Redaktionsdispyt: Fysiskt eller digitalt?

Med tjänster som Steam och ständigt växande PSN och Xbox Live blir digitala spel vanligare och vanligare. Men fysisk media kommer inte försvinna riktigt än. Frågan är; vilka på redaktionen håller sig till fysiska spel och vilka har konverterat till ettorna och nollorna?

Lisa Dahlgren säger: Jag älskar fortfarande prylar.

Den har alltid funnits där, samlarmentaliteten. Som barn blev jag introducerad till världen av flashiga prylar på hyllan genom mängder vinylskivor och diverse andra världskrigs-prylar och samlingarna trappades stadigt upp ju äldre jag blev. Först var det vinyler, sen filmer, sen samlarutgåvor av spel och sen spel i allmänhet. Jag tror aldrig att det kommer se annorlunda ut för mig, samlarmentaliteten sitter för djupt och jag är genuint intresserad av prylar. Att komplettera samlingen i hyllan med ett och åter ett spel lite då och då har alltid - och kommer alltid ge mig den där härliga känslan.

Att kunna springa in i valfri butik och fynda spel på rea samt låna av och låna ut spel till polarna har även det varit några av mina starkare argument att köra fysiskt och det har inte ändrats än det heller.

Vad gäller PC är jag dock helt digital. Steamreor, allmänt billigare spel, den extrema bekvämligheten med att ha allt på samma ställe... Den där samlarmanin gäller inte alls när det gäller min gamla spelburk. Om vi inte pratar gamla feta boxar från 90 & 2000 (men det är inte det vi talar om, vi släpper det).

Fredrik Säfström säger: Fysiskt all the way!

Eftersom jag i grund och botten är en gedigen TV-spelsamlare så finns det verkligen ingenting som rår på fysiska utgåvor. Även om jag inte ens hinner avverka hälften av mina spel så känner jag en otrolig glädje bara av att titta på dem. Jag måste såklart klargöra att jag inte alls har något större agg mot digitala spel men personligen tycker jag att det känns mer äkta när jag får stoppa in en skiva/kassett i min konsol. Dessutom är det ett stort plus att de fysiska spelen oftast går att hitta för en billigare slant än de digitala versionerna, och att spara en liten peng på varje köp är mycket betydelsefullt för en person som mig som köper en överdriven mängd spel varje månad.

Det jag inte gillar med nedladdningsbara titlar är att en liten minoritet släpps ett tag innan den fysiska releasen. Självklart är det ett måste att avnjuta dem på releasedagen men problemet är att jag oftast måste dubbelköpa spelet på grund av att min sjuka samlarmani säger att jag även måste fara in till min lokala spelbutik och köpa den boxade versionen också. Priset spelar egentligen ingen roll, det viktigaste är att jag får chansen att stapla upp mina spel i hyllan och kunna betrakta dem som ett rent ögongodis. En annan viktig aspekt är att jag också kan skryta för mina vänner och visa upp en lägenhet som egentligen inte består av annat än spel. Hade jag varit ägare till lika många spel i digitalt format är det ingen annan än jag som hade sett det.

Nej, för mig är fysiska spel extremt viktigt och jag skulle bokstavligt talat gå under den dagen spelutvecklare började satsa allt sitt krut på digital distribution.

Joakim Sjögren säger: Doften av fabriksnytt plastfodral är underbar.

Det är av framförallt två anledningar som jag alltid försöker välja fysiska exemplar framför de digitala motsvarigheterna. Den första är att jag bara tycker om att ha ett spelfodral i hyllan. Det må låta löjligt och inte speciellt miljösmart, men för mig är det en del av njutningen. Att invänta ett spel med posten, att riva av plasten och därefter noggrant granska omslagskonst och skivdesign innan man poppar in rackaren i skivspelare är en del av magin. Att bara ladda ner en datafil och trycka på start ger inte i närheten av samma tillfredsställelse enligt mig. Spel är nämligen en lyxvara och för mig är den fysiska aspekten att bara kunna se dem stå uppradade i hyllan en del av helhetsupplevelsen.

Den andra anledningen till att jag som oftast undviker digitalt är att jag har ett fullkomligt uruselt minne. Jag kommer helt enkelt inte ihåg vilka spel jag har om jag inte kan se dem. Jag hade som exempel mästerverket The Witcher 2: Assassins of Kings på hårddisken till min Xbox 360 i över två års tid innan jag spelade då jag hela tiden glömde bort att jag faktiskt ägde det. Har man ett taskigt minne är den oändliga virtuella verkligheten ett förråd man helst bör undvika att förvara saker i.

André Wigert säger: Plastlådor är sexiga.

Jag älskar också att rada upp fodral i en praktfull hylla, och tänker så göra ända tills Nintendo, Microsoft och Sony hittar en vettig ersättningslösning. Så varför inte, i huvudmenyn på konsoler och i Steam, visualisera alla spel jag har köpt? Alltså utforma gränssnittet på ett sådant sätt att trophys och införskaffade titlar stoltserar som en supersexigt uppradad armé på förstasidan. Låt mig modifiera hur de ska visas, dölja (pinsamma) titlar om jag så vill, och tryck exempelvis in en liten bild på hur många procent jag har klarat av på respektive låda. Vips så kommer den virtuella hyllförsäljningen också att ta fart: En tjuga för att se mina titlar i en Billys från Ikea, eller en hel dagslön för att ha mina spel slafsigt intryckta i skalpen på en minotaur från God of War.

Fast ändå, trots virtuellt förvaringsutrymme är det svårt för mig att neka kroppen den underbara nostalgi som uppstår när man plitar omkring på stan och strax innan hemgång ryter till sig en pinfärsk titel hos den lokala spelgrossisten. Eller det underbara kring att lånbyta spel med sina polare, exempelvis den gången då jag övertalade en sköning att Final Fantasy X-2 i utbyte mot Final Fantasy XII minsann var en helschysst affär. Nej, jag är nog faktiskt på tok för kär i plastlådor - låt dem leva!

Mathias Holmberg säger: Jag gillar fysiskt men...

Att ha fysiska spelboxar i bokhyllan (spelhyllan?) är såklart läckert som fan. Speciellt när man skriver ut egna, stilrena omslag man designat själv, som inte är överkluddrade med logotyper, reklam och taglines. Helst ska det ju vara sexiga steelbox-utgåvor. Det blir en samling helt enkelt, en samling jag kan vara stolt över och som kommer bestå även när Xbox Live-servrarna lägger ner om 30 år, eller när Bredbandsbolaget drabbas av driftstörningar. Samlingen kommer bestå och förhoppningsvis ärvas av spelgalna söner och döttrar.

Samtidigt är digitalt smidigt och enkelt, perfekt för spelkvällen med polarna när man vill hoppa fram och tillbaka mellan spel, eller när jag vill pröva något nytt som jag köpt spontant på en Steam-rea. Spel jag inte planerar att behålla, och som jag inte vill ska ta onödig plats i min samling. Den enda nackdelen är att min hårddisk blir full snabbare än en frånskild 50-åring på kräftskivan, och jag tvingas ta bort det jag inte spelar så frekvent.

Andreas Blom säger: Det hela beror på plattformen.

Jag växte upp på konsol och med en Dual Shock i nävarna, och bortsett från sporadiska stunder tillsammans med Halvan och polisbilen på min fars Windows 95 var det med i min Playstation som jag investerade mest tid. Då var det fysiskt som gällde (för att det inte fanns digitalt i samma utsträckning som idag, såklart). Det fortsatte hela sjätte generationen och det var först under sjunde generationen som jag upptäckte konceptet "nedladdade spel" (i och med min polares Xbox 360 vars hårddisk var sprängfylld av femtiolappsspel). Men jag stod kvar på fysiska sidan. Jag har också sedan Playstation 3:s storhetstid helst lagt labbarna på diverse specialutgåvor som sett bra ut i hyllan - vilket inte en digital ikon gör.

Det är av samma anledning som jag hållit mig till fysiskt även när det gäller vanliga spel. Det såg bra ut i hyllan och prisfronten såg likadan ut. Reor kom och gick och man fyndade fodral hit och dit som när man sedan kom hem men inte hade alltför jobbigt att hantera. Med det menar jag att resa på sig, kliva fram till hyllan, plocka ur skivan och stoppa in den i konsolen, inte likställdes med ett maratonlopp.

Sen fick jag upp ögonen för Steam i samband med mitt PC-köp. Och då förändrades allt. Otroligt många spel på samma ställe (jag behöver inte bry mig om att spel X inte finns i butiken), lättåtkomligt (tryck på köp och godkänn så är spelet mitt) och sist men inte minst - i många fall är spelet billigare än sina fysiska syskon. Här kommer twisten. Av mina PC-lir är majoriteten digitala tack vare Steam och Origin med flera, medan min konsolsamling förbli fysisk. Jag skyller på min uppväxt. Fördelen där är att jag inte behöver bry mig om servrar som stänger ner så länge jag har maskinen kvar (gäller bara att jag hanterar skivorna väl), sen kan jag även spana in min fysiska samling. Men bekvämligheten av att starta ett digitalt spel utan att resa sig upp i kombination med utbudet gör att jag inte heller backar för digitalt på PC. Jag antar att jag kanske hade varit mer fysisk om det inte vore för den där nya formen kallad "Xbox Live Arcade" som kom där i mitten av förra decenniet.

Oliver Thulin säger: Jag är lite överallt i frågan.

Jag brukade köra fysiskt, helt och hållet. Jag gillade att utöka min spelhylla och om ett spel fick någon form av samlingsutgåva så var det den jag skulle ha. Illa för plånboken, särskilt på senare tid när extramaterial som intressanta bakom kulisserna-dokumentärer bytts ut mot digitalt krimskrams som vapenskins och alternativa kostymer.

Sedan hände en grej. Jag började skriva för Gamereactor. När man recenserar spel regelbundet står man oftast med en hög av opersonliga, genomskinliga CD-fodral eller digitala koder och då är sistnämnda ändå att föredra. Kärleken för att ha ett fint omslag i hyllan lever fortfarande kvar, långt bak i reptilhjärnan, men efter att ha spelat mycket digitalt under några år är det svårt att förneka bekvämligheten. Det händer ofta, på allvar, att jag väljer att spela något jag inte egentligen har särskilt mycket lust för att spela bara för att det är installerat digitalt på konsolen, och jag inte orkar resa mig ur soffan för att byta skiva. Det är den punkten jag har kommit till i mitt liv nu. Så på frågan om digitalt vs fysiskt antar jag att jag står någonstans mittemellan, snäppet mer lutandes mot digitalt. Det är olika, helt enkelt.

Kristian Kask säger: Jag bryr mig faktiskt inte.

Jag har egentligen ingen särskild åsikt när det kommer till digitala eller fysiska spel. Jag har fortfarande plats i hyllor, och skulle det ta slut finns det alltid plats på golvet, dessutom är hårddiskar inte så värst dyra. Snål som jag är så blir den avgörande faktorn oftast var spelen jag är ute efter är billigast. Är det rea på Xbox Live eller Steam så är det digitalt som gäller, om det å andra sidan är Webhallen som har någon kampanj igång blir det fysiska spel för hela slanten. Det enda som får mig att helt säkert dra ut i affären för att köpa ett specifikt spel är om det är nån fräsig samlarutgåva jag är ute efter. Den plastiga Batarangen, statyerna av Noble Team och Ezio och alla de andra prylarna behöver ju lite mer sällskap. Lådan till samlarutgåvan av Halo: Reach fungerar dessutom utmärkt som fotpall.

Men som sagt, jag struntar i stort sett helt i vilket format mina spel är på, det är oftast pris och hur pass lat jag känner mig för tillfället som avgör om det blir skiva eller digitalt.

Jonas Mäki säger: Digitalt är det enda för mig.

För min egen del är det självklart att köra på digitala spel. Skivorna har spelat ut sin roll och framstår mest som blanka tingestar. Spelen måste installeras på skiva oavsett och koden på skivorna går ofta inte ens att använda. Argumentet att man ska ta fram skivorna och spela om tjugo år tror jag verkligen inte på, om servrarna är avstängda kommer inga patchar att kunna installeras oavsett och spelet inte ens fungera. Dessutom är det gränslöst mycket mer omiljövänligt och gör att en stor del av priset försvinner till mellanhänder som plastfirmor och fraktföretag istället för att gå till utvecklarna som därmed får mer resurser att göra bättre och mer påkostade framtida titlar samt anställa fler utvecklare. Reliken skivor får gärna pensioneras så snart som möjligt, vilket jag också händelsevis är vad jag tror håller på hända just nu i dagens spelvärld.

Kim Orremark säger: Jag är med på finnens noter.

Jag är inne på samma spår som Jonas Mäki. Slopa skivorna, kasta bort optiska läsare och ge mig större hårddiskar att vara närgången med istället. Jag köper ingenting alls på skiva i dagslaget och både Sony och Microsoft blir bättre och bättre på att låta mig förladda mina spel för ökad smidighet. Bara grejen med att sträcka sig efter sin Dual Shock 4 och bläddra igenom sitt bibliotek och starta upp vad som helst är i min mening mycket bättre än att stå i en hylla och rota runt efter rätt fodral. Lägg dessutom till när en polare bjuder in till en svettig NHL-match att jag bara behöver byta spel utan att lämna soffan, då blir det svårt att övertyga mig åt något annat håll. Det som känns lite småruttet just nu är att vi i den digitla hörnan måste pynta upp samma pris som spelet kostar i butik, när det torde vara billigare att shoppa loss online.

Aldin Sadikovic säger: Jag har inte längre en optisk läsare i min PC.

Från mitt perspektiv finns det endast ett argument till att köpa fysiska skivor och det är att du kan använda skivorna som kaststjärnor ifall någon bryter sig in i ditt hem. I och med att jag inte är särskilt orolig för just den biten, är jag en stor förespråkare för digitala spel. Inte direkt på grund av miljön (jag är alldeles för cynisk gällande det argumentet) utan snarare för att det är betydligt smidigare. Köp, ladda ner, spela - klart! Dessutom är jag inte särskilt sugen på att ha mina skivor liggande på högkvalitativa sammetskuddar som i sin tur är inlåsta i ett klimatskyddat skåp av Pentagon-standard i syfte att bevara deras livslängd. Faktum är att jag dragit mitt digitala vurmande till sin spets och plockat bort min fullt fungerande optiska läsare ur min PC. Vad är meningen med att köpa ett fysiskt exemplar, kötta in koden i Steam, ladda ner spelet (eftersom hela spelet ligger sällan på skivan numera) för att sedan låta fodralet ta upp onödig plats och samla damm någonstans i hemmet? Sist men inte minst, ifall någon ändå bryter sig in i mitt hem, gissa vad tjuven inte kommer kunna stjäla? Just det. Mina spel.