För två år sedan bjöd Frogwares på ett nytt äventyr med den mest kända detektiven av dem alla i Sherlock Holmes: Chapter One. Nu väcker den ukrainska utvecklaren istället sitt eget förflutna till liv med Sherlock Holmes The Awakened - en fullständig remake av sitt äventyrsspel från 2007, där mästerdetektiven ställdes inför Lovecraft-inspirerade fasor. Men är detta trevlig nostalgi, eller något som borde ha förblivit begravt i det förflutna - som så ofta är fallet i Cthulhu-mytologin?
Fans som minns titeln lär ha svårt att känna igen Sherlock Holmes The Awakened, eftersom nästan varje aspekt av originalet - vare sig det gäller design, grafik, mekanik och till och med kameravinkeln - har ändrats, vilket gör att äventyret ligger mer i linje med utvecklarnas senaste titlar. En sak förblir dock relativt oförändrad och det är storyn, vilket för det mesta är positivt, eftersom den både lyckas skrämma och underhålla.
Det centrala mysteriet börjar med en till synes enkel kidnappning som tar dig med på en rejäl resa. Från Londons dimmiga gator följer du ledtrådar som tar dig över Atlanten till soliga New Orleans och senare djupt in i djungelliknande vegetation där okända fasor lurar.
I stil med Lovecrafts ursprungliga noveller är det tämligen lite våld eller synliga monster, och istället bygger spelet upp spänningen med kuslig atmosfär och massor av olycksbådande antydningar. Du är alltid ett eller två steg bakom den skuggiga konspiration du jagar fram till den klimatiska finalen, som - tyvärr - inte riktigt lyckas leva upp till den spänningsfyllda uppbyggnaden.
På det hela taget är det en hygglig historia som sviktar på grund av klumpig presentation och brist på karaktärsbeskrivning. Animationerna är för stela, karaktärsmodellerna hoppar in och ut när kameran ibland byter till ett förstapersonsperspektiv, och läpparna är spelets verkliga skräckmoment då de rör sig i sin egen värld utan någon koppling till vad som faktiskt sägs.
Inte för att dialogen spelar någon större roll ändå, eftersom det är tydligt att många av spelets karaktärer ursprungligen utformades för pussel och ledtrådar, inte för att berätta historier. Bortsett från Holmes och Watson är det ingen av birollerna som riktigt briljerar, och dialogen är visserligen välskriven, men inte alls lika engagerande som i de mer berättarfokuserade äventyren från Telltale.
Sherlock Holmes: Chapter One introducerade en hel del nya möjligheter i Sherlocks utredningsverktygslåda. Tyvärr har han inte lärt sig särskilt mycket sedan sitt senaste äventyr, trots att karaktären nu är en etablerad detektiv som bor i sin ikoniska lägenhet på Baker Street. Spelet går fortfarande ut på att söka igenom miljön efter hotspots (som tack och lov kan markeras med en knapptryckning) och slutligen - när alla ledtrådar har samlats in - dra slutsatser i det så kallade Mind Palace.
Även om spelet, till skillnad från sin föregångare, inte har en öppen värld har de enskilda kapitlen fortfarande ganska stora miljöer, så du måste också fråga lokalbefolkningen om vägen och hålla utkik efter ledtrådar eller annat som kan leda dig till den faktiska brottsplatsen. Spelet fungerar bäst i dessa situationer - när du styr utredningen genom dina egna slutsatser. I detta avseende är de mentala rekonstruktionerna av brottsplatserna återigen den verkliga höjdpunkten.
Samtidigt är det dock tydligt att mekaniken är skräddarsydd för mer öppna och mindre linjära upplevelser. När man rör sig genom spelets mer linjära kapitel känns den grundläggande mekaniken ofta alltför ointressant. För det mesta tänker du inte riktigt själv, utan leds genom miljön av lämpligt placerade ledtrådar som Holmes löser utan större hjälp från dig som spelare. Kort sagt, det slutar ofta med att du känner dig mer som Watson än Sherlock.
På tal om Watson, Holmes pålitliga sidekick spelar en mycket större roll i den här nya versionen av Sherlock Holmes The Awakened jämfört med originalet, både när det gäller berättelse och spelupplägg. Den författaraspirerande läkaren är mer självsäker än vad som ofta varit fallet tidigare och hans interaktioner med Holmes är utan tvekan en av narrativets höjdpunkter. Hans bakgrundshistoria - som inkluderar att han tjänstgjort i det brittiska kriget i Afghanistan - spelar en viktig roll på vägen, och att få lära sig mer om denna ofta endimensionella karaktär är verkligen välkommet.
Du får till och med möjlighet att spela som Watson vid några tillfällen, till exempel när du avfyrar en pistol eller styr en båt i Louisianas träskmarker. Tyvärr erbjuder Watson, förutom dessa korta actionsekvenser, inget alternativt spelupplägg, eftersom han delar sin utredningsverktygslåda med Holmes. En något annorlunda upplevelse när man spelar som Watson, eller möjligheten att fritt växla mellan karaktärerna skulle ha hjälpt till att krydda det hela lite.
Precis som Sherlock Holmes: Chapter One gjorde, gräver The Awakened djupare i Sherlocks förvånansvärt sköra psyke. Detta har resulterat i några helt nya berättelsesekvenser där detektiven är fångad i något slags mardrömsliknande helveteslandskap där hans vanliga rationella sinne visar sig vara till föga nytta. Istället måste du lösa smarta miljöbaserade pussel som involverar en mer drömliknande logik. Dessa sekvenser är korta, men de tillför lite välbehövlig variation till spelet och några doser kosmisk spänning.
Med en prislapp på runt 400 kronor och en speltid på drygt tolv timmar är Sherlock Holmes The Awakened ändå väl värt pengarna för fans av studions titlar. Spelet känns nästan som ett expansionspaket till det utmärkta Sherlock Holmes: Chapter One och bygger alltså på en solid grund. Det finns dock flera brister den här gången, varav de flesta förmodligen beror på att Frogwares haft en betydligt svårare utveckling denna gång.
På grund av kriget i deras hemland Ukraina valde de att göra det här spelet istället för något helt nytt, och det är skapat på bara dryga året. En imponerande bedrift med tanke på allt. Med det sagt så märks ibland den korta utvecklingscykeln Sherlock Holmes The Awakened haft, och i slutändan känns det fångat mellan två stolar - det når inte riktigt upp till nivån för moderna filmäventyr och är heller inte tillräckligt utmanande för att tillfredsställa fans av klassiska peka/klicka-äventyr.