Något galen före detta Falubo som numera bor i södra Sverige. Uppvuxen på kaffe, koppargruva, dalahästar, spel och tjocka dammiga böcker om forna tider. Min första bok var Homeros Illiaden. Mitt första spelminne var när jag var runt 4 år gammal då jag tittade på när min far spelade Super Metroid, han hade precis besegrat Crocomire i Super Metroid, vars smältande ansikte och skelett gav mig mardrömmar i lång tid framöver. Det skulle dock inte stoppa mig från att forma ett spelintresse. Framförallt drogs jag mot strategispel av olika slag mycket som följd av en dator som inte kunde spela andra krävande spel och ett internetmodem vi inte fick använda. Idag är jag en ”all-spelare” och spelar alla möjliga genrer. I kombination med min förtjusning för utbildning, vetenskap, små corgi hundar och historia har jag också ett litet intresse i spelhistoria och bevaring av spel. Karantänen har gett mig en nyfunnen kärlek till matlagning men kan inte skryta om att kunna laga mat som en kock, snarare är verkligheten mer åt en galen vetenskapsman i ett kemilabb som orsakar explosioner och eldsvådor.
Längd: 171 cm
Vikt: Okänd
Specialitet: Strategi, rollspel, simulatorer
Arbetat på Gamereactor sedan: Oktober 2020
Största styrka som skribent: Brett spelintresse, kunnig (hoppas jag), producerar mycket text på kort tid
Största svaghet som skribent: Det får tiden utvisa
Bästa spelminne: När Arthur Morgan rider en sista gång på sin häst och sjunger "That’s the way it is" i Red Dead Redemption 2