Sins of a Solar Empire II

Det första som möter mig i detta kyliga och farliga universum är jakten på makt och rikedomar. Universumet präglas av ett konstant krig och otaliga mindre konflikter. Dessa krig leder till att raserna står inför nya utmaningar i sin kamp om metaller, pengar och råvaror. Tyvärr har en katastrof utan motsvarighet skapat panik hos alla stridande parter. Mänsklighetens yttre kolonier har tappat all sin kommunikation med de inre kärnvärldarna. En av mänsklighetens farligaste utomjordiska fiender är livrädda att apokalypsen de själva en gång flydde ifrån, har hittat de sista spillrorna av deras civilisation. De har inga planer på att bli förintade igen och försöker att fly. Det blir startskottet på en exodus genom mänsklighetens yttre kolonier som åter sätter galaxen i brand.

Jag gillar denna inledande premiss för Sins of a Solar Empire II. Narrativet förklarar varför alla sidor i konflikten blivit mer desperata sedan föregångaren. Att Vasari blir ännu mer panikslagna i sin flykt och orsakar mer förstörelse är lätt att förstå. Det får mig att vilja veta mer om universumet och dess invånare. Även om berättelsen inte står i centrum för upplevelsen är den en del av ett intressant världsbygge. Det ska bli intressant följa hur Ironclad Games fortsätter att expandera på berättelsen. Tyvärr får vi inte upptäcka detta med någon ny ras. Utan alla spelbara fraktioner från föregångaren återvänder för att göra upp om galaxens framtid.

Uppdelningen av raserna från föregångaren fungerar på samma sätt i tvåan. De är indelad i två spelbara fraktioner var. Vilket innebär att du kan välja att spela som en av totalt sex fraktioner. TEC är dina typiska människor, de är uppdelade i Enclave och Primacy. Precis som i Rebellion väljer du mellan en offensiv och en defensiv variant. Advent är nästa återkommande fraktion. De går under namnet Reborn och Wrath. Dessa högteknologiska människor är väldigt religiösa och spirituella. Sist ut är Vasari, den enda helt utomjordiska fraktionen. De är indelade i Exodus och Alliance.

Jag blev snabbt förtjust i mitt val av rasen Vasari. De behöver inte pengar för att klara sig. De kan leva på att gräva fram metaller, råvaror och mineraler för att bygga upp sina armador. Deras start är också väldigt unik. Till skillnad från alla andra behöver de erövra sin första planet och kolonisera den. Det beror på att rasen är på flykt undan ett existentiellt hot. Precis som med originalet har det alltid varit en spännande grej med fraktionen. De kan anfalla från alla möjliga riktningar, är extremt högteknologiska och farliga i strid. De påminner mig lite om Protoss från Starcraft, fast utan att vara paralyserade i årtusenden av tradition och religion.

Även om Vasari sticker ut är alla raser väldigt distinkta. Jag tycker att Ironclad Games gjort detta mer tydligt i förhållande till sin föregångare. Några av de bästa exemplen på detta är nya rymdskepp och förmågor. Asymmetrin är nämligen ständigt närvarande och varje fraktion fungerar på ett unikt sätt. De är inte bara funktionellt annorlunda utan de både låter och ser annorlunda ut. Detta hjälper raserna att vara unika och erbjuda något eget. Däremot är den största nyheten ett spelmässigt system denna gång. I tvåan kommer solsystemens himlakroppar att rotera. Vilket påverkar var du är och hur du kan röra dig i galaxen. Du kan med ett enkelt knapptryck simulera rörelserna en timme in i framtiden. Jag tycker att detta fungerar smärtfritt och systemet möjliggör nya strategier. Jag blev snabbt väldigt förtjust i dessa nya dynamiska inslag.

På gott och ont är Sins of a Solar Empire II en säker uppföljare trots sina nyheter. Har du testat föregångaren kommer du snabbt inse att det inte erbjuder några stora förändringar till konceptet. Det jag hade önskat mig vid lanseringen var att vi fick en ny ras, som hade kunnat förankras i rotationen av solsystemen. Tyvärr verkar det som att sådant ska komma med expansioner. Vi har även fått reda på att enspelarkampanjer också kommer i det formatet. Självklart är det tråkigt att nya intressanta saker dröjer, däremot tackar jag såklart inte nej till mer innehåll i framtiden. Just nu har du bara åtkomst till ett träningsläge och ett skärmytslingsläge.

Tyvärr är träningsläget inte särskilt robust. Det kan leda till att nybörjare får svårt att landa på fötterna inledningsvis. Du får testa funktioner i små avgränsade uppdrag. Däremot får du aldrig testa koncept, strategier och hur du kan planera dina val i ditt teknologiträd. Du får även inte lära dig skillnaderna mellan raserna tillräckligt väl. Precis som med föregångaren tar det tid att förstå sig på grunderna. Vilket är synd med tanke på hur roande detta kan vara. Serien är dock designad för att vara enklare än typiska 4X. Ett exempel på det är hur titeln förenklar realtidsstrategibiten genom att minska mängden detaljstyrning du behöver göra. Det är även väldigt enkelt att starta upp nya matcher och ställa in allt från världar och spelregler.

Världar kommer i två former. De kan vara skapade av utvecklarna eller slumpgenererade av dig. Båda varianterna är inte bara bra för nya spelare och veteraner, utan något positivt för livslängden. Det är smidigt att starta upp en värld och köra igång med att bygga ditt imperium. Både när du bygger gruvor eller när du flyttar runt stora armador av rymdskepp. Likaså är andra funktioner som diplomati och sprida din kultur enklare än hos konkurrenterna. Du kommer aldrig att behöva leta efter funktioner i tråkiga menyer. Titeln hjälper dig att hitta allt du behöver omgående. Det är tack vare sitt robusta användargränssnitt. Min upplevelse med detta är att det inte bråkar med dig utan känns som din förlängda arm i allt erövrande.

Det jag kan kritisera är att jag hade önskat mig ett par extra regler och eventuellt någon form av dynamiska händelser under spelets gång. Det är industristandard i genren att kunna stänga av saker som pirater och vinstmål. Denna uppföljare har möjligheten att verkligen låta oss komma under huven på maskineriet och påverka våra matcher. Det vore roligt med ett spelläge som skiftar planeternas typ om de inte är koloniserade. Då hade spelarna behövt fundera på om de ska kolonisera nu eller hoppas på en bättre värld senare. Samtidigt är det svårt att klaga för mycket innehållet, när allt är så enkelt att skräddarsy efter mina personliga önskemål.

Rent tekniskt flyter det på problemfritt. Jag har under testandet alltid haft mer än hundra bildrutor per sekund. Spelet drar inte mycket prestanda och erbjuder en silkeslen bild att titta på. Det kvittar om du ser hundratals stridande rymdskepp och dess sargade skrov, eller om du lyfter kameran över hela solsystemet. Följsamheten och allt renderas problemfritt är ett stort plus i kanten. Upplevelsen är i mina ögon tekniskt kompetent och jag har inte upplevt några störande buggar. Även minnesläckorna föregångaren led av verkar inte vara närvarande i tvåan. Där tekniken imponerar är jag inte riktigt lika nöjd med ljudbilden.

En viktig stapel inom science fiction för mig är ljud. Jag saknar kraft i ljudbilden med denna titel. Musiken är inte riktigt närvarande och röstskådespelet gör enbart sitt jobb och inget annat. Det är inte nödvändigtvis planetens undergång utan en missad möjlighet. Jag tycker att det är synd när ljud och musik inte levererar. Vänder vi blickarna till hur Elite Dangerous använder ljud faller detta platt i jämförelse. Det saknar ikoniska ljud för rymdskepp och det är lite av en tragedi. Även vapnen förutom atombomberna låter lite tama. Jag hoppas att detta är något utvecklarna jobbar på så att vi i framtiden får en mer kvalitativ ljudupplevelse. Jag tänker inte enbart på hur bra något låter, utan också på hur det kan hjälpa dig och mig att identifiera vad som händer på slagfältet.

Sins of a Solar Empire II är ett riktigt bra spel. Det lyckas erbjuda en fin blandning av realtidsstrategi och 4X. Det gör detta genom att förenkla många komplexa system från båda genrerna. Och vad vi får kvar är ett lättillgängligt, men robust strategispel. Trots avsaknaden av ett bra träningsläge kan det vara värt din tid även om du är helt ny till genren. Tekniskt fungerar det smärtfritt och jag gillar att sätta upp nya skärmytslingar mot datorn. Det är också roligt att bjuda in några vänner att spela med. Fraktionerna känns polerade och det nya systemet med roterande himlakroppar öppnar upp för nya strategier. Även om musiken och röstskådespeleriet inte är på toppnivå, kan jag leva med denna brist.

Det erbjuder en lagom svår upplevelse med sitt imperiebyggande upplägg. Det är också en väldigt trygg och säker uppföljare. Har du testat föregångaren kommer du att känna igen dig omgående. Jag kan därför varmt rekommendera detta till både nya och erfarna strategifantaster. För dig som är ny kan detta trots ett bristande träningsläge erbjuda en förlåtande upplevelse. Det beror på att det inte riktigt är lika svårt som titlar vanligtvis är i 4X-genren, och inte lika snabbt som konkurrenterna i realtidsstrategigenren. Vill du lära dig svårare titlar inom strategi, men har problem att ta klivet kan detta fungera som en första anhalt på vägen dit. Vill du ha något nytt och välgjort inom genren är detta också en rekommendation.