OBS!
Samtliga bilder i denna artikelserie ritas direkt ur minnet utan att någon får chans att kika på en bild föreställande karaktären, först. Dessutom görs det på tid (kort om tid) och varje redaktionsmedlem får endast ett enda försök på sig. Det handlar alltså inte om att försöka rita av en bild och verkligen få det så likt man kan med tydlig förlaga utan om att minnas och snabbt försöka få ihop en karaktär.
Mäki:
En klasskamrat på mellanstadiet hade NES tidigt och pratade ofta om Mario och brukade rita honom. Jag själv kan än idag rita Mario på samma mellanstadienivå baserat på väldigt gammal art, Jag tänkte att Luigi borde väl vara samma fast med lite mer avlångt ansikte. Det gick... sådär och mest av allt ser det ut som att jag satt ansikte på en deformerad slanggurka. Men jag är glad ändå.
André:
Luigi blev väl helt okej, men jag är alltid osäker på superbrödernas hakor.
Jocke:
Skillnaden mellan Mario och Luigi är såklart hårfin, men den gröne brodern sticker ändå ut med sin långa sensuella manskropp och sin L-märkta mössa. Jag har en även känsla av att Luigi lider av en del ångest och oro så jag försökte förmedla det via ett par ledsna ögon samtidigt som jag la mycket krut på att få till en onsalakorvs-formad mustasch samt ett par sexiga polisonger längsmed sidorna av hans ansikte. Efter att ha sett Olofs teckning ångrar jag dock att jag inte försökte klämma in lite rumpa också. Hade varit pricken över i:et.
Johan:
Jag hatar att rita. Jag älskar Luigi. Den ende brodern med någon typ av personlighet. Luigi borde vara huvudpersonen, inte Mario.
Marcus:
"Två-sekunders Luigi", som slagen ur granit och med en haka som får damerna på fall i svampriket. Är det speciellt likt förlagan, nej knappast men det får duga gott och blev i all ärlighet nog bättre än när jag försökte rita Mario för mer än ett år sedan.
Olof:
Jag försökte få till den där rörelsen från Super Smash Bros, den där Luigi "buttar" till motståndaren med stjärten sin. Nu är Luigi en avlång och spenslig karl, men att skinkorna blev så spetsiga kan jag inte riktigt svara för. Skinkorna fick liksom ett eget liv, stod plötsligt utom min kontroll. Men annars är det rätt likt. Eller tycker du inte, Thomas, min bildlärare i högstadiet som gav mig VG i betyg? Var jag, med handen på hjärtat, verkligen värd det?
Conny:
Redan när jag skulle rita den förbannade mössan med ett L så kände jag direkt hur min extremt begränsade förmåga svek. Sedan fick jag till ett par ögon, näsa och mustasch och tänkte att "Jag håller det stilrent så kanske det funkar". Men även med en uppvisning av ett fåtal linjer förstår man hur usel jag är på detta. Ändå fick jag två suveräna tips av Joel (som har detta som intresse och med den logiken är duktig) och dessa var att "Lägg ner mer än 45 sekunder samt ha vässad penna". Jag anammade bägge dessa tips men nja... Det enda jag kan ta ned mig här är att jag nog måste våga lite mer. Jag kommer ju skämma ut mig vecka efter vecka, ändå, så jag får nog försöka hitta någon infallsvinkel så det blir mer personligt. För det blir bara tråkigt men framförallt fult. Och varför i hela friden skulle jag ens försöka ge stackars Luigi en mun? Jag visste ju att det skulle sabba allt ännu mer.
Oscar:
Den här, till skillnad från förra veckans Kreugerkrasch (tack, tack) har jag koll på. Luigi är ju den smala brorsan liksom. Jag tappar kort tråden och börjar fundera på om Mario och Luigi kanske är originalparet till "The fat and skinny duo". Hur som helst, jag känner sån självsäkerhet i det här läget att jag till och med väljer att rita Luigi från det virala klippet när han kör Mario Kart med sin absoluta death stare. Vackert? Alltså, det blev lite obehagligt när jag råkade invertera färgerna på ögonen, det är jag den förste att erkänna (vita pupiller är väl inte helt vanligt) så kanske inte tio av tio, men med kontexten vore det helt allvarligt en skandal om jag inte vann den här veckan.
Niclas:
Jag vill ju hävda att jag egentligen är rätt bra på att rita trots att motsatsen tycks bevisad i och med denna artikelserie. Denna hastigt nedklottrade Luigi är ändå nästan okej men utan mössan och hängslena skulle det förstås lika gärna kunna vara Pringles-mannen.
Patrik:
Min Luigi ser ut som om han jobbat länge i en hamn med att lasta lådor. Det är säkert ett hederligt yrke även om den inte riktigt är den där Luigi som räddar svampriket. Här fanns det inga planer på att inkludera en blomma, svamp eller dammsugare. Jag valde att rita Luigi helt ur minnet som han är. Jag har alltid föredragit Luigi över Mario och därför var det också extra roligt att rita honom. Trots vissa imperfektioner är jag nöjd med mitt alster.
Moa:
Jag kände mig ändå relativt nöjd när jag var färdig. Tills jag såg en bild... Då konstaterade jag att Luigi blivit Epa-raggaren Stefan som förpestar tillvaron för alla bilister på vägen.
Petter:
Bortsett från att allting gulligt och barnvänligt förvandlas till något Jan Lööf-mörkt och sorgligt i min gamla gubbhjärna så är jag jättenöjd, här. Jag satsade på att göra den med nedgångna och smalare versionen av Mario, vilket han också är. Lite rädd, lite omskakad med superfina tänder.
Marie:
Andrafiolen. Jag borde veta hur han ser ut då han varit min ständiga baneman att spela sen jag var liten. Player Two. I denna del borde det faktiskt få vara helt okey med mina färgpennor, hur ska vi annars se att det inte är Mario, hans lömska mer populära broder? När jag tittar på min bild ser det mer ut som en väldigt ung Luigi med lösmustasch. Men han är ju italienare och de får kanske sånt tidigt? Snorbroms och så? Han ser ut som en rörmokare i alla fall. Alltid något.
Henric:
När vi ritade Super Mario vill jag minnas att mitt bidrag liknade en mycket fet pizzabagare, ritad från ett perspektiv underifrån som fick Mario att se ut som om han precis tappat en pizzadeg med en förvånad och mycket obehaglig blick. Den här gången gjorde jag mitt yttersta för att undvika detta och utifrån det kriteriet måste man väl ändå kunna påstå att jag lyckades. Huruvida detta var en rättvis bild av Luigi eller ej går definitivt att diskutera och jag väljer helst att inte uttala mig om saken.
Joel:
Under normala omständigheter hade jag skickat den här teckningen rakt ner i papperskorgen efter att först ha knycklat ihop den till oigenkännlighet. Jag har aldrig lärt mig att måla kepsar. Kepsar och andra huvudbonader är min akilleshäl. Jag blev i alla fall nöjd med C:et.
Fredrik:
Jag kan ju inte kalla mig den bästa tecknaren men nog är jag rätt bra ändå? Satsade på en minimalistisk Luigi idag, ingen avancerad skuggning eller korrekt anatomi utan mer "konst".
Tidigare delar ur denna artikelföljetong:
Redax Ritar: Super Mario
Redax Ritar: Sonic the Hedgehog
Redax Ritar: Lara Croft
Redax Ritar: Crash Bandicoot
Redax Ritar: Mega Man
Redax Ritar: Link
Redax Ritar: Pikachu
Redax Ritar: Kratos
Redax Ritar: Solid Snake
Redax Ritar: Donkey Kong
Redax Ritar: Master Chief
Redax Ritar: Gordon Freeman
Redax Ritar: Ratchet
Redax Ritar: Duke Nukem
Redax Ritar: Samus Aran
Redax Ritar: Bowser
Redax Ritar: Ryu
Redax Ritar: Freddy Krueger