Redaktionens juligaste julspel (1)

André Lamartine spelar detta för att skapa julstämning:
Uncharted 2
Jag har ett ganska enkelt krav när det kommer till julfilmer: så länge det finns snö räknar jag det som något juligt. Jag applicerar ofta samma princip på TV-spel och i år återbesöker jag de snöiga bergen i Uncharted 2, som ju allmänt anses vara den bästa delen i Naughty Dogs äventyrsfranchise. Jag menar, finns det något juligare än att bidra till destabiliseringen av Nepal och att strimla den paramilitära pöbeln med en minigun? Visst kan böneflaggorna liknas vid julbelysning? Inte? Nej, ok, särskilt juligt är väl inte Among Thieves, men jag kopplar ofta Uncharted 2 med just julen då jag minns hur mycket tid jag tillbringade med Nate & Co under den insnöade långhelgen när det väl begav sig och jag minns hur mycket jag älskade de snöigare partierna, som ju imponerade mer än något annat på den tiden. Att fly bort till ett actionspäckat äventyr kan ibland vara det juligaste som finns, helt enkelt.

Petter Hegevall:
Christmas Nights
När jag sålde alla mina 44 spelkonsoler och alla 880 spel, behöll jag kanske två grejor, eller tre. Två av prylarna som inte gick iväg till samlaren som mer eller mindre köpte upp rubbet, var min Sega Saturn och mitt exemplar av Christmas Nights. Sonic-skaparen Yuji Nakas hyllade kultklassiker Nights: Into Dreams förvandlades i mitten av 90-talet till tidernas bästa julspel när drömdemonen Nights fick tomtekläder och musiken sådär härligt Bjällerklangiga toner. Sedan dess... I snart 30 års tid, har jag inlett varje julafton med en halvtimmes julmys i Christmas Nights och den traditionen kommer jag fortsätta pyssla med till den dagen då jag trillar av pinn. För det är jul för mig.

Jenny Enbrandt:
Batman: Arkahm City
Alla har sin egen associering till vad de kopplar till julen. Det kan vara allt från en speciell lukt av lack, pepparkakor, glögg-doften som sprider sig ljuvligt i köket eller en specifik film som man alltid ser vid julen. Samma gäller för spel, där är vissa som ger en julkänsla utan att ens behöva vara kopplat till julen i sig.  Batman Arkham City utspelar sig just under vintern och redan vid starten så är det tydligt att det inte är långt kvar till jul. Snön virvlar och yr när man susar genom vinden som Batman, medan man springer längs med gatorna så kan man ibland stöta på lite julbelysning som sitter uppe i den annars mörka Arkham City som blandat med alla neonskyltar ger en stämningsfylld färd genom staden. Spelet börjar med en presskonferens som multimiljonären Bruce Wayne håller i som en protest mot Arkham City och alla dessa brott som även påverkar Gotham som är honom varmt om hjärtat. Pressträffen blir stormad av soldater som Direktör Hugo Stranges har beordrat ska anhålla Bruce, det visar sig under förhör att Hugo vet om att Bruce är Batman och tack vare att han nu är inlåst så kan Hugos stora plan sättas i verket utan att bli hindrad av Gothams riddare. Likt de flesta skurkar berättar Direktör Stranges hela sin plan i förväg vilket alltid är ett misstag, När Bruce senare lyckas övermanna de som attackerar honom i fångenskapet och flyr upp till taket möts han där av sin trogne Butler Alfred. Han står klar och redo med allt som Batman behöver för att rädda Arkham City från förödelse.

Du får möta de flesta av Batmans välkända ärkefiender såsom Jokern, Harley Quinn, Penguin. Medan du kämpar förbi diverse fiender och hinder, lösa ledtrådar och leta efter förövare för att hjälpa staden så får du lite trevlig omväxling då man ibland får möjligheten att bemästra Catwomans talanger och finess i uppdrag som för berättelsen vidare. Har du tid kan du även underhålla dig med att leta upp Riddlers gåtor och försöka lösa dem, de fungerar mer som små sidouppdrag och påverkar inte handlingen i spelet. Trots dyster handling likt de flesta extrema utmaningar som Batman råkar ut för så är det ett fantastiskt spel att njuta av vid julen. Visst det är inte full av julgranar som Batman Origin, men det är ändå trots allt olika vad som ger en julstämning i ett spel.

Henric Pettersson:
Marvel's Spider-Man: Miles Morales
Jag kan komma på många fina spelminnen som verkligen väcker julkänslan till liv. Jag menar, vem kan glömma början av Mafia II när snön faller över Empire Bay? Dock är det inte mitt juligaste spel, utan det är ett relativt nytt spel. Nämligen Marvel's Spider-Man: Miles Morales. Många har säkert redan hunnit spela det och spelets handling utspelar sig ju till och med vid juletider vilket gör det till ett lysande spel att inviga julen med. Snön har täckt gatorna i New York och över allt har staden utsmyckats med julbelysning och jag kan faktiskt inte komma att tänka på något spel som känns juligare än så. Dessutom lirade jag det för första gången strax innan jul vilket självklart väcker julkänslan till liv nu när jag tänker tillbaka på det. Det får helt enkelt bli till att starta upp det nu igen med lite julmust vid sidan av för att verkligen komma in i den rätta julefriden. 

Marie Liljegren:
Super Mario Bros 3
Julspel för mig är inte det första man kanske tänker på så som spel som känns juliga på grund av snöiga banor där man pulsar runt i knähögt med vitt pulver som i Red Dead Redemption 2 och njuter av snötäckta berg och knarrande stövlar. Inte heller är det en lila drake som åker på isbanor och stångar snögubbar i rumpan heller för den delen. Julspel för mig är tradition, barndomsminnen och en sån där varm känsla i bröstet. Det spelet för mig är Super Mario Bros 3. Det står än idag i min spelhylla i toppskick för jag har vårdat det väl trots det är över 33 år gammalt. Julen 1989 hade jag som vanligt lämnat en ansenlig önskelista till honom som alltid försvann för att köpa GT varje julafton. Ni vet han som försökte slå i oss barn att det inte var han som extraknäckte under den där gummimasken som skrämde slag på barnen i familjen varje jul då den saknade ett ögonbryn och skägget som en gång var så tjockt och fint nu hade lappats med billiga bomullstussar från Konsum.

Han skakade bekymrat på huvudet när han stirrade på listan och gav den vidare till mirakelgöraren, hon som annars gick under namnet mamma. Mamma Catherine stirrade även hon på listan där en hund stod på första platsen snabbt följt av ett Nintendospel. Bakom listan som nog hade femton punkter hade jag gemat fast en katalog från Stor & Liten som jag hjälpsamt hade kryssat i var och varannan vara med ifall de grejer jag verkligen ville ha tagit slut. Mamma tittade på mig och strök mig över kinden och sa att i år, precis som alla år innan hade tomten det lite knapert så jag skulle släppa tanken på varken hund eller Nintendospelet som jag önskade mer än allt annat. Det gjorde mig aldrig något för vi hade alltid varit uppfostrade med att glädjas åt det vi fick och mina föräldrar såg alltid till att julen blev fin och att vi barn blev glada även om plånboken inte var den tjockaste på den tiden och vi aldrig fick de ouppnåeliga prylar vi drömde om. Och sen kom då julafton. Hela tjock släkten knödde inne i vårt lilla vardagsrum och vi barn gick mest runt hela kvällen och frågade när tomten skulle komma egentligen och möttes ständigt av olika svar. Efter maten, skrek en. En annan svarade snart. En tredje svarade efter Kalle.

Man kunde ju tycka att de kunde talat ihop sig innan så julafton slapp kännas som den längsta dagen på året, typ en långfredag fast med julgran. Men efter många om och men ursäktade sig då pappa Jörgen för att köpa sin GT och alla vi barn rullade med ögonen i smyg emot varandra. Efter en stund knackade det på rutan från altanen och bomullstusskäggiga tomten stod där i all sin antiprakt med en vissen och nopprig luva och en gammal röd Adidas-gympadress från 70-talet på sig som i sin magra lekamen fick en att tänka på Gåtan i Batman. Redan när jag överräcktes det lilla fyrkantiga paketet började det bulta i bröstet på mig. Jag klämde lite extra och hoppet som lämnat mig en månad innan började smyga sig in. Kunde det vara spelet? Och ja, det kunde det. Det gula pappersfodralet lös emot mig med den rödklädde lille rörmokaren på och efter en hård kram runt mamma och pappa och ett lyckligt tack rusade jag emot min storebror Michaels rum för att testa. Lyckan blev dock kortlivad då mamma stoppade mig med en blick och ett lyft finger och jag visste direkt vad som gällde, min väntan var inte över eftersom vi hade huset fullt av gäster och deras barn. Aldrig har väl jag längtat så att huset skulle tömmas på ätande släktingar och högljudda kusiner som den dagen.

Och sen var då väntan över och eftersom det var julafton fick vi vara uppe länge och kvällen blev sen där jag satt vilade på knäna i en spelställning som jag övergett sen länge. Med min bror som spelsällskap satt vi med öppna munnar och imponerades av allt vi såg. Vi stirrade redan på startsidan med det schackrutiga golvet och den röda ridån och tyckte detta var det fränaste vi någonsin sett. Vi glömde av tiden helt och spelade tillsammans bana efter bana medans snön öste ner utanför och inte ens det faktumet kunde få oss att slita oss från jakten på löv som skulle få oss att flyga och extraliv som skulle ge oss en fördel som vi inte hade i verkliga livet. Än idag kan jag ta fram mitt spel och spela i timmar när jag tröttnar på allt annat, och varje gång förundras jag över att spelet håller än idag utan att ha åldrats fult och blivit ospelbart som de flesta spel blir som har över 30 år på nacken. Tänk att man knappt kommer ihåg vad man åt till middag i går, men var flöjterna är dolda i spelet sitter i ryggmärgen. Så Super Mario Bros 3 andas jul för mig. En av de bästa jularna jag kan minnas. Ett spel som jag nog haft roligare med än alla andra spel jag kan minnas. Ett minne om att önskningar kan gå i uppfyllelse, det påminns jag om varje gång jag håller spelet i handen och saknar mina barndomars jular. Då julen var magisk och fylld av förväntan till skillnad från vuxenvärldens åketråk med paltkoma. 1989 blev året jag skapade en egen tradition och det var att i juletid då dras gamla Bettan fram och dammas av, ja min NES alltså och Mario drar på sig Tanooki-dräkten och så spelar vi tills tjocka släkten kommer och invaderar huset med Skinka och julmust och julklappar till förbannelse.

Patrik Severin:
Civilization III
Jag har alltid förknippat jul med att spela tillsammans med vänner. Det har alltid varit ett trevligt nöje. Ett spel som jag ofta tycker om under juletid är Civilization-serien. Dessa fantastiska omgångsbaserade strategilir har alltid fått tiden att flyga förbi. För dig som läser och inte testat serien ännu, är förmodligen fem eller sex de bättre kapitlet i sagan om mänsklighetens historia idag. Civilization har ungefär samma relation till julen som Die Hard har inom filmvärlden. Det finns väldigt lite jul över båda och det är ett mirakel att någon förknippar endera med julafton. För mig är det nostalgin bakom hur förtrollad jag blev när jag fick lägga vantarna på det i den åldern, runt 10-11 år. Jag får fortfarande gåshud över omslaget, som pryds av Babels torn. Det är en bedårande målning av Pieter Brueghel den äldre från 1563. Musiken i introt och den mängd kontroll du hade över dina riken bidrog även till hur förförd jag blev av detta. Jag älskade hur ledarnas porträtt förändrades beroende på tidsperiod och möjligheten att skriva världshistoria. Varje kampanj kunde ta enstaka timmar eller månader beroende på dina inställningar. Med sina expansioner var det en tidsslukare av rang. Många av mina intressen i Historia formades tack vare sådan här interaktiv media.

Naturligtvis gick även Civilization 3 att spela med vänner, så det fungerade både om man firade jul själv eller med andra. Av olika orsaker föredrog jag alltid trean över fyran och flyttade snabbt till femman från trean när den kom. Trots det står sig Civilization 3, Counter Strike, Mass Effect, Total War: Empire och Heroes of Might and Magic III, som otroligt trevliga minnen att spela under julledigheten. Sid Meier däremot skapade något med mänsklighet och historia, som verkligen tillät någon att snöa in sig fullständigt. Även om jag har flera fantastiska äventyr att rekommendera är det med Civilization 3 (eller vilket annat kapitel du kan tänka på), som jag vill uppmuntra dig att spana in om du gillar brädspel/strategispel och vill testa något bra själv eller med andra under julledigheten.

Vilket är ditt juligaste julspel?
Del två av denna artikel dyker upp imorgon!