Rez

Ett av de mer udda spelen till Playstation 2 är United Game Artists Rez. Spelet som utmanar våra föreställningar om tv-spel och kombinerar klassisk skjutaraction med spelarstyrd färg och musik samt inte minst vibrationer. Kraftiga vibrationer.

Under tre års tid har Tetsuya Mizuguchi arbetat med Rez, som tidigare bar arbetsnamnet K-Project. Han ville låta spelaren skapa musik och visuella effekter. Valet föll på att göra ett enkelt skjutarspel där spelarens prestationer pusslade ihop musiken och detta ackompanjerades av toner när man avfyrar ett skott och träffar en fiende. Det visuella förändras också då varje bana är uppbyggd av tio lager, som blir mer och mer påklädda. Varelsen du styr skapar också alltmer extravaganta visuella effekter när han utvecklats till de högre livsformerna.

Rez utspelar sig i cyberspace och den nakna trådramsmiljön påminner en hel del om filmen Tron. Cyberspace är invaderad av elaka virus, som hotar att förstöra Eden (moderdatorn). Bildspråket och handlingen får mig att tänka på Stanley Kubricks 2001: ett rymdäventyr även om det kanske inte finns några direkta kopplingar. Vägen till Eden går genom fem banor och bossarna är brandväggar, som du måste oskadliggöra och ta dig förbi. Precis som i andra skjutarspel finns det bonusföremål att plocka upp. Den första kategorin power-ups förbättrar din status, efter åtta vita pluppar i det vänstra nedre hörnet når du en högre livsform. Varje gång du blir träffad tappar du ett livsstadium, det finns fem livsstadium det huvudsakliga spelet. Den andra formen av power-up tillåter så kallad overdrive då du under några sekunder träffar allt på skärmen utan att behöva sikta. Mycket effektivt i trängda situationer.

Vibrationerna från Dual Shock 2 är nödvändiga för att till fullo uppleva Rez. Det fungerar så att du känner bastonerna vibrera i dina händer. En mäktig känsla och atmosfären blir fulländad om du även sätter på ett par hörlurar, alternativt om du har en maffig ljudanläggning att koppla in och kan spela helt ostört. När Rez är som bäst blir du ett med musiken och spelets puls. Jag kan inte låta bli att skapa mina egna melodislingor med avtryckarfingret. Det är helt klart en fördel att vara musikalisk för att uppskatta Rez, men inget krav. Att skapa din egen musik i Rez är enkelt och kräver ingen talang. Du kan själv ställa in hur mycket bakgrundsmelodin ska höras och hur mycket ditt egna tryckande ska höras. Rez trancemusik var något, som jag på förhand var skeptisk till och jag lyssnar inte vanligtvis på denna musikstil. Detta sagt så gungar jag ofrånkomligen i takt med bastonerna och nynnar musiken tyst för mig själv. Fear is the mind killer...

Rent visuellt går Rez sin egen väg och även om det kanske inte alltid ser imponerande ut får du som spelar bevittna några fullständigt magiska psykedeliska explosioner på skärmen. Det kanske inte är korrekt att likna Rez vid någon form av kemiskt framkallad upplevelse, men synintryck som dessa upplever du förmodligen inte i nyktert tillstånd. Vid Egmonts presskonferens kommenterade Tetsuya Mizuguchi detta genom att skratta och lägga till att var och en är fri att göra sina egna tolkningar. Mizuguchi nämnde flera gånger den intima relationen mellan hans spel och Dual Shock 2. Personligen föredrar jag Dreamcastens handkontroll för att jag då kan spela med de analoga avtryckarna. Har man ingen vibrationsenhet till Dreamcast är dock Dual Shock 2 att föredra.

Jag har tidigare sagt att Rez innehåller fem spelbara banor. Till att börja med kan du bara spela en bana, men när du klarat den låser du upp bana två samt score attack för bana ett. I det vanliga spelläget räknas inte poäng i Rez. Du låser även upp bana två för travelling mode, där du inte behöver oroa dig för att bli träffad utan helt kan koncentrera dig på att njuta av dina intryck. För att låsa upp den femte och sista banan behöver klara de fyra föregående med hundra procent analyzation. Detta betyder att du skjutit ner samtliga "satelliter", som gör att du byter lager, på respektive bana. Jag skulle uppskatta att varje nivå tar mellan tio och femton minuter att ta sig igenom. Den femte banan är något längre, men den speltiden för att klara sig igenom Rez ligger på ungefär en och en halv timme.

När du klarat den femte banan och avverkat en av de läckraste slutbossar jag upplevt har du låst upp en sjätte bonusbana, samt spelläget direct assault. I direct assualt spelar du det vanliga spelet med poäng och utan avbrott mellan banorna, dessutom kan du låsa upp flera valmöjligheter såsom olika färgteman och vilket livsstadium du ska starta spelet som. För den flitige kan man även låsa upp möjligheten att spela som en Morollian från Space Channel 5. Längden och hållbarheten är helt klart ett dilemma för Rez. Om du tillhör de spelare som lägger ett spel åt sidan sedan du klarat det är hållbarheten inte särskilt hög. För dig som uppskattar att spela om ett bra spel många gånger, med varierande upplevelser kommer Rez att hålla mycket länge. Personligen hamnar jag någonstans mittemellan dessa kategorier. Jag hade gärna sett några fler nivåer att sätta tänderna i, men samtidigt spelar jag mer än gärna om de som finns att tillgå många gånger.

Rez är inte ett spel för alla. Den speciella designen och kopplingen mellan rytmer, musik, vibrationer och skjutande, är förmodligen något som får vissa gamers att rynka på näsan. Detta sagt så tycker jag att alla åtminstone bör testa Rez, för om du låter dig ryckas med kommer du att belönas med en mycket intensiv spelupplevelse. Rez har dock sina brister, de få banorna och nedsaktningar (ytterst sällan förekommande, men dock närvarande), är saker som får mig att sänka betyget något snäpp. Men underbara bossar, en medryckande musik, en spännande design och en mystisk handling gör Rez till en underbar resa. Eller tripp om ni föredrar det.