När jag recenserade Astro Bot i september förra året så var det min första 10:a. 

Jag vet inte exakt hur många recensioner jag skrev innan den men säkert någonstans runt 50+. Jag räknade lite snabbt genom vad jag skrivit efter och det var närmare 30. Sjävklart ska den där tiopoängaren vara väldigt svår att få, givetvis så skriver jag inte alla recensioner på sidan och givetvis så släpps det framförallt mycket som är ganska medelmåttigt. Men jag längtar så oerhört mycket efter att få köra något som känns som att det skulle få högsta betyg, igen. Det är inte alls säkert att det är jag som skriver recensionen när det väl sker utan det är främst att bara få uppleva det som såklart är det viktigaste.

Mycket har varit bra sedan dess. En del har varit fantastiskt. Jag spelar fortfarande Assassin's Creed Shadows för att rensa kartan på allt, Kingdom Come: Deliverance II har jag väldigt mycket kvar på emn älskar varje sekund jag kör av det, Tainted Grail: The Fall of Avalon kändes som det rollspel jag längtat efter en lång tid, Donkey Kong Bananza var otroligt underhållande och igår rullade eftertexterna till Death Stranding 2: On the Beach som jag personligen skulle delat ut en 9:a till. En makalöst bra upplevelse och farligt nära full pott.

Men som sagt, det är ju det där som jag skulle delat ut högsta betyg till som jag suktar efter. Det gör vi säkerligen alla som spelar. Sedan kan ju såklart en tiopoängare skilja sig från en annan. Astro Bot fick full pott och jag hade ju gett The Witcher 3 det också (mitt favoritspel någonsin). Men jag håller ju The Witcher 3 betydligt högre. För mycket handlar ju om genrer. Ett episkt äventyr/rollspel är ju annorlunda än ett pusselspel i det avseendet. Åtminstone när det kommer till vad man själv föredrar mest.

Så, finns det något under detta år som jag tror kan nå dit då?

Ja, faktiskt. Kommande Crimson Desert är så nära jag tror något kommer på förhand. Det ser ut att passa mig precis. Sedan är det ju mycket annat som kan överraska, eller bara ser lovande ut och förhoppningsvis kommer visa sig vara helt fantastiska spel. Året får helt enkelt ha sin vidare gång. Jag återkommer givetvis i form av både recensioner och bloggar om hur bra allt jag kör under denna andra halva av 2025 till slut visade sig vara.

När jag fick reda på att jag skulle få recensera Donkeys kommande äventyr blev jag väldigt glad. Även om Mario Kart World fortfarande underhåller (och kommer göra det en lång tid framöver) så var faktiskt Donkey Kong Bananza ett stort skäl att jag införskaffade Switch 2. Sedan anlände då spelet och "i smyg" har jag fått hålla tyst när vänner och bekanta börjar prata om hur mycket det ser fram emot det. För jag satt ju redan där, flera timmar varje dag, och hade skoj med det. 

Imorgon släpps det. Min recension publicerades för några timmar sedan, det har fått finfina betyg överlag och dagen till ära beställde jag min första amiibo på väldigt länge. 

Ska du spela Donkey Kong Bananza imorgon?

Denna trillar in i brevlådan inom kort och jag ser fram emot att ställa den på plats i samlingen!

Om en timme är det dags! Årets tillställning för egen del. Trots att jag inte är särskilt intresserad av vare sig speedruns eller att se folk spela så är själva tanken på att nördar går ihop och drar in miljoner till en vitkig sak något som berör. Under veckan som gått så har European Speedrunner Assembly rullat på TV:n, som uppvärmning, men det är GDQ som är det riktiga. Det stora!

Förutom att följa det slaviskt kommer jag såklart pytsa in en slant. Förra årets upplaga drog in lite över 2,5 miljoner dollar och när det är så viktiga saker som Läkare utan gränser/Cancerforskning så känns det värt att putsa in en liten slant för all den hjälp och forskning som kan bedrivas tack vare pengarna. Har man inte möjlighet att skänka pengar så hjälper det kanalen att bara gå in och kika, också.

Under veckan blir det att ha det igång i stort sett all vaken tid, med lite "pauser" för eget spelande som måste göras inför kommande recensioner. Men det mesta spelandet blir bärbart. Alla enheter är laddade, extra sladdar framdragna och ja, nu kör vi! 

Det hela följs via Twitch!

Med drygt 18 timmar spelade känns det som jag kommit en bit på vägen. Händelser, karaktärer och mycket annat börjar "falla på plats". Sam kopplar samman världen och det bjuds på mycket mystik och galenskaper. Jag njuter av varje sekund. Det är så magnifikt, storslaget, fantastiskt, underbart, märkligt och uppslukande. Det som blir det slags ultimata beviset för mig är hur mycket jag längtar efter nästa spelpass. Hur jag varje gång jag sparar och stänger av ser fram emot nästa gång jag startar upp äventyret igen. Det är hur jag vet att det är en upplevelse utöver det vanliga, på riktigt. När det växt till något mer än "bara" ett bra spel.

Ja, ni förstår min tjatiga poäng. Jag älskar detta spelet. Här är lite bilder.

Spelet har ju såklart ett alldeles utomordentligt fotoläge och jag tar foton konstant...

Med speedrunning-eventet "European Speedrunner Assembly" rullandes på TV:n större delen av dagarna, kvällarna (och sömnlösa nätter) så har jag övergått en hel del till bärbart spelande. Jag kör fortfarande Death Stranding 2 när det inte är något jag vill se på ESA, men annars så har jag min Switch 2 eller Rog Ally X i nävarna. Igår körde jag en stund av Bravely Default 2 på Switch 2 vilket var skoj - jag gillar skärmen och ergonomin i Nintendos lilla paket. Men när klockan passerade midnatt och jag insåg att jag inte skulle kunna somna än på några timmar så ville jag se om det fanns något jag kunde köra på min Ally. 

För jag ska vara ärlig; jag använder den inte särskilt mycket. Vilket är synd. Det är ändå en fin, dyr, pryl som jag borde lira mycket mer på. Men med alla övriga konsoler inkopplade i TV:n vid fotändan av sängen är det svårt att välja den framför Playstation 5/Series X/Switch 2. 

Varje gång jag faktiskt använder den så blir jag påmind om vilken mångsidig och bra liten maskin det faktiskt är...

Men som sagt, ESA rullar... jag har det mest som bakgrundsbrus vilket dock är väldigt mysigt. Så jag tog upp Rogs bastanta lilla maskin från sin dockningsstation. Jag bläddrade runt lite bland spelen jag har på Steam men njae, inget lockade för stunden. Så, av någon anledning så fick jag för mig att jag ville testa lite Cloud Gaming. Jag klickade igång det fenomenala Balatro - men det ville inte ens starta. Så jag bläddrade vidare bland spelen på Game Pass. Det var egentligen bara för att se hur ett FPS flöt som jag startade Redfall. Helt utan någon tanke på att faktiskt spela det någon längre period. Men så blev jag liggandes där ett bra tag. Imponerad över hur hur bra både streamingen i sig fungerade och hur bra det ändå gick att spela ett actionspel i första person bärbart.

Faktum är att jag kommer fortsätta ikväll. Jag tror kanske inte att Redfall blir ett lir jag kör helt till slutet, men man vet aldrig. Det återstår trots allt fem hela dagar av ESA som följs av en vecka av Games Done Quick - vilket är det eventet jag längtar till under hela året. Så chansen finns att det ändå blir en hel del Redfall, trots allt. Under natten installerade jag det också på maskinen vilket ju kommer fungera ännu bättre än att streama det. Men jag var ändå rejält imponerad över hur bra det då fungerade.