The Ascent

Så var det då dags för svenska utvecklaren Neon Giants debutspel. Jag kan inte påstå att jag hade några egentliga förväntningar på det men på förhand såg det ut som ett fartfyllt rollspel med mycket action och en storslagen värld. Det är ju sannerligen goda förutsättningar så jag kastade mig in i det kaos som väntade och jag sögs inte omedelbart in men efter första timmen satt jag som klistrad och tiden bara flög iväg.

I Cyberpunkvärlden Veles i företaget Ascent Groups arkologi får du ta dig an rollen som en "indent" som står för "indentured servant", vilket kort och gott innebär att du är en slav. The Ascent Group äger alltså varenda millimeter av dig och det börjar ganska snart gå käpprätt åt skogen. De kollapsar plötsligt och det får till följd att allting annat också kollapsar så det är ett ganska ordentligt kaos du ställs inför och förväntas reda ut. Säkerhetssystemen flippar ur och ditt hem och din trygghet står nu på spel. Du får slåss mot rivaliserande bolag som ser sin chans att ta över, organiserad brottslighet och rymdvarelser. Oddsen är med andra ord verkligen inte på din sida.

Inledningsvis slås jag av hur svårt det är, min vanliga taktik som brukar innebära att jag springer fram helt utan plan och bara mejar ner allt som rör sig fungerar dåligt, det gör det förvisso ganska ofta men jag tycks aldrig lära mig. Skjuter och siktar gör man precis som i vilket annat actionspel som helst, men då detta inte är förstapersonsperspektiv så är det lite knepigt att sikta innan man anpassat sig helt till spelets kontroll och mekanik. För att göra det ytterligare lite svårare så kommer det ofta väldigt många fiender emot en samtidigt och de dödar en ganska snabbt om de kommer åt en. Efter ett par dödsfall jag antagligen kunnat undvika om jag spelat mindre naivt och nonchalant så anammar jag mina gamla Dark Souls-drag och börjar rulla mig ur knepiga situationer så gott det går. Rullar och skjuter, rullar och skjuter, detta upprepar jag till dess att samtliga rymdvarelser, människor eller robotar är borta och jag kan säkert röra mig framåt till nästa våg av fiender.

Cyberpunkvärlden Veles är otroligt läcker och jag gillar verkligen det Neon Giants har byggt upp här med flera olika stadsdelar och områden, allt från slum till lyxigare kvarter, men jag hade önskat att det fanns lite mer att göra. Det finns såklart en hel del objekt, vapen och annat nyttigt man kan plocka upp lite varstans samt en del sidouppdrag, men det man gör allra mest är att skjuta och springa. Det är periodvis också ganska rörigt och aningen ostrukturerat, det är lätt att gå vilse och i början gick jag oftare än jag vill medge i cirklar men det beror antagligen mer på mitt bristande lokalsinne än något annat. Där actionmomenten är klart godkända och riktigt roliga när man kommer in i det så tappar spelet lite när det kommer till story, karaktärer och själva rollspelandet. Det trampas lite för mycket vatten och det engagerar aldrig riktigt. Karaktärerna är platta och saknar djup som gör att man helt enkelt inte bryr sig om vad som händer med dem. Rollspelsmomenten finns där, det går självklart att levla upp karaktären, köpa färdigheter och anpassa utseendet men du har ingen dialog och du kan därmed inte göra några val som påverkar händelseförloppet. När den karaktär du pratar med pratat klart så kan du välja att ställa några frågor till denne i vissa fall men djupare än så blir det inte. Där hade jag velat ha lite mer av The Ascent, möjlighet att påverka slutet och inte minst mer dialog för ens karaktär, för den är praktiskt taget obefintlig tyvärr.

Spelkontrollen är ganska solid i de allra flesta situationer, men det är som jag nämner tidigare ganska svårt att sikta och siktet är lite väl känsligt och oprecist emellanåt kan jag tycka. Till spelets fördel så är det ofta i ganska trånga utrymmen man möter på fiender så jag matar i regel bara skott i deras riktning och rullar därefter undan. Är man lite kreativ kan man också använda sig av miljön som på många håll är förstörbar till sin fördel. Vapnen känns annars överlag väldigt bra och variationen är med bred marginal godkänd. Under spelets gång så går dessa också förstås att uppgradera även om det inte framgår hur bra de blir i slutändan, så på den punkten får man chansa lite. Men om man tvekar så kan man alltid köra på hagelgeväret, det är allt som oftast ett ganska säkert kort och så även i The Ascent. Efter dryga 25 spelade timmar så har jag klarat mig utomordentligt bra med det som mitt primära vapen. Hagelgeväret är förstås inte det bästa vapnet som finns att tillgå men det är det allra första du får och fullt uppgraderat så är det sen väldigt stabilt och pålitligt, även om det i vissa situationer kanske är effektivare med en kulspruta exempelvis.

Det finns otroligt mycket underbara detaljer spelet igenom och visste man inte innan att Neon Giant är svenskar så blir man varse om det nästan omgående. Vissa fiender skriker en del väl valda ord när de anfaller och när de häver ur sig sådant som "götöbörg", "bröd" och "schlörm" så får jag kväva mina gapskratt för att inte väcka sambo och hund. Små detaljer men fullkomligt ljuvliga och självklart lite extra roligt för oss svenskar. Utöver sådana ljuvliga små detaljer så kan jag inte nog berömma den underbara värld de designat, den är fruktansvärt snygg. Det är mörkt och det är dystert men det är otroligt atmosfäriskt och stämningsfullt. Mycket av min totala speltid har lagts ner på att utforska och bara insupa alltsammans, jag smyger runt i skumma gränder och lyssnar på konversationer inne på barer och bara myser. På sina håll är det lite buggigt, men det är sällan det är direkt spelförstörande. Jag har fått ladda om spelet och starta om Xboxen ett par gånger men slår man ut det på de 25 timmar jag spelat är det ändå inget som gör så mycket. Jag har spelat betydligt buggigare historier, bland annat ett visst annat spel som har cyberpunk som gemensam nämnare...

Det må ha sina brister och små skavanker här och där men tråkigt blir det verkligen aldrig och på det stora hela så är jag väldigt imponerad över vad Neon Giant har åstadkommit i sin debut. Att det bara är 11 personer som varit med och utvecklat The Ascent är helt otroligt och det gör mig väldigt taggad på att se vad det här teamet kan göra framöver. Fortsätter Neon Giant så här så går de en väldigt ljus framtid till mötes, den saken är klar.