Bättre sent än aldrig, heter det ju. Och den här recensionen är såklart rejält, ordentligt sen. Men jag ville verkligen testa det här spelet grundligt tillsammans med sonen Frank (snart sex år) och inte tumma på att vi skulle gå igenom varje moment tillsammans, något som vi äntligen fick tid att göra i lördags. Och även om det kan verka som en märkligt udda grej att säga som chefredaktör för Sveriges största spelsida och av en recensent som delat ut betyg på över 3000 titlar genom åren, anser jag att det här spelet kräver en lite annorlunda typ av ordning och andra omständigheter än 99,99% av allt annat som släpps. Jag hade exempelvis inte känt mig bekväm med att recensera det här utan Franks hjälp och inblandning då detta är mer en leksak, för barn, än något annat som Nintendo släpps sedan Labo.
Du som inte slumrat sött under en mosstäckt storsten det senaste halvåret vet såklart att Mario Kart Live: Home Circuit är ett så kallat "mixed reality"-spel. Man kör en fysik radiobil genom fysiska banor som man bygger av medföljande kartongark, och kontrollerar rubbet via sin Switch. Omgivningen och själva spelvyn i Switchen filmas via en kamera placerad radiobilen och precis som i Mario Kart 8 är racingen indelad i olika cuper och olika motorklasser. Först laddar man hem mjukvaran, alltså själva spelet. Det tog mig och Frank exakt sex minuter. Under den tiden ställde min son fråga om huruvida det var klart snart, över 20 gånger.
- Är det klart nu, pappa?
- Är det klart nu då?
- Hur lång tid är sex minuter?
- Hur mycket tid är det kvar?
- Det är supertråkigt att vänta
- Kan jag springa upp och kissa och ändå hinna ned innan det är klart?
- Jag är superkissnödig
- Hur mycket tid är det kvar nu då?
- Tre minuter är väl mindre än sex minuter?
- Är det klart nu?
- Visst får Vega inte spela det här?
Att synka sin Switch med karten är busenkelt. Pjonnk, säger dte efter att man läst av en QR-kod med kartens inbyggda kamera och man är igång. Nintendo skickar med fyra stycken portar med siffrorna 1-4 och två stycken barriär-kartong-skyltar med pilar på, för att man sen ska kunna bygga banor efter egna önskemål. Frank och jag började enkelt. Byggde en relativt liten oval, allt för att kunna komma igång och inte krångla till starten allt för mycket.
Radiobilen går i 100cc-klassen rätt sakta, och det är en bra sak anser jag. Frank (fyller sex i början av nästa år) svängde lite väl hastigt (fram och tillbaka, fram och tillbaka) under de första minuterna innan han kom in i det och började kunna hålla bilen rak genom de fyra portalerna som vi satt upp. När man blivit lite varm i kläderna dyker en särskild markör upp och stannar man på denna och trycker på X, startar spelets första riktiga tävling. Allt fungerar precis som i Mario Kart 1-8 här, med power-ups som blinkar till och sedan går att avfyra med hjälp av L-knappen och det handlar (såklart) om att komma först i mål före de datorkontrollerade motståndarna.
100cc blir till 150cc som blir till 200cc och här börjar den medföljande radiokärran gå ganska fort, inte minst om man plockar på sig svampar som i Mario Kart-världen innebär turbo-boost. Allting stegras i en väldigt försiktig takt för att även de yngre spelarna ska hänga med och instruktionerna som dyker upp är pedagogiska och bra utan att bli långrandigt övertydliga. Det finns olika typer av tävlingar samt ett freeroam-läge för den som bara vill cruisa omkring på sitt parkettgolv och ljudeffekter såsom den charm som finns inbyggt i hur allt ser ut, känns och fungerar känns så himla mycket Nintendo. Smart strukturerat, snyggt förpackat och supersimpelt att komma igång med hör som sagt till det här spelets förtjänster.
Ibland kan jag tycka att grafiken i Switchen blir lite grumlig och lågupplöst, särskilt om man inte har stark takbelysning på golvet där man kör. Detta är dock absolut ingenting som min kära son någonsin reflekterat över när vi kört tillsammans, han har snarare mest bara skrattat, jublat, tjoat och hurrat på sin egen Mario Kart under alla de lopp vi klämt och känt på. Det råder inga som helst tvivel för egen del att Nintendo lyckats med något fantastiskt här då de kombinerat en fysisk leksak med spel på ett sätt som vare sig Disney Infinity, Skylanders eller Labo kommit nära. Frank sade det bäst under gårdagen då jag bad honom summera hans åsikter om Mario Kart Live: Home Circuit;
- Världens roligaste!