Rhythm Paradise Groove träffar takten direkt

Efter många års väntan är Rhythm Paradise äntligen tillbaka i vad som är seriens femte spel, och efter att ha skippat hela Switch-eran så är det äntligen dags igen när Rhythm Paradise Groove släpps till Switch 2.

För den som aldrig provat serien tidigare väntar en av spelvärldens mest geniala och lättillgängliga musikaliska upplevelser. Konceptet är enkelt att förstå men svårt att bemästra, samtidigt som humorn ständigt ligger nära till hands. Precis som i WarioWare handlar mycket av charmen om knasiga figurer, absurda situationer och ett ständigt leende på läpparna.

Det mest imponerande under provspelningen var att formeln fortfarande känns fräsch trots att den i grunden är densamma som tidigare. För även om jag lirat igenom tre av de tidigare spelen så var det ändå svårt att inte brista ut i skratt åt alla nya minispel. Nintendo har nämligen inte bara lyckats hitta på nya scenarion och rytm-lekar, utan även skapat låtar som känns genuint medryckande och överraskande.

En intressant detalj är att de japanska sångerna fortfarande framförs på originalspråk. Tidigare spel har ofta lokaliserat musiken för att passa olika länder och regioner, men nu verkar det alltså som att Nintendo valt att skippa det. Huruvida det även blir så i den färdiga versionen av spelet återstår så klart att se dock.

Totalt fick jag chans att testa fyra minispel och slutligen ett moment där allt vävdes samman till ett snabbare och mer utmanande slutnummer.

Först ut var Hoop Trundling, där några charmigt tecknade figurer hoppade genom ringar. Det ser enkelt ut, men perspektivet lurar spelaren gång på gång och gör det lätt att trycka för tidigt. Trots det lyckades jag kamma hem en Superb-medalj direkt.

Därefter väntade Brolly Good Show, där paraplyer ska öppnas och stängas i takt med musiken. Ett enkelt upplägg som snabbt blir betydligt mer utmanande än det först verkar.

Min personliga favorit blev Disc Dog. Här spelar du som en hund som ska fånga frisbees på stranden genom att räkna taktslag i huvudet och hoppa exakt vid rätt ögonblick. Det är både smart, originellt och förvånansvärt utmanande när kameran zoomar in eller flera frisbees kastas efter varandra.

Feeding the Beast avslutade det hela. Ett rytmspel där en drake ska fånga blomknoppar som flyger mot dess gap. Synkoperade rytmer och luriga visuella ledtrådar gjorde detta till den svåraste utmaningen för dagen, men den japanska poplåten var samtidigt en av de bästa.

Jag fick även chans att testa Hop Stop N Roll från en senare del av spelet. Här styr man en av fyra japanska daruma-dockor som ska hoppa, rulla och stanna på rätt signaler. Det är betydligt mer avancerat och visar hur spelets mekanik utvecklas längre fram. Ännu en medryckande J-pop-låt gav dessutom hela upplevelsen en härlig animekänsla.

Precis som tidigare handlar Rhythm Paradise mycket om att jaga highscore. Först siktar man på medaljer, därefter på de ökända Perfect-resultaten. Det är då man verkligen inser hur mycket djup som ryms i något så till synes enkelt som att trycka på en knapp i takt med musiken. Rytmerna blir mer komplexa, synkoperna fler och de visuella ledtrådarna både hjälper och ställer till det.

Jag hann däremot inte testa flerspelarläget, vilket känns synd eftersom det såg lovande ut under Nintendo Direct. Däremot fick jag prova det nya rytm-rollspelet Beatspell.

Här används musiken och rytmen till ett turbaserat stridssystem där attacker och försvar utförs genom väl tajmade knapptryckningar. Jag hann inte komma särskilt långt, men konceptet känns både kreativt och annorlunda. Perfekta träffar belönas med extra skada och systemet verkar erbjuda mer strategiskt djup än man först kan tro.

Om du aldrig spelat ett Rhythm Paradise-spel tidigare är Megamix till Nintendo 3DS fortfarande en fantastisk introduktion. Annars är det kanske bäst att invänta den slutliga recensionen innan lanseringen den andra juli.

Men efter att ha lirat detta i en timme så känns det svårt att inte vara optimistisk. Rhythm Paradise Groove ser fantastiskt ut, låter fantastiskt och fortsätter erbjuda en av Nintendos mest unika spelidéer. Dessutom lyckas det, precis som sina föregångare, träna spelarens rytmkänsla på ett helt naturligt och väldigt underhållande sätt.