S.T.A.L.K.E.R.: Clear Sky

Även om handlingen utspelar sig innan det första spelet så känns det nästan som om det är värre ställt med Zonen här än i Stalker: Shadow of Chernobyl. Stora energiemissioner dödar allt i sin väg och saker och ting är på riktigt på väg utför. Tanken är att man ska kunna täppa igen de hål i historien som uppkom i de senare delarna av det första spelet och ge en bättre bild av vad som hände med antagonisten Strelok under den första trippen till Zonen.

Spelets intro, tillika bakgrundshistoria handlar om en Stalker som leder en grupp forskare in i Zonen. Forskarna ska undersöka de mysiska energienmissioner som kommer från Zonens mitt och likt ett våldsamt eldhav slukar allt i sin väg.

De här energiexplosionerna är på något sätt sammankopplade med huvudpersonen då han otroligt nog lyckades överleva en sådan förintelse, med den enda effekten att han fick den typiska minnesluckan som verkar plåga alla huvudpersoner i Stalker.

Även om man som huvudperson kan klara överleva en sådan emission så tär den på nervsystemet och får varje gång Zonen kastar ut dessa ofantliga energimängder så bränns dina energibanor lite mer.

Det här är huvudmotivationen för dig som huvudperson att hitta källan till dessa utbrott. Du måste ge dig in i Zonens hjärta och hitta källan till den här nya faran och stoppa den, om du ska ha chansen att överleva någon längre tid.

Forskarnas teori är att Zonen fungerar ungefär som ett mänskligt immunförsvar och de här vågorna av dödlig energi är Zonens svar på att människorna tränger allt djupare in i Zonen och pillar på dess mest fundamentala beståndsdelar.

Problemet med att det här är en föregångare till Stalker: Shadow of Chernobyl är att det här känns som en farligare och mer utvecklad Zon än den vi får det tveksamma nöjet att upptäcka tidsmässigt senare i det första spelet.

Clear Sky kräver inte det första Stalker och kommer att vara billigare än ett "riktigt" spel. Dock är speltiden jämförbar med det första spelet och även om man återanvänt en del av banorna har man snyggat upp dem och även lagt till några nya miljöer att härja loss i.

Mycket är annars sig likt. Zonen luktar lika mycket ärlig naturkatastrof som sist och man vill verkligen kämpa åt sig bättre utrustning och vassare vapen. För precis som förra gången börjar man med en rejäl minneslucka och en ken pistol.

Introduktionen är fumligt svår och inlärningskurvan är brant, men kommer man förbi de första svårigheterna så öppnar historien upp sig och det är enklare att motivera sig att fortsätta spela. Tyvärr kommer nog många att, med all rätt, ge upp långt innan dess.

Tyvärr är det här spelet inte en förbättring. Förutom några ytliga förändringar av grafiken och en påstådd förbättring av fiendernas intelligens så är det inte mycket nytt under solen. Att första banans fiender alla har samma kläder känns suspekt och att de inte knappt gör något intelligent för att bjuda på motstånd känns inte speciellt 2008.

Dåligt berättarskap och ful grafik brukar sällan generera några bra spel. Så inte den här gången heller. Jag kritiserade det första Stalker-spelet för att vara hopplöst ålderdomligt och Clear Sky är inte ett dugg bättre, snarare värre. Fördelarna för fansen är att det är mer av samma som förut. Inte mycket har ändrats. Menyer, gränssnitt och miljöer känns väl igen från förra spelet.

Något som gjorde att Shadow of Chernobyl blev rätt långrandigt och tog onödigt mycket tid att spela igenom var de långa avstånden som måste tas till fots. Det har GSC löst med att introducera guider. Dessa guider är personer som snabbt tar dig till olika ställen och man slipper gå till fots överallt. Bra idé, men tyvärr står det inte på kartan vad de olika platserna heter så om man inte kommer ihåg vart man ska så är det inte mycket nytta med den nyheten.

Clear Sky är precis som Shadow of Chernobyl rätt dialogintensivt för att vara ett actionspel. Det gäller att hänga med i snacket för att inte spelet ska tappa sitt djup. Gräver man inte ner sig i historien så kommer Clear Sky att kännas som ett platt, ytligt och gammalt spel med rejält brun grafik.

Någonstans känns det som om någon önskat Stalker-universumet riktigt illa. En framhastad expansionsvariant med återanvända miljöer och sämre teknik är inte vad vi brukar kunna förvänta oss efter ett par års ytterliggare utveckling.

Dock är stämningen stundtals riktigt härlig och för alla som inte fått nog av Zonen och vill känna öststatsvindarna mot strålskyddsdräkten så kan Stalker: Clear Sky säkert locka till köp.