Rooftop Renegade

Som så många andra spelade jag Trials HD tills fingrarna var ömma på Xbox 360. Det simpla, men geniala och beroendeframkallande, motorcross-trick-spelet var en frisk fläkt och visade på bästa vis hur en simpel idé kan bli ett suveränt spel. För, det finns ju såklart någonting otroligt charmigt i den där kontrasten mellan enorma AAA-produktioner och spel som på många vis är dess raka motsats. Mycket ligger ofta i två saker: Dels den där berömda känslan av "bara en gång till" samt att ofta den enkla och avskalade spelmekaniken är så fulländad. Det är till Trials HD och liknande spel som tankarna går när jag sätter mig ner och spelar Rooftop Renegade, ett spel som på många vis har en viss charm i all den där enkelheten som är synonymt för denna typ av upplevelser. En indie-titel som är ganska charmig, men den här gången inte riktigt är så så roligt att spela som man givetvis hade hoppats på.

Men, visst finns här vissa glimtar av något skoj. Den avskalade spelmekaniken fungerar okej, och spelet bjuder in till en ganska underhållande men alltför kort stund. Du spelar som Svetlana som är utrustad med ett par hoverblades och med dessa glider du graciöst längst banor i ett försök att klara dem så snabbt som möjligt. På en del banor är man jagad av några bad-guys vid namn Globacorp, men utmaningen i att glida ifrån dessa är minimal så det handlar mer om att besegra sin egen tid och samla kristaller som ligger utspridda längst banan. Här finns en del hinder, lite höjdskillnader och föredragna passager som man ska försöka nå. Allting presenteras i en futuristisk anda med atmosfärisk musik i ett försök att skapa flyt, nerv och fart. I takt med att du klarar banorna låses en del nya förmågor till dina hoverblades upp, så som att undvika hinder för en kort stund samt göra extrema hopp. Med dessa förmågor kan du få sedan gå tillbaka till redan tidigare avklarade banor och pressa ner sekunderna lite till. Ju snabbare du klarar banorna och ju mer kristaller du samlat, desto högre rank får du sedan.

Det finns egentligen inte så mycket att säga gällande spelets innehåll. Det finns tjugofyra ganska korta banor, möjligheten att spela slumpmässigt genererade nivåer och du kan spela ett Party Mode där andra spelare kan försvåra för den som styr Svetlana. Innehållet är totalt ganska snålt och allting i spelet är avklarat på max ett par timmar. Det går som sagt att sträva efter att få den högsta rankingen på alla banor ifall man vill få ut lite mer speltid och här hade man ju kunnat tänka sig att den där dosen av något beroendeframkallande hade slagit till, men tyvärr är inte spelet tillräckligt roligt för detta. Vilket är väldigt synd.

Utmaningen gäller i att finna det perfekta flytet, att egentligen aldrig tappa fart och även om banorna har en bra design saknar jag känslan av mer nerv och lite faror att undvika. Man kan egentligen aldrig misslyckas och konceptet når vare sig någon egentlig potential i överraskningar eller utmaning. Jag förväntar mig såklart ingen djupgående story eller att man förändrar sitt koncept radikalt, men det hade behövts något hot eller bara känslan av att man behövde undvika lite svårare passager. Som det är nu glider man enkelt genom spelet utan några bekymmer överhuvudtaget. Det är svårt att känna engagemang när här inte finns något som utmanar en som spelare. Den där nerven uteblir helt enkelt och utan den faller ju hela konceptet rätt platt.

Det visuella fungerar bra, mestadels gällande hur hastigheten upplevs men tyvärr känns många banor alldeles för lika. Man hade kunnat addera lite fler effekter för att lyfta det visuella, då allting blir ganska platt och identitetslöst vilket känns synd då designen ändå har en bra grund att stå på. Även om det är en indie-titel och tillika utvecklarnas allra första spel så har ett otal indie-spel ändå gett oss fantastiska upplevelser i all sin enkelhet, men här får jag dock känslan av att det mer är ett simpelt mobilspel än något jag sitter och spelar till min konsol.

Även om spelet bjuder in till en liten "bara en gång till"-känsla och har en grund till ett bra koncept så dras Rooftop Renegade ned alldeles för mycket av ett väldigt tunt innehåll men främst av att dess simpelhet är alldeles för påtaglig.