Sudden Strike 5

Sudden Strike 5 är inte ditt normala realtidsstrategispel. Även om du leder hundratals trupper på skärmen samtidigt, kallar in luftunderstöd och begär förstärkningar i realtid är det mer av ett pusselspel. Jag skulle beskriva Sudden Strike-serien som en mer långsam och tänkande upplevelse i en grafiskt kompetent kostym. Varje uppdrag i kampanjen kräver att du använder dig av olika förmågor och väljer rätt general för jobbat. Du kan nämligen inte bara rusa in och få jobbet gjort. Du har oftast 3-4 generaler att välja mellan och dessa ger dig olika bonusar. Utöver detta kan du spendera poäng för att förstärka dina trupper med extra förmågor. Fienden är oftast så pass förberedd och positionerad att dina trupper blir till köttfärs om du inte tänker igenom vad du vill göra.

Du behöver ta hjälp av alla dina truppslag och terrängen för att ta dig runt fienden och besegra din motsvarighet på fiendens sida. Det är också här lite av problematiken blir synlig. Fienden är antingen i fullt försvar eller i full attack mot dig. Det finns inget mellanting. Däremot kan du trigga motanfall om du erövrar vissa positioner på banan. Det betyder att du nästan alltid har gott om tid på dig att omringa fienden och besegra motståndet relativt smärtfritt. När du försvarar är du däremot beroende av hur du positionerar dina trupper, om du motanfaller och tar vissa mål ute på kartan eller stannar kvar i de områden du lätt kan försvara. Din datormotståndare har svårigheter att anpassa sig till vad du gör vilket ibland gör vissa situationer för enkla. Samtidigt är uppdragen långa och du ska ofta ta många positioner i rad vilket innebär att även om enskilda strider är enkla måste du bevara styrkorna för ditt sista mål.

Om du kan bortse från din datormotståndares skicklighet utmanas du ändå tack vare långa uppdrag. Det visuella är en rejäl uppgradering och spelet bjuder på snygga effekter. Det visuella hjälper till att göra det hela till ett spektakel att titta på, vilket gör att jag ibland förlåter viss passivitet hos din motståndare. När det väl smäller exploderar byggnader, stridsvagnar och soldater kastas upp i luften. Det är denna balans mellan att pussla fram lösningar och beskåda effekterna som är styrkorna i femman. Vissa av uppdragen är också ganska välgjorda med varierade mål och utmanande spelmekanik. Jag tyckte exempelvis att de första tyska uppdragen var belönande på ett bra sätt. Du landsätts med begränsade resurser och får stjäla fordon och annat tills du har en position tillräckligt beskyddad att börja kalla in lite tyngre vapen. Det är klurigt och svårt att ha tillräckligt med soldater för att inta den sista staden på kartan. Jag blev dock lite besviken när jag fick spela samma bana igen på de allierades sida.

Trots att vissa uppdrag är enklare upplevde jag att vissa uppdrag var genuint utmanande även på enklare svårighetsgrader. Är du inte särskilt erfaren av dessa spel kan det ta ett par gånger innan du klarar av ett uppdrag. Ett av de tidiga tyska innebar att du kan reparera dina fordon till en viss gräns samtidigt som fienden kontinuerligt anfaller dig i vågor med sina fordon vid full hälsa. Det tog ett par gånger innan jag hittade rätt svar och det är det som gör detta mer av ett pusselspel än ett realtidsstrategispel av den gamla skolan. Du behöver tänka igenom vad du gör och varför. Ibland kanske det är bra att förlora så att du kan justera dina strategier och prova igen. När fienden börjar vinna är det svårt att rädda situationen. Du har inga byggda baser att retirera till utan du flyttar enbart trupper och kan beordra förstärkningar eller flygplan att utföra uppdrag. Det innebär att spelet får ett strikt fokus på det militära. I detta avseende påminner det lite om spelserien Blitzkrieg.

Kite Games har dock lyckats att få denna uppföljare att kännas mer seriös och taktisk än sin föregångare. Jag gillar alla små inslag som att beordra trupper att lägga sig ner eller stridsvagnar att stänga takluckan. Simuleringen är relativt djupgående, dina trupper har bränsle, ammunition och annat att hålla reda på. På banorna finns oftast möjligheter att förse dina trupper med det nödvändiga. Du kan också lasta lastbilar som följer bakom dina styrkor och kan vid behov reparera, ge ammunition och fylla på bränsletanken. Om dina truppslag får brist på något av detta blir det extremt sårbara. Det är detta som ger spelet ett visst djup över enklare spelmässiga system vi ser i exempelvis Company of Heroes 3.

Även om AI-motståndaren inte alltid är bra är det ett spektakel som bitvis utmanar och visar upp konflikten. Fokuset i denna uppföljare är främst enspelarupplevelsen som bjuder på 25 uppdrag. Nästan varje uppdrag tar runt en timme att klara av så spelet bjuder på en viss spellängd om kampanjläget är det du gillar mest av allt. Tyvärr återanvänds många av kartorna vilket innebär att de inte riktigt är lika många unika uppdrag som det först ser ut att vara. Sett till flerspelarläget finns det även där problem med mängden banor. Basspelet har två-fyra banor för flerspelarläget och två av dessa är låsta till Deluxe Edition. Det är också en ganska låg spelarbas vilket skapar en kombination som kan göra det svårt att hitta spelare ibland. Jag skulle av den anledningen inte rekommendera dig detta just nu om du är intresserad av flerspelarläget. Det är oklart hur många nya banor vi kommer att få på sikt. I nuläget är det enspelarupplevelsen som är i fokus. Det är framförallt med kampanjen du kommer att få ut något av den här produkten.

Hur udda det än må låta, så är detta ett strategispel du köper för att spela själv mot en halvbra datormotståndare. Även om den inte är urstark räddas den av några svåra nivåer och olika förprogrammerade händelser som gör uppdragen mer engagerande. Jag har fortfarande lite svårt att avgöra om jag föredrar femman eller fyran. Femman är lite av en återgång till de äldre titlarna med ett större fokus på simulatorbiten och den taktiska aspekten. Om du gillar strategiska och taktiska realtidstrategispel kan detta vara något för dig. Uppdragen kräver tålamod och tid av dig men det går alltid att spara när du vill. Det finns dock flertalet brister med femman du behöver ta hänsyn till, som exempelvis en brist på spellägen, banor, upprepade banor i kampanjen och fåtal banor i flerspelarläget. Du hoppar mellan olika kända slag vilket gör att det inte finns en röd tråd i berättandet, utan du utför uppdrag på olika slagfält. Det blir inte mer engagerande än det.

Både musiken och grafiken är jag nöjd med. Du har dina svepande musikaliska stycken som fungerar perfekt med alla explosioner på skärmen. Musiken kommer aldrig i vägen och tar inte över upplevelsen. Grafiken är förbättrad över den vi hade i fyran och det ser bra ut även om infanteriet saknar lite detaljer. Jag skrev i förhandstitten gällande demo-versionen av spelet att rikoschett-effekterna var några av de snyggaste jag sett i ett spel av den här typen. Detta står jag fast vid nu när jag testat hela produkten. Vissa av effekterna ser helt fantastiska ut. Däremot kan det vara lite svåravläst, trupperna är ganska små på banan och är kamouflerade. Det innebär att det inte är enkelt att hitta alla dina trupper och flytta på dessa snabbt. För många kommer detta att vara ett problem. Jag tyckte att det ibland var onödigt svårt att se mina trupper och jag har ingen helt enkel lösning på problemet. Kanske bör det finnas ett alternativ att konturerna är ljusare eller något annat visuellt som gör det enklare att identifiera vad du valt och var. Även om du valt en stridsvagn är det inte helt enkelt att snabbt se vilken typ av fordon eller infanterist du klickat på.

Sudden Strike 5 är ett spel som inte riktigt orkar bära sin prislapp. Det kostar 500 kronor och du får en viss mängd innehåll för en spelare. Det saknas viss variation under själva uppdragen och flerspelarläget är underutvecklat. Det som fungerar bra är dock riktigt bra i spelet. Flera av uppdragen är riktigt roande i både den tyska, amerikanska och sovjetiska kampanjen. Trots några missar med att återanvända några uppdrags banor fanns det potential att visa konflikterna ur respektive perspektiv. Detta utnyttjas inte tillräckligt väl i detta spel. Berättandet används egentligen bara så att du får en ursäkt att flytta runt dina trupper och spränga saker. Det är lite synd med tanke på hur väl Company of Heroes använde sig av berättande i sin kampanj.

Om du kan leva med bristerna finns det ett kompetent strategispel i Sudden Strike 5. På flera sätt är det en utveckling av fyran. Samtidigt vill jag slå ett slag för fyran med sina nedladdningsbara paket. Jag tycker idag att det är ett bättre värde än att köpa femman. Fyran introducerar saker som finska vinterkriget, stilla havskonflikten och mycket annat med sina expansioner. Det är oklart vad femman kommer att erbjuda på den fronten i nuläget. Jag är uppriktigt splittrad över vad jag tycker om detta spel. På ett sätt utvecklar det koncept och fördjupar spelmässiga inslag gentemot fyran, å andra sidan erbjuder föregångaren fler intressanta konfliktområden. Om Kite Games fortsätter att expandera på femman kan den ha betydligt mer att erbjuda. Jag har dock inte gått ifrån upplevelsen missnöjd, men inte heller helt nöjd. Min favoritsak med Sudden Strike 5 är förmodligen dess rikoschett-effekter. Är det något man får se mycket av är det detta då skott studsar på pansar regelbundet. Det är också hypnotiserande välgjort.

Om du är som mig kanske du gör bäst i att vänta lite med femman. Fyran är fortfarande ganska duglig och med sina expansioner underhåller det än idag. Femman behöver lite mer innehåll och ett par uppdateringar innan jag fullt ut rekommenderar det. Allt från grafik, musik, ljud, simuleringen av pansar och mycket annat är en förbättring. Samtidigt finns det saker kvar att utveckla som AI, mer banor, användargränssnitt, synlighet av dina trupper och ett mer innehållsrikt flerspelarläge. Det finns också vissa aspekter av balanseringen mellan truppslagen som behöver ses över. Av dessa anledningar landar mitt betyg lite lägre än vad jag skulle ge fyran idag med allt innehåll inkluderat. När detta fungerar är det bra men i nuläget finns det utrymme att bli ännu bättre.