När folk frågar mig vilken min favorit-Disneyfilm är svarar jag inte Lejonkungen eller något från Pixar, utan jag säger alltid The Nightmare Before Christmas. Dess makabra men ändå unika utseende är en stor del av detta (utöver berättelsen förstås). Med detta i åtanke är det kanske inte konstigt att jag blev både tagen och exalterad när jag såg svenska Zoink Games Lost in Random första gången, ett äventyr som definitivt flirtar med Tim Burtons gotiska stil. Men hur är det att spela då?
Innan jag kommer till detta vill jag gå igenom vad Lost in Random handlar om. Berättelsen utspelar sig i världen Random, en dyster och på alla sätt ovanlig plats som styrs av en allsmäktig drottning som använder en magisk tärning för att fastställa landets regler. Som en del av dessa lagar som drottningen konstruerat, förväntas varje barn vid tolv års ålder kasta den magiska tärningen för att avgöra vilken av de sex regionerna i Random de ska ha som sitt hem för resten av sitt liv. I början av spelet får Odd, syster till spelets huvudperson Even, utföra denna livsavgörande handling. Det slutar med att Odd blir bortryckt från sitt hem efter att ha kastat en sexa och flyttas till Sixtopia (den finaste av de sex regionerna i Random), vilket leder till att Even måste ge sig ut på ett äventyr för att få tillbaka sin syster till sin familj i Onecroft.
För att lyckas med en sådan betydelsefull uppgift, får Even hjälp längs vägen i form av Dicey, en av de kvarvarande levande allsmäktiga tärningarna som troddes vara utrotade efter att drottningen ledde ett krig mot dem flera år innan spelets tar sin början. Dicey är en bedårande varelse som talar mumlande och hamnar i alla möjliga dumma situationer, vilka ofta är mycket roliga. Precis som drottningen och hennes beryktade svarta tärning, är Dicey knuten till Even, där paret är förbundna med ett band som liknar det mellan en Pokémon och dess tränare. Anledningen till att sambandet är viktigt är att Dicey bara kan påverka och manipulera världen efter att Even har samlat ihop tillräckligt med energi och därefter kastat tärningen.
Den här mekaniken är avgörande för Lost in Random eftersom den är en central del av striderna. Even måste i realtid undvika och bekämpa drottningens mekaniska fotsoldater genom att skjuta deras glödande kristaller med din slunga, varpå du kan ladda Dicey med energin som släpps lös. Anledningen till att Dicey behöver kraft på det här sättet beror på kortsystemet i Lost in Random. Even har nämligen en samling kraftfulla kort som gör det möjligt för henne att använda förmågor, till exempel svärd eller en båge, för att skada fiender. Hon kan också placera ut faror som bomber, använda hjälpförmågor som till exempel läkande drycker och mycket annat. Dicey samlar energi för att ge dig ett urval av kort, sedan kastar du Dicey och siffran han landar på är antalet poäng du har att spela med. Ju högre siffra, desto fler kort. De kraftfullare korten såsom Hammer of Two-Town kostar fler poäng, medan en grundläggande helande elixir bara kostar en poäng.
Låter komplicerat va? I själva verket är det tvärtom. Tills du har tillräckligt med energi för att motivera att du rullar Dicey, är du helt fokuserad på att undvika skada och skjuta kristaller, men när du rullar Dicey och utforskar den strategiska sidan av striden så stannar tiden, vilket ger dig friheten att fatta beslut i din takt. När du har spelat ut dina kort och är redo för att spela vidare, kan du starta tiden igen och börja slå ut fiender, tjäna kristaller på nytt och starta om spelets loop.
Zoink har till och med tagit striderna ett steg längre, eftersom det finns några möten som använder spelets slumpmässiga tärningssystem som ett slags brädspel. Det är ett tillägg som fungerar sömlöst med stridssystemet och ger en hel del variation i de många möten du stöter på.
Men trots att striderna är en stor del av Lost in Random, är berättelsen och handlingen och utforskandet av denna bisarra men ändå unika värld lika viktig. Den centrala storyn är genuint intressant och kommer att få dig att desperat vilja fortsätta spela, även om narrativet är ganska skruvat och lite oroväckande mellan varven. Zoink har också gjort ett fantastiskt jobb med att hålla världen fräsch genom hela äventyret.
Jag måste dock säga att förutom huvudberättelsen och striderna, kan Lost in Random kännas lite sparsmakat på vissa ställen. Random är en underbar plats, men den linjära strukturen på bandesignen gör att sidouppdragen känns ganska endimensionella och lite tråkiga, och samlarföremålen gör inte mycket för att avhjälpa detta. Majoriteten av tiden förväntas du helt enkelt skjuta lerkrukor för att tjäna guld som du köper fler kort med eller hitta sagobokssidor som ger lite mer djup till storyn, men inget av detta är särskilt spännande.
Men med detta sagt är Lost in Random ändå ett otroligt indiespel med ett av de mest unika koncept jag någonsin upplevt, som dessutom hanterats på ett genomtänkt och smidigt sätt som gör världen levande. Du känner dig aldrig överväldigad av motstånd eller instruktioner, och det är faktiskt så fängslande att du kommer vilja fortsätta spela. Det är lätt att titta på konceptet till Lost in Random och känna sig lite osäker eftersom det är ett spel som skakar om de etablerade genrerna och liksom vägrar anpassa sig. Men om du är villig att kasta tärningen och ta en risk med det Zoink har skapat, kommer du att få en unik resa som inte gör dig besviken.