Star Wars: Skeleton Crew [S1E01-03]

Tioårige Wim lever ett till synes idylliskt liv på ytan, men för honom är det allt annat än perfekt. Hans arbetsnarkoman till pappa har aldrig tid för honom och studiemotivationen tryter när hans undangömda äventyrsberättelser - drömska sagor om jedis och pirater - erbjuder så mycket mer äventyr! En dag slår hans dröm in när han, tillsammans med tre andra ungar från grannskapet, hittar en hemlig farkost som tar de ut till en galax långt, långt bort och blir en del av ett alldeles oförglömligt äventyr.

Eller ja, vi får se hur oförglömlig Disneys nya Star Wars-satsning Skeleton Crew blir när vi väl når finalen i början av nästa år. Jag har fått se dess första episoder och mina intryck än så länge speglar min reaktion på de senaste Star Wars-serierna: varför var Skeleton Crew bara inte en film från början? Låt mig förklara vad jag menar. Serieskaparen Jon Watts, som bland annat ligger bakom de senaste Spiderman-filmerna, har här försökt återskapa magin från Spielberg-klassiker som E.T. och Goonies genom att ge strålkastarljuset till en grupp barn som tvingas ut på en farlig skattjakt i rymden. Den där kvicka Spielbergska 80-talsmagin är dock svår fånga i en TV-serie som sträcker ut historien över åtta episoder och än så länge är jag inte helt ombord.

Det hela doftar lätt av Skattkammarplaneten, men spänningen och inspirationen från barndomens inspirationskällor uteblir på grund av episodernas utdragna berättande. Barnskådespelarna är duktiga, men saknar samtidigt den bitande personligheten och autentiska energin från den sortens coming of age-historier. Barnkaraktärerna har inte tillräckligt mycket gnista för att skapa någon spännande dynamik mellan varandra och det hela blir mest oförargligt, anständigt, tryggt och ofarligt på ett sätt som förtar spänningen av att vara ung och vilse och som tvingas växa upp för att nå sitt mål.

Här är det de vuxna i rummet (Nick Frost och Jude Law) som får stå för karaktärsgnistan, där Frost spelar en boxande robotpirat vars ena ögonhåla har blivit hemvist för rymd-råttor och Law är underhållande som en mystisk svindlare som kan använda Kraften. Jag gillar också den morrande hundpiraten som verkar vara seriens huvudsakliga antagonist, men i övrigt undrar jag mest varför detta ens är en Star Wars-historia. Bara att se ett Star Wars-iferat Los Angeles-grannskap gör att historien mest känns påklistrad i Star Wars-universumet, även om produktionen i sig är snygg - om än lite väl digitalt och slätstruket på sina ställen.

Tre episoder in i serien återstår även frågan om vem är den tilltänkta målgruppen. Barnen i hushållet lär bli uttråkade av det långa episodformatet, medan de vuxna inte lär få ut så mycket av nostalgifaktorn så tidigt in i serien. Eftersom jag bara har fått tillgång till de tre första avsnitten är det såklart svårt att avgöra hur väl Jon Watts lyckats landa detta rymdskepp i slutändan, men hittills känns det långt ifrån originellt. Om man däremot är ute efter lite harmlös Goonies-doftande nostalgibete kan detta säkert locka. Star Wars: Skeleton Crew får streamingpremiär idag på Disney Plus.