och med. Bilder gör det absolut inte rättvisa.

Det är också lättspelat, även om det inte kan kallas lätt. Fienderna, som oftast syns där man springer runt, anfaller när man kommer nära och sen blir det realtidsbaserade strider där du främst styr Yuri. Du kan ha ett flertal attacker snabbt tillgängliga åt olika håll på styrspaken men skulle det krisa kan du alltid byta. När det vankades bossfajt fick jag snabbt tokspö - helt klart behövs lite träning, levling och tankeverksamhet för att komma vidare.

Tales of Vesperia har fortfarande inget europeiskt datum, men med lite tur dröjer det inte allt för länge efter USA-datumet i slutet av september. Håll tummarna.

Detta är en annons:
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia
Tales of Vesperia

Relaterade texter

Tales of VesperiaScore

Tales of Vesperia

RECENSION. Skrivet av Daniel Steinholtz

En interaktiv akvarellmålning av sällan skådat slag. Med en mening så är det Tales of Vesperia i ett nötskal...

Tales of Vesperia

Tales of Vesperia

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Mikael Sundberg

Det kommande Tales-spelet ser ut att bli det bästa sedan Tales of Symphonia och bjuder på enastående och trevliga karaktärer...



Loading next content