För ett drygt år sedan skrev min käre kollega Johan Mackegård i sin recension av Resident Evil Village: "Om det inte blev självklart i och med Capcoms sjua så är det verkligen självklart nu, Resident Evil ur ett förstapersonsperspektiv är här för att stanna." Den sanningen har, vilket står klart för alla som följt utvecklingen av Resident Evil Village - Winters' Expansion, åldrats som mjölk. Capcom hade hittat en nytändning efter den katastrofala sexan, och tog med sjuan inspiration från P.T. och Amnesia och gjorde ett mer intimt skräckspel med fokus på värnlöshet och kurragömma. När sjuan sedan sålde multum var det ur försäljningssynpunkt troligen bara naturligt att fortsätta med förstapersonsperspektivet till Village. Men gynnade det egentligen det mer äventyrliga, klassiska Resident Evil-formatet? Nu behöver vi, tack och lov, inte välja.
Winter's Expansion är kort sagt ett paket med nedladdningsbart extrainnehåll till förra årets kanonspel Resident Evil Village bestående av tre delar, varav ett är den nämnda möjligheten att för första gången få spela igenom äventyret i tredjepersonsperspektiv. Såhär i efterhand anar jag att Capcom mest ville vara konsekventa vad gäller Ethan Winters nu avslutade, två kapitel - trots att det enligt mig inte tillförde något till Village. Över-axeln-kameran är därför ett oerhört välkommet tillskott. Att inte få se gimmick-artade närbilder på hur Ethan får handen avsliten gång efter annan spelar mig mindre roll. Styrningen, vilken nu istället liknar remake:arna av Resident Evil 2 och 3, känns smidigare och mer naturlig i de storslagna miljöerna, och den berättarmässiga detaljen med att Ethans ansikte aldrig ska synas för spelaren löses snyggt med att han alltid vänder sig bort från kameran. Enligt mig var det såhär Resident Evil Village borde ha spelats från början.
Men det i sig är inte värt de 19.99 dollar som Winters' Expansion kostar; det stora dragplåstret heter Shadows of Rose, en knappt tre timmar lång fortsättning på Ethans äventyr i dottern Roses skor. Hon har nu hunnit upp i gymnasieåldern och brottas med den ålderns banala problem; premissen är ostig till och med för Resident Evils standard. Rose är mobbad i skolan för sina krafter och vill nu bli av med dem. Men ingen har någonsin spelat Resident Evil för berättelsens skull, och vägen till att bli kvitt sin övernaturlighet tar Rose till ett par välbekanta platser i den rumänska byn som Ethan frekventerade förra året. Det är som en slags remixad best of av det redan fantastiska Resident Evil Village, och utan att avslöja alltför mycket kan jag säga att Capcom tagit till sig av vad fansen tyckte var både bäst och läskigast i förra årets äventyr...
Trots att jag knappast hinner förlora uppmärksamheten under åkturen lider tyvärr Shadows of Rose av samma problem som Ethans äventyr delvis gjorde. Platserna är lite för rumphuggna och hinner knappt etableras innan de tar slut och man slussas vidare till nästa station. Och oavsett om jag sett fram emot att återbesöka den avlägsna, rumänska landsortsbyn och dess invånare, så hade jag ändå önskat lite mer nytänkande. Roses kraft som kan paralysera fiender och förtorka blommor på nolltid för att lösa hjärndöda pussel, gör inte tillräckligt på den fronten. Därtill är spelets berättarmässiga twist synlig på mils håll men, återigen, vem bryr sig om den?
Oväntat nog har jag plöjt mest tid i den tredje och sista delen av Winters' Expansion, nämligen Mercenaries-lägets tre nya karaktärer: Chris Redfield, Heisenberg och Lady Alcina Dimitrescu. Medan jag aldrig lade någon större tid på att plöja fiender och jaga combos som grundspelets enda Mercenaries-karaktär Ethan Winters, så är de nya karaktärernas mer varierade krafter fantastiskt roliga att experimentera med. Herr Redfield specialiserar sig på automatvapen och sina knutna nävars råstyrka, och det är förvånansvärt lätt att förväxla hans framfart med Doomguys när ilske-mätaren drar igång och Chris ger varulvar på truten med högerhanden. Heisenberg använder sig i sin tur av en uppladdningsbar hammare som han drämmer i marken, sågklingor och metallskrot som han telekinetiskt skickar iväg - och en kamikazerobot. Dimitrescu var den enda karaktär jag inte lyckades bemästra riktigt. Hon är den uppenbart mest komplexa av dem, med mängder av egenskaper som bland annat utgörs av uppfriskande läppstift och rödvin, dödliga flugor och flygande vitrinskåp.
Mercenaries-lägets sex banor (med upplåsningsbara, nya svårighetsgrader) får med dessa karaktärstillskott minst tre gånger så lång livslängd, och allt hade varit frid och fröjd om det inte vore för att fiender i sällsynta fall, i väldigt trånga utrymmen, materialiseras rakt framför en. Det stör rytmen och flödet och kan i värsta fall vara förödande för ens stekheta combos.
Winters' Expansion är till syvende och sist en solid påbyggnad av ett redan fantastiskt spel. Hade du som jag placerat betygspinnen på förra årets Village runt 8-9/10, så kommer du garanterat att njuta av att få äventyra både som Ethan, i hans fotspår och som hans vänner och fiender i Mercenaries-läget. Men lägg till en femtilapp på priset, du kommer behöva ett gäng Pampers...