Nier Replicant ver.1.22474487139

År 2017 dök Nier Automata upp på olika konsoler, och för många blev det första mötet med serien. Faktum är dock att Automata tillhör ett universum som går ändå tillbaka till spelet Drakengard till Playstation 2. Det har också en andlig föregångare från 2010, som på sin tid dök upp i två utgåvor. Här i väst gick det under namnet Nier Gestalt, medan det i Japan kallades Nier Replicant. Den här nya versionen jag nu recenserat baseras på den japanska utgåvan och går under det "smidiga" namnet Nier Replicant ver.1.22474487139... vilket jag tänker kalla Nier Replicant i resten av recensionen.

Nier Replicant utspelas i en apokalyptisk värld, 1300 år i framtiden. Människorna har nästan lyckats utplåna sig själva och en mystisk, dödlig sjukdom härjar fritt. Vi träffar en ung flicka som heter Yonah som drabbats av detta. Yonah bor i en liten by med sin äldre bror; huvudpersonen i spelet som du själv namnger. I Nier Gestalt är denna person en medelålders man och Yonah är hans dotter, och det är i huvudsak detta som skiljer Nier Gestalt och Nier Replicant. Konceptet och handlingen är desamma. Huvudpersonen vill naturligtvis hitta ett botemedel mot sjukdomen som drabbat hans syster, men möter starkt motstånd hos mystiska varelser som heter Shades, vilka har intagit områdena runt byn.

Nier Replicants sätt att berätta sin relativt enkla historia är en av spelets styrkor, men samtidigt är det mycket högtravande och blandar japanska klichéer och egenheter utan att hålla i tyglarna. Detta är dock kännetecknet för director Yoko Taro och en del av charmen i hans spel, men för vissa kan somligt kännas väl dumt. I Nier Replicant märks detta främst via karaktären Kainé, en tjej som huvudpersonen möter ganska tidigt i spelet. Hon är bara klädd i underkläder och svär som en borstbindare. Det blir lite för mycket av det goda ibland, men det hjälper att Laura Bailey är en utmärkt röstskådespelare. Huvudpersonen är annars den typiskt naiva pojken som utvecklas till en bitter man och möter flera stereotypa karaktärer dyker upp längs vägen. Ändå lyckas spelet göra mig intresserad av både historia och karaktärer, mycket tack vare en blandning av vemodig stämning, oväntade tvister och en känsla av gemenskap.

Nier Replicant är i grunden ett "hack and slash"-inspirerat spel som påminner lite om till exempel Bayonetta och Devil May Cry. Denna utgåva har finslipats och känns i samma nivå som Nier Automata. Du attackerar med två knappar, blockerar och undviker attacker, men du har också tillgång till magi genom magiska boken Grimoire Weiss som har ett antal olika förmågor du kan nyttja, men det är bara möjligt att välja mellan två åt gången.

Nier Replicant har även drag av klassiskt rollspel, där du stiger i nivå, kan växla mellan olika vapen, hitta material och uppgradera dem. Du kan också kombinera allt detta beroende på vilket vapen du använder, och det rika utbudet av vapen skapar en välbehövlig variation, eftersom stridssystemet i grunden är ganska ytligt. När du dödar monster får du också att plocka upp föremål som kallas "words". Du kan lägga dessa till dina vapen för att förbättra exempelvis skada, magi eller hälsa. Det är en bra idé att blanda och pröva dig fram. Shade-varelserna är dock inte de mest spännande fienderna att slåss mot efter x antal möten. Bossarna, å andra sidan, är mer intressanta, till stor del för att de blandar in Bullet Hell-element i mixen. Dessutom har de sina egna svaga punkter och attackmönster som du måste ta hänsyn till.

Nier Replicant är uppdelat i två delar, varav den första halvan är ganska tuff. Här finns många så kallade "fetch quests", men storyn känns tradig och det tar tid innan den tar fart. Men så var som bekant även fallet i Automata. Nier Replicant har ett gediget antal sidouppdrag, vilka inte är överdrivet spännande, men låter dig att utforska mer av detta udda men häpnadsväckande universum. De ger också spelets grundläggande berättelse mer kött på benen.

Huruvida Nier Replicant faller i remaster- eller remake-kategorin är svårt att säga, för enligt Yoko Taro är det inget av dem. Han kallar det en "versionsuppgradering", därav det udda namnet. Hur som helst är det uppenbart att utvecklaren Toylogic lagt resurser på det här spelet, eftersom Nier anno 2010 inte var ett särskilt vackert spel. Nier Replicant anno 2021 är förvisso inte heller på något sätt en grafisk tungviktare, men det visuella har definitivt fått ett uppsving. Menyerna har också setts över och är genomgående bättre. Karaktärsmodellerna är utan tvekan inspirerade av Automata och omgivningen ser också relativt bra ut, trots att det inte kan jämföras med de hetaste titlarna på marknaden. Det är även en ganska tom och avgränsad värld du travar runt i, men den är fortfarande fascinerande. Det beror förmodligen på mycket att estetiken bär en mycket dyster, melankolisk och gåtfull touch, med en atmosfär som påminner om klassikerna Shadow of the Colossus och Ico. Och för mig är det verkligen inte det sämsta. Spelet flyter också exceptionellt bra, med en upplösning så hög som 4K och en bildhastighet på stabila 60 bilder per sekund.

Röstskådespeleriet har jag löst nämnt redan, men Nier Replicant har också ett bra soundtrack. Kompositören Keiichi Okabe blev känd för omvärlden efter det arbete han lade ner på Nier Automata, och han ligger också bakom musiken i detta spel. Begåvade Emi Evans återvänder här med sin underbara röst. Det är värt att nämna att damen har gjort låtar för dessa spel genom att skapa sitt eget språk bestående av bland annat tyska, franska, japanska och engelska.

Förutom att stridsystemet setts över och grafiken uppgraderats, har även nytt innehåll lagts till i Nier Replicant. Ett nytt storyavsnitt med nya karaktärer vävs in, liksom en dungeon som heter 15 Nightmares där du spelar som en gammal bekantskap. Som nämnts tidigare hänger Nier Replicant och Automata inte omedelbart ihop, men om du gillade Automata får du några trevliga överraskningar här ändå.

Nier Replikant ver.1.22474487139 är en svår nöt att knäcka. Originalet var i stort sett okänt men efter Nier Automatas något oväntade framgång finns det nu en publik. Om du gillade sistnämnda, kommer du säkert att gilla Nier Replicant. Om du är ett av hack 'n slash-liknande rollspel är du också målgrupp. Om inte, ska du åtminstone veta att får en underbar, udda spelhistoria samt en bra blandning av berättande, ett enkelt men underhållande stridssystem och bra musik. Jag är glad att detta bortglömda spel är tillbaka i rampljuset och förhoppningsvis banar väg för nya unika spel från den excentriska Yoko Taro.