Svenska
Gamereactor
recensioner
Days Gone

Days Gone (PC)

Skrivbordsgeneralen Patrik har bytt ut legionerna, hästarna och kartorna för att avnjuta apokalypsen med sin skinnväst, hagelbrakare och motorcyklar PC-versionen av Days Gone...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag minns den där plågsamma men också ensamma känslan som filmen I Am Legend byggde upp. En övergiven storstad där naturen tagit över. Även Crysis 2 lyckades väl med att fånga en storstad i förfall. Days Gone en tidigare Playstation exklusivitet har inga problem att passa in. De lyckas med konststycket att fånga känslan jag hade när jag såg den förstnämnda filmen. Det finns en redig dos inspiration från The Walking Dead och andra hyllade verk som handlar om zombies.

Du intar rollen som Deacon en motorcyklist som tillsammans med sin bror Boozer försöker överleva en katastrof som omkullkastat mänskligheten. Deacon försöker också klura ut vad som hänt hans flickvän. De blir nämligen separerade tidigt under äventyret. En del av berättelsen kretsar runt hur du nystar du fram om hon lever eller är död. Denna del av berättelsen är ganska intressant ur ett karaktärsberättande perspektiv. Hur han brottas med att hon är förmodligen död men vill inte ge upp hoppet då han inte riktigt vet.

Days Gone
En väldigt vacker spelvärld presenteras för oss.

Jag förväntade mig inget banbrytande men måste ändå säga att jag är mer imponerad över fienderna än berättelsen. De är luriga och kommer i många former. Ena stunden är de långsamma vandrandes för att i nästa ögonblick komma i en snabbspringande flock av hundratals. De är få spel som kan framkalla sådan panik som när du hör ett skrik bakom ryggen, plötsligt ser du hundratals fiender löpa fort efter dig. Vid ett sådant ögonblick hade jag precis jagat lite hjort för att få bättre status i ett av flera läger, men hann inte ens slakta djuret för material. Jag insåg att min motorcykel är en bit bort behövde springa.

Detta är en annons:

Du kan såklart döda massor med fiender med hjälp av din arsenal av fällor, tillhyggen och vapen. Det är sällan du är fler personer vilket gör omgivningen fullständigt kritisk till hur du monterar ner horder av fiender. Jag skulle inte vilja jämföra approachen med Dead Rising som också har imponerande siffror fiender. Det är mer metodiskt här och du behöver planera rutter på ett annat sätt för att överleva. Miljöerna har också sätt att sakta ner fienden tillfälligt, eller hjälpa till att förinta dom med redan utplacerade fällor, människor i läger (fiender till dig) och explosiva tunnor. Det gör att du behöver kombinera allt för att klara dig levande ur situationer som eskalerar fort.

Days Gone
Du och motorcykeln är de grundläggande komponenterna.

Höjdpunkten för mig är ensamheten utanför själva narrativet. Det är du, en motorcykel och en konspiratorisk man på radion Deacon hatar. Det är också en förfallen värld full av faror och hemligheter. Även om det är en öppen värld så lärde jag mig snabbt att man inte kan åka hur man vill. Gör du inget åt varelsernas nästen som fungerar snarlikt de i State of Decay finns det fler fiender. Det är en metod du som spelare kan använda för att andas lite när du åker genom dessa områden. Densamma gäller också olika läger och platser som du kan befria. Det i sin tur fungerar mer åt Far Cry spelen där färre baser betyder mindre faror längsmed vägarna av mänsklig karaktär. Även om jag upplevde att de mänskliga fienderna är mindre farliga (vid sidan av krypskyttar) så ska de inte räknas bort.

Helt plötsligt sitter det en lina spänd mellan två fordon, du åker omkull och fiender är på dig direkt. Vid andra tillfällen sitter krypskyttar i träden och väntar på dig. Därför behöver du inte tackla alla situationer högljutt du kan också smyga. Systemet för det i Days Gone fungerar riktigt bra för genren. De rår sig inte riktigt på titlar som Metal Gear V: Phantom Pain men det är tillräckligt robust att du kan slå ut läger utan att bli upptäckt. Jag föredrar denna approach med stenar, fällor och lite tysta knivhugg i ryggen. Ai:n är dock så pass svag i vissa avseenden att det är väldigt enkelt att gå in skjutandes också om du har ammunition för det. Som spelare kan du dock mitigera detta med hjälp av höjd svårighetsgrad (de blir inte bättre utan bara starkare).

Detta är en annons:
Days Gone
Att sladda ner för en sandigväg och beskåda bergen under en solnedgång är svårslaget.

Jag anser att det är värt att nämna dag och natt cykeln. Den fungerar inte helt olik den i Dying Light. På dagen rör sig människor i världen, enstaka "Freakers" (fiender som likar de i I Am Legend och World War Z) spelets motsvarighet till zombies. På natten kommer de muterade människorna ut från sina nästan fågelliknande nästen och människorna drar sig tillbaka till sina läger. Detta skapar en väldigt levande värld som hela tiden är fylld av någon form av liv. Oavsett om de är marodörer på motorcyklar som jagar dig under dagen eller en svärm av monster på natten. Även djurlivet är aktivt i denna mix.

Jag har stött på situationer där björnar, Freakers och människor krigat om ett område. Du kan också manipulera det här till din fördel. Är en bas för svår att hantera själv, bygg ett föremål som gör mycket ljud eller led en svärm in i lägret. Det öppnar för en spännande form av interaktion hos mig vilket leder till spännande experiment. Det fungerar riktigt bra och är lika underhållande varje gång att sätta fiender mot varandra. Det är något jag verkligen gillar med denna upplevelse. Allt levande som rör på sig kan delta och interageras med på något sätt. Det är inte lika komplext som i Red Dead Redemption 2 men det är tillräckligt för att kunna samverka med det du gör på olika sätt.

I PC utgåvan finns allt innehåll som släppts, ett bra fotoläge och möjligheter att få en stadigare upplevelse än konsolversionen. Ett problem med Playstation utgåvan har varit att behålla ett tryggt antal bilder per sekund vilket inte är ett problem med portningen. Det gör att de här imponerande mängderna fiender inte blir en trögflytande soppa som hackar sig fram. Uppdateringar till konsolversionerna ska ha löst många av problemen det hade inledningsvis men har du en tillräckligt kraftfull dator är detta ett kompetent alternativ. Trots att de saknar ray tracing så ser det bitvis riktigt bra ut och det går att få det snyggare än konsolutgåvan. Det leder mig till det som är lite mindre bra.

Days Gone
Att förstå sin omgivning är viktigt i detta spel.

Jag vet inte vad de gjort men ljudmixen är inte tillräckligt bra på sina håll. Ibland är protagonistens röst onaturligt hög och en del ljud försvinner ibland. Det påminner mig om dilemmat gamla Ubisoft hade. Ett exempel är när jag kör motorcykeln genom lera i regn då kan motorljudet försvinna. Liknande problem dyker upp lite då och då. Jag har ingen direkt kritik på ljudkvaliteten sett till specifika ljud. Istället finns det problem med hur högt och lågt karaktärer talar, vart och hur de är mixat mot andra ljud. Ett exempel på detta är ett uppdrag där du ska rädda en flicka, han hyschar henne för att vi ska smyga, sen vrålar han ut något helt spontant när vi försöker smyga.

Den andra svagheten med äventyret är själva narrativet. Det är rätt ojämnt på sina håll och det finns ingen bra struktur. Däremot finns det stunder som är spännande och välgjorda. Exempelvis är berättelsen om karaktärens jakt på att hitta sin flickvän klassisk och berättas på ett sätt som är något ojämnt men intressant. Stickspåren kan också vara roande som hans försök att hjälpa ett barn överleva denna värld. Däremot var det inte de som gjorde upplevelsen så engagerande utan istället hur alla system samverkade för att erbjuda en ganska originell upplevelse i en väldigt exploaterad genre.

Days Gone
Kikaren är ett händigt verktyg för att markera fiender och granska världen.

En kritik som för mig dök upp direkt var att Deacon mumlar för sig själv mycket. En del av det fungerar inte särskilt bra. Han framstår ofta som psykopatisk i sitt beteende. När han mumlar, vrålar och pratar på helt fel ställen spontant efter varandra. Det stör också inlevelsen, däremot fungerar hans dialog bättre som en del av äventyret när det ingår i mellansekvenser. Ordvalen är dock något som jag tänkt på och hur karaktärerna utrycker sig. Dialogen upplever jag som verkligare än hos en del andra titlar där karaktärer använder ord de förmodligen inte ens vet vad de betyder. Det är en mänsklig berättelse och det märks genom hela äventyret. Däremot är det lite ojämnt och hade mått bra av lite mer puts för att passa sin öppna värld.

Skaparna av detta äventyr har inte riktigt samma fingertoppskänsla som en del andra utvecklare har när det kommer till kontext-baserade kommentarer från protagonisten i öppna miljöer. Förvisso beskrivs personen att ha PTSD från sin militärtjänst och andra otäcka händelser har format honom som människa. Men karaktären lyckas inte riktigt sälja det anser jag och vara lika intressant som konkurrensen. Jämför man detta med karaktärer som Joel från Last of Us eller Arthur ur Red Dead Redemption 2 faller karaktärerna lite kort. Jag saknar också mer karaktärsutveckling. Med det sagt finns det ögonblick av humor, tragedi och resten av känslospektrumet här. Det materialiseras dock inte riktigt i tillräckligt välskrivna och intressanta karaktärer. Jag gillade dock Boozer som är Deacons bror. Han hade en trovärdig personlighet och en bra dynamik med den spelbara huvudkaraktären. Jag uppskattade också James O'Brian en karaktär som börjar som en anonym forskare men succesivt får ett ansikte och en personlighet.

Days Gone
Days Gone har ett av de mest detaljerade och avancerade fotolägena jag testat i ett spel.

Kan du se förbi en lite ojämn berättelse, en karaktär som inte är ojämn finns här ett unikt äventyr som är riktigt välgjort. Du har också allt tidigare extramaterial, svårighetsgrader, utmaningar och annat. Det är så pass detaljerat ibland att du behöver tanka dina fordon. Vilket kan låta konstigt men vävs väl in i världen. Days Gone är ett bra försök av en utvecklare att fånga vad som gjorde I Am Legend så unikt för mig. De lyckas också väva ihop robusta spelmekaniska system med en öppen värld som underhåller. Det är inte enkelt att vara engagerande i den här genren men de lyckas väl. Titeln drar inspiration från alla möjliga håll och kanter vilket gör stora delar igenkännbara och ändå erbjuder något eget.

En bekant beskrev originalet på Playstation 4 som en oslipad diamant. Det anser jag också att det är, kvaliteter finns här i drivor men en del är underutvecklade eller kunde poleras mer. I slutändan är det ändå värt din tid och jag kan rekommendera det utan tvivel. Betyget 8 anser jag vara mer korrekt för denna utgåva som inte alls lider av de problem Playstation utgåvan drogs med. Däremot är spelet identiskt med originalet innehållsmässigt vilket innebär samma styrkor och brister.

Days Gone
Om du inte gjort denna motorcykelresa är det en solklar rekommendation.
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Vacker spelvärld, roligt att navigera med motorcykel, detaljerat, mänskliga karaktärer, engagerande spelmekanik och bra fiendedesign, imponerande fotoläge
-
Berättelsen saknar struktur, ojämn ljudmix, lite korkad artificiell intelligens
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • fille49
    20 år efter världen raserat efter Dr. Wu pnskefulla virus som skapade i Jurrasic World så har vi ny de nya kapitlet i serien. Jurrasic... 6/10

Relaterade texter

Days Gone (PC)Score

Days Gone (PC)

RECENSION. Skrivet av Patrik Severin

Skrivbordsgeneralen Patrik har bytt ut legionerna, hästarna och kartorna för att avnjuta apokalypsen med sin skinnväst, hagelbrakare och motorcyklar PC-versionen av Days Gone...

Days GoneScore

Days Gone

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Sonys storsatsning handlar om broderlig kärlek, zombies och motorcyklar. Kim har puttrat omkring i ett postapokalyptiskt Oregon i ständig jakt på bensin...



Loading next content