Star Wars Outlaws

Om jag för några år sedan hade fått önska en studio som skulle göra ett Star Wars-spel, hade jag sagt Massive Entertainment. Svenskarna har en otrolig känsla för att skapa filmiska spel med oöverträffad grafik samt ett strålande gameplay. När de utannonserade Star Wars Outlaws gick det följaktligen att misstag mig för ett Taylor Swift-fan längst fram under hennes megakonserter.

Men... sedan dess har kärleken svalnat något och sakta övergått till att bli mer av en oro istället. Huvudpersonen Kay Vess tycktes sakna allt vad karisma heter, spelvärldarna såg döda ut, grafiken var liksom lite fattig, och ännu värre - det såg inte sådär superkul ut att spela. Men vis av erfarenhet har jag ändå haft förtroende, fler än ett spel har misslyckats i presentationen och sedan visat sig vara en kanontitel.

Så när jag axlar rollen som Kay och får träffa hennes fyrfota radarpartner Nix är jag ändå vid gott mod. Kay är en typisk karaktär som tycks fungera som magnet för trubbel, men drömmer om något mycket större. Sistnämnda kräver dock pengar och hon har inga planer på att förtjäna dem lagligt. Givetvis går saker inte som det ska och efter ett ganska kort intro tvingas hon lämna planeten hon startar på (Canto Bight) och äventyret kan ta sin början.

Om du har sett några av spelets trailers har du en ganska god uppfattning om vad som väntar dig. Massive bjuder inte på några stora överraskningar från det Ubisoft-gameplay vi vant oss vid genom åren (vi slipper dock musmarkörer i menyerna, det tackar jag för), utan Kay kan i princip gå, klättra, smyga, skjuta, svinga sig i ett rep och slå ner vakter bakifrån.

Varje del av hennes rörelsemönster är helt separerat från andra utan några tydliga övergångar, vilket gör att jag tycker hon känns onödigt klumpig att spela. Hade huvudkaraktären varit en stabbig karl på 195 centimeter och 140 pannor, hade spelkontrollen kunnat användas även till honom utan att jag hade tyckt att det känts konstigt - vilket känns som en missad möjlighet när nu Ubisoft valt en tunn tjej som protagonist.

Tyvärr tycker jag även att hon känns lite underutvecklad (ingen skugga ska dock falla på eminenta röstskådespelaren Humberly González), och har ingen riktig personlighet, och absolut ingen karisma. Tanken har uppenbarligen varit att göra en kvinnlig Han Solo, men Harrison Ford har ju mer karisma än alla andra Star Wars-skådisar tillsammans, och nu känns Kay mest tråkig, och tycks även vara designad för att kännas alldaglig. Väldigt synd på en missad möjlighet att skapa en riktigt frän kvinnlig karaktär vi kunnat lära känna och älska i galaxen långt, långt borta.

Nu låter det som att jag är väldigt negativ kanske, men det är absolut inget dåligt spel vi har att göra med här och vi kommer strax till det positiva, men jag är inte riktigt klar med det negativa ännu. För Massive Entertainment verkar ha bestämt sig för att inte överraska något i spelets formula heller. Världen känns nämligen aldrig särskilt levande och även i städerna är det glest med folk, och det finns inte särskilt mycket orsak att utforska eftersom det mesta man hittar är resurser som antingen kan användas till att modifiera prylar eller säljas.

Istället handlar det i stora drag om att mingla med folk på fel sida om lagen, försöka nästla sig in i olika gangstergrupperingar (inte minst min personliga favorit Crimson Dawn), göra diverse uppdrag, lösa enklare pussel och uppgradera din utrustning. Det är verkligen standardformulär 1A som erbjuds.

Standardformulär är dock inte nödvändigtvis lika med dåligt, och det kanske viktigaste i ett Star Wars-spel är att det ska kännas som just Star Wars - och här tycker jag Massive lyckas desto bättre. Spelvärlden verkligen andas Star Wars, där vi får se mycket vi inte sett tidigare, och att få jobba sig upp mot ett högt förtroende hos Hutterna är såklart automatiskt spännande. I grunden hittar vi berättelsen som ledde till att Kay flydde sin hemplanet, men den är generellt sett inte särskilt framträdande och fokus ligger istället på att leverera saker att göra. När storyn väl tar plats, har den en hel del intressanta inslag och även en och annan twist, som ofta balanserar kring det här med gråzoner. Du får egna val att göra längs vägen, vilka dock mest tycks påverka sidouppdragen, för i slutändan är det inget snack om att Massive tänkt sig att Kay är den där Han Solo-karaktären jag nämnde ovan (men som sagt utan karisma).

I princip går äventyret ut på att vara lagom mycket kompis med alla brottssyndikat för att få tillträde till dem och kunna göra uppdrag åt dem, men du kommer inte kunna göra alla nöjda, och alla dina val får konsekvenser. Gör du något bra för Hutterna, kanske Pykes tappar förtroende för dig, och så vidare. Systemet är inte helt genomarbetat dock och kanske "speligt", vilket gör att även ett totalraserat förtroende kan återställas ganska lätt.

Uppdragen påminner ofta spelmässigt om Assassin's Creed möter Uncharted, med stealth-passager, fiender som ska avledas så du kan slå ut dem, övervakningskameror som ska slås av, enklare plattformspassager och lite cover-baserad action. Som sagt, standardformat 1A, men absolut inte dåligt. Dessutom har du ju fyrfotingen Nix som jag blev positivt överraskad av, och som är mycket mer än bara en slentrianmässig sidekick. Nix kan stjäla föremål (lite underutvecklat dock, och ger oftast en granat eller liknande), men även användas för avledande manövrer, trycka på knappar långt borta, hämta saker, låsa upp dörrar och liknande. Överlag är detta riktigt bra spelmekanik.

Mellan varven blir det även strider, vilka fungerar väl och kan bli riktigt intensiva. Här finns även ett Deadeye-inspirerat system som gör att du snabbt kan slå ut en massa fiender på en gång. Vapnen känns dock ofta lite för svaga, vilket gör att fienden blir onödigt mycket "bullet sponge" på ett sätt som inte riktigt klär Star Wars. Den lite osmidiga spelkontrollen gör dock att det är sällan jag får känna mig sådär riktigt skicklig, utan kan i stridens hetta råka kasta granater åt helt fel håll, klappa Nix istället för att be honom klösa ur ögonen på en Stormtrooper och misslyckas med att klättra på en stege. Allt sådant där är misstag som brukar känneteckna ett inte helt färdigt spelsystem som borde ha trimmats lite extra.

Men när det blir riktigt spännande, kan jag prova flera olika lösningar att komma åt det jag vill ha. Fungerar det inte att rusa rakt på, så kanske det finns något jag kan spränga i närheten, slå ut fienderna en efter en, alternativt hitta en dold väg jag inte hade sett tidigare. Tack vare Star Wars-känslan med den bombastiska grafiken och designen så är det ändå få gånger jag faktiskt velat lägga ifrån mig handkontrollen.

Dessutom är det kvantitativt väldigt omfattande, det finns helt enkelt väldigt mycket att göra, som att delta i ett parti Sabacc, smyga igenom ikoniska Empire-baser (äventyret utspelas mellan del fem och sex), med nöd och näppe överleva Deathtroopers och mot alla odds göra otroliga stötar för Hutternas räkning. Då har jag inte ens nämnt att det dessutom såklart finns rymdstrider. Även dessa standardmall 1A förvisso, men återigen inte alls dåliga (även om Massive borde ha sneglat mer på Starfield här).

Som Star Wars-simulator är det alltså ett väldigt komplett paket som är lätt att tycka om, det finns helt enkelt inte något som riktigt liknar detta. Rent grafiskt tycker jag inte riktigt att Massive håller samma klass som de levererade i The Division 2 när det begav sig och heller inte som i Avatar: Frontiers of Pandora, men återigen så är det aldrig dåligt på något sätt utan bara inte överväldigande eller riktigt i linje med vad jag hoppats på.

Betyget från mig blir istället en stabil sjua. Om du gillar Star Wars kommer du tveklöst ha kul genom Star Wars Outlaws som bjuder på ett påkostat äventyr som hela tiden lyckas med illusionen av att få mig att tro att detta är just mitt äventyr. Det må inte överraska eller få mig att chippa efter andan särskilt ofta, men jag har varit underhållen mer eller mindre från början till slut och har inte velat lägga handkontrollen ifrån mig.