Snow Bros. Wonderland

Något jag kan sakna från min yngre dagar förutom gratis hemlagad mat och att ha all tid i världen, är att spela tillsammans - i soffan. Något som jag i dagens spelgalleri, kan sakna till stor del. Nu är det oftast stort, episkt och med utrymme för flera personer samtidigt - men oftast utspridda över hela jordklotet. Jag saknar verkligen den där mysighetsfaktorn av att sitta i samma rum, samma soffa, varsin kontroll och att man delar samma upplevelse där och då. Så, när jag fick frågan om att recensera ett nytt spel där man både kan kasta snöbollar och spela tillsammans i soffan - var det ju svårt att motstå.

För att ge lite bakgrund till dagens recension, så är Snow Bros. Wonderland den senaste titeln i en spelserie med över 30 år på nacken. Handlingen i tidigare titlar har kretsat kring bröderna Nick och Tom, vars uppdrag har varit att skydda kungariket från olika hemskheter och samtidigt rädda prinsessor i farten. Samma premiss gäller även i Snow Bros. Wonderland, men nu antar man rollen som barnen till originalets karaktärer. Innan har det i huvudsak varit single-player samt arkad/plattformsspel i 2D, för att nu frångå tidigare format och gå över till 3D samt möjliggöra co-op för upp till fyra spelare. Med det summerat, går vi därmed vidare till recensionen.

Efter en cutscene där handlingen lite löst presenteras, ska du i formen av en snögubbe göra allt du kan för att meja ner diverse demoner på olika sätt. Spelmekaniken är relativt simpel. Du skjuter snöbollar, hoppar, bygger stora snöbollar av fiender och placerar dem strategiskt för att både få poäng och undanröja hot med en enkelt spark i rätt riktning. I takt med att du avancerar och låser upp nya områden får du även möjlighet till att testa nya funktioner och abilities. Men, för att få tillgång till sistnämnda så behöver man oftast pengar. Detta kan du få genom att göra kombos, lösa pussel eller hitta presenter.

När väl pengarna är intjänade är det bara till att välja och vraka om man vill fokusera på abilities eller på att ändra sin karaktärs utseende, för även detta ges möjlighet till. Något som jag och min medspelande sambo mer än gärna slösade pengar på för att generera ett och annat skrattanfall. Men, med det sagt så tyckte jag om möjligheten att själv få skräddarsy vilka abilities jag ville använda.

Spelet är uppdelat i flera olika områden med stor variation till form, musik, funktion och utseende. Samtliga områden hade tydliga teman och kunde variera från snötäckta skogar till japanska andevärldar och träskmarker. Även om grafiken inte var den bästa, har utvecklaren lagt tid på att skapa varierande miljöer och fiender samt musik som passar till de olika världarna. Vidare så innehöll varje område åtta olika banor att ta sig igenom för att därefter kulminera i ett möte med en boss som du måste besegra för att avancera till nästa område. Boss-fighterna placerade sig definitivt uppe på listan över spelets bättre ögonblick och sågs som roliga avbryt i det ständiga drivet av att plöja framåt, även om de till största del var väldigt enkla och repetitiva.

Förutom fiender och bossar tillkom även stundom småkluriga pussel, extra uppdrag och gömda skatter inom varje område. Ju fler hemligheter och skatter du hittade, desto mer pengar fick du att spendera till ditt förfogande. Något som i sin tur kunde motivera mer utforskning.

Den absolut största styrkan hittas i det faktum att det finns möjlighet för co-op. Jag kan bestämt säga att Snow Bros. Wonderland inte bör spelas som ensam, utan tillsammans med en kompis eller två. För min del lade det till ett extra lager av kul och genererade dessutom nya utmaningar för oss här hemma i soffan. Från att ha varit ett enkelt snöbollskastande, blev det nu en kamp på liv och död mot sambon - för allt är banne mig en tävling. Helt plötsligt blev det ett krig mot varandra rent poängmässigt och med att skapa den fulaste karaktären, samtidigt som man samarbetade mot ett gemensamt mål. Det blev en helt annan upplevelse som man inte alls var i närheten till om du hade suttit där i din ensamhet och kastat sorgsna snöbollar.

Men, dessvärre fungerade spelets co-op inte utan problem. För även om jag vill vara tydlig med att betona att möjligheten till co-op var en av de största styrkorna med äventyret - så fanns det så enormt mycket mer att önska. Trots att jag och sambon lyckades sporra igång varandra i våra egna små intriger, var det samtidigt många element och rent tekniska val som skapade en enhetlig frustration under tiden vi spelade. Den största var utan att tveka kameran.

I Snow Bros. Wonderland så valde man att fokusera på enbart en skärm för samtliga spelare att dela på, till skillnad från många andra co-op spel som använder split-screen. Inte nödvändigtvis något fel, men som kräver en tydlig utformning för att enligt mig fungera rent praktiskt. Problemet här, var det faktum att kameran aldrig var konsekvent. Det var alltid en som kameran ständigt fokuserade på, vilket bestämdes baserat på poängställningen från nivån innan. Denna person blev då prydd med en kungakrona som man dessvärre kunde tappa ifall man blev skadad. Då kunde en annan spelare dyka in och grabba tag på den och således ändra kamerafokus. Det behövde alltså inte vara samma person som kameran följde, utan kunde bytas både innan och under tiden man arbetade sig igenom en nivå. Hamnade man dessutom utanför kamerafokuset, fanns risken att du stötte på fiender som inte tvekade med att skada dig trots att du inte kunde se något. Visserligen kunde du i dessa fall teleportera dig tillbaka till personen med kungakrona, men det blev likväl ett irriterande moment att ständigt behöva hålla sig nära den med kameran.

Föreföll det sig som så att spelaren med kamerafokus hade betydligt svårare för att lösa särskilda pussel utan att exempelvis ramla ner, tvingades samtliga kompisar vänta tills att denne lyckades med eskapaden. Du som bar kronan kunde inte teleportera dig vidare till personen som tagit sig över hindret, utan blev tvungen att göra samma saker oavsett resultat. Hände det dessutom mycket på skärmen, blev det allmänt svårt att orientera sig. Lägg till att inte ha kontroll över kameran och addera fyra spelare i mixen, så får vi en enda stor soppa av kaos.

Något som ytterligare drog ner på betyget, var spelets enformighet. Ju längre in man kom, desto mer upplevdes det som att man sett allt. Precis som att bossarna kunde vara repetitiva och förutsägbara, var banorna trots sitt varierande utseende och upplägg, också väldigt repetitiva på ett sätt som fick mig att känna mig färdig. Efter att ha låst upp område efter område utan någon antydan på att närma sig slutet, kändes det som att man var färdig, mätt och redo att gå vidare.

Tyvärr har Snow Bros. Wonderland inte ett högt omspelsvärde, så när vi väl mötte sluttexterna kände jag mig inte alls manad till gå tillbaka för att testa något nytt. Även om man exempelvis kan välja och vraka bland abilities, gör de i slutändan inte avsevärt stora förändringar på spelet i sig. Visst, vissa gör dig mer uthållig och andra dina attacker starkare, men i slutändan spelade det inte särskilt stor roll vilka man valde, vilket jag önskar att det hade gjort.

För att summera, så är Snow Bros. Wonderland helt okej. Det är inte ett äventyr för alla och ska utan tvekan avnjutas som en familj eller i ett kompisgäng. Det finns en del roliga element, men dessvärre har vissa designval lett till en mer frustrerande upplevelse än vad det hade behövt vara. Jag kan förstå att det finns mycket nostalgisk kärlek till en spelserie med över 30 år på nacken. Men för någon kommer in blint utan någon tidigare erfarenhet av spelserien, når den inte riktigt upp till andra co-op spel som exempelvis It Takes Two (2021) när det kommer till gameplay och underhållningsvärde. Med det sagt, så kan jag se kärleken till ursprungsmaterialet och tror många fans av serien kommer älska Snow Bros. Wonderland för vad det är. Men för att vara ett co-op spel år 2024, så hade jag önskat betydligt mer än vad jag fick.