Att jag gillar japanska rollspel är en illa bevarad hemlighet, om det ens någonsin var menat att vara en hemlighet från början. Jag förstår att det krävs ett rätt unikt förhållningssätt till genren då det kulturellt skär sig mot det som många i väst är vana vid. I spel som Sakura Wars, som är en mjuk omstart av serien som startade 1996, belyses dessa kulturella skillnader något enormt.
Denna reboot tar vid 10 år efter det första spelet. Världen lyckades slå tillbaka demonerna som invaderat jorden tack vare säkerhetspoliser rustade med Mechas, men fienden är ännu ej besegrad. Du axlar rollen som nybefordrad kapten för en av dessa Mecha-divisioner, The Flower Division, som ansvarar för Tokyos säkerhet. Dessvärre räknar denna grupp sina sista dagar. Anledningen är att de helt enkelt är för dåliga på att slåss och saknar därtill talangen för att driva in pengar. I denna värld drivs nämligen säkerhetstjänsten av privata aktörer och således måste kapital in. The Flower Division tjänar ihop kosing genom teaterföreställningar, eller så är det tänkt iallafall. De så pass förskräckliga skådespelare att du även måste hjälpa dem undkomma tvångslikvidering för att kunna fortsätta beskydda stadens invånare.
Berättelsen är precis så där lagom knasig på sedvanligt japanskt maner och som du säkert hunnit lista ut finns det inslag av action när du slåss mot demoner. Men detta är varken något actionäventyr eller något renodlat rollspel. Nej, Sakura Wars är en visuell novell vars främsta fokus är relationen mellan dig och dina många kurviga, misstänksamt unga, kvinnliga kompanjoner. Relationerna påverkas utifrån dina val; hur mycket de gillar dig beror på hur du svarar under konversationerna med dem. Oftast är det hyfsat enkelt att lista ut hur jag får dem att törsta efter min närhet, men de svaren genererar oftast tråkiga händelseförlopp. Storyn blir betydligt mer underhållande om jag inte tar spelet seriöst och kan rentav vara lite småkul, vilket definitivt är nödvändigt då cirka 85 procent av spelet är dialoger.
Ja du läste rätt, det här är inget för den som söker intensivt action. Allt är en massa snack, det mesta ganska ointressant babbel som sällan tillför något till den narrativa utvecklingen bortom småroliga dialoger, iögonfallande urringningar, samt intima (men familjevänliga) scener med välformade animebrudar. Med tanke på spelets relationsfrämjande fokus är det även oerhört trist att fler dialoger saknar röstskådespeleri. Det gör att hela upplevelsen känns än mer seg och i slutändan onödigt utdragen. Visserligen bryr jag mig om mitt harem, eller förlåt, mitt lag, men samtliga huvudrollsinnehavare saknar djup för att ge mig anledningar att intresseras av en karaktär bortom deras bröststorlek.
Faktum är att jag inte kan minnas att jag spelat ett mer ytligt spel än Sakura Wars. Ofta ser det väldigt snyggt ut. Så väl designen som grafiken är överraskande bra, framförallt under stridssekvenser med färgsprakande effekter i härliga miljöer. Efter ett par timmar inser jag dock att omgivningarna ständig återvinns samtidigt som den fantasilösa tvåknappsmekaniken under strider snabbt blir stelbent. Och tal om någon utmaning finns inte heller. Alla fiender går att besegra genom att snabbt trycka på cirkel och högsta betyg för varje strid delas givmilt ut.
Summa summarum är hela spektaklet ytterst medelmåttigt. Sakura Wars gör inget för att särskilja sig, eller på något sätt göra en aspekt bättre än andra titlar; striderna är ok men för enkla, dialogerna kan vara småroliga men för utdragna och ointressanta, och karaktärerna är typiska för ett japanskt rollspel. Sega vågade för lite, föll tyvärr i stereotypfällan och fastnade i återvunna koncept från genren. Detta var, varken mer eller mindre, endast ännu ett japanskt rollspel i mängden som får Sakura Wars att drunknar i den uppsjö av snarlika titlar.