Speed Link NDS Lite Earphones

Jag tycker om hörlurar. Man skulle kunna säga att det är en av mina passioner här i livet. Både stora och små. För tillfället har jag en uppsättning av varje, för att passa alla olika tillfällen. Mina stora är ett par Audio Technica-lurar (ATH-PRO5 MS) som jag jagade runt hela Tokyo efter för några år sedan. Tung och distinkt bas och ett välbalanserat, fylligt ljud. Att de dessutom är kamouflage-färgade är såklart ett litet extra plus.

När de känns lite för bulkiga kör jag istället med ett par Sennheiser CX300. Kanhända de bästa in ear-lurar jag någonsin lyssnat på med fantastiskt omfång, både uppåt och neråt. Fångar nyanser i diskanten samtidigt som den pallar med en avgrundsljup bas (utan att gå till överdrift som exempelvis Koss the Plug).

"Men", kanske du utbrister, "varför pratar han på om de här lurarna istället för om dem han ska recensera?" Jo, helt enkelt för att de suger. Hårt. Och länge.

Men vi kan ta det från början igen och fokuser på det positiva. Det är nämligen viktigt, att försöka se det braiga i saker och ting. Vi börjar med priset. 129 riksdaler är inte speciellt mycket. Vi kan fortsätta med mikrofonen. Hörlurarna har nämligen en inbyggd sådan på sladden, ungefär som en hands free till mobilen. Och det låter ju bra. Som att någon på Speed Link har tänkt till. Men lugn, bara lugn, det är bara som det verkar.

Exempelvis har ingen kommit på den briljanta idén att märka ut vänster- och högerlur. Nope, inget litet "L" eller "R" på vare sig den ena eller andra luren. Börjar bra. Men blir ännu bättre, så fort jag försöker sätta i lurarna i örat. Det går nämligen inte. De är helt enkelt alldeles för stora. Jag har verkligen inga pygméöron, men jag får inte in mer än den yttersta spetsen av lurarna i örat, resten hänger liksom lite utanför och läcker. Helt obegripligt, vilka människor har Speed Link egentligen designat lurarna för? Genetiskt modifierade friidrottare från det forna östtyskland eller?

Väl på plats (om man nu kan kalla det för det) ger lurarna ifrån sig ett skrikigt, tunt och obalanserat ljud. Det funkar för den som bara spelar Dr. Kawashima's Brain Training (och fråga är ifall man verkligen behöver hörlurar då), men för alla andra spelupplevelser är ljudet undermåligt. De arton (18!) år gamla hörlurar som följde med mitt första Game Boy får visserligen se sig slagna, men endast med ytterst knapp marginal. Jämförelsen med Sennheiser-pluggarna är kanske inte helt rättvis då de kostar minst tre gånger så mycket, men ändå talande. Och inte till Speed Lites fördel.

Sedan kan man ju tycka att den inbyggda mikrofonen är en trevlig detalj. Eller åtminstone att det är en fin tanke bakom. Visst, men hade det inte varit bättre ifall den var placerad så att den faktiskt gick att använda också? Som det nu är sitter den alldeles för långt ned på sladden, vilket gör att mikrofondelen allt som oftast befinner sig under själva DS-enheten om du håller den i knät. Lite förlorade poäng där, eller hur? Mm, just det. Och är det egentligen någon som har haft problem med den inbyggda mikrofonen i själva maskinen? Inte jag i alla fall, tycker den fungerar utmärkt.

Nej, jag säger: skit i mikrofonen, lägg på lite extra och köp dig ett par schyssta lurar istället.