Svenska
Gamereactor
recensioner
Rad

Rad

80-tal och postapokalyps. Kim svidade på sig bästa tuppkammen och laddade en boombox med syntrock för att klubba monster på löpande band...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Double Fine gör konstiga spel. Eller märkliga spel kanske är en bättre beskrivning. Titlar som kultklassikern Psyconauts exempelvis. Ytterst märkligt, extremt underhållande. En del av den atmosfären finns i Rad också, samtidigt som det ibland är smärtsamt ordinärt. Jag tenderar att vara ganska simpel i min smak, med Rad kan jag inte bestämma hur bra jag faktiskt tycker det är och med hjälp av den här recensionen ska jag försöka komma till en riktig slutsats.

Rad är alltså ett så kallat "roguelike"-spel som utspelas under ett postapokalyptiskt 80-tal. Världen har gått under, och inte bara en gång, och det är upp till en hop med attitydsfriska ungdomar att bege sig ut och klubba monster med basebollträn eller andra trubbiga föremål, varför inte liksom? För dig som vanligtvis gillar genren fungerar det mesta som väntat, för dig som normalt inte spelar den här typen bör du förbereda dig på en rätt snäv inlärningskurva. Jag ska villigt erkänna att jag inte spelar överdrivet mycket roguelikes, generellt gillar jag inte när mina framsteg är begränsade till en runda spel och vid dödsfall är det tillbaka på noll. Jag förstår dragningen, men jag är mer den som gillar att konstant känna att jag kommer framåt i form av föremål, spelarnivåer och så vidare. Rad har lite av det, som tur är.

Rad
Rad är härligt att kolla på, om man gillar postapokalyps och tuppkammar.
Detta är en annons:

När du valt karaktär är det egentligen bara att sätta av genom en portal för börja slunga tunga påkar i plytet på världens alla monster. Rad är mycket simpelt i sin spelbarhet och är nästan helt fokuserat på närstrid. Nästan lite som Dark Souls-spelen fungerar. Du krymper avståndet mellan dig och fienden, svingar ditt vapen och rullar undan och sen repeterar. Räckvidden är relativt liten, åtminstone i spelets inledande vapen, och att hitta rätt rytm blir den mest viktiga aspekten i början. Det tar mig långt längre tid än vad jag skulle vilja erkänna att verkligen känna att jag har koll på vilka avstånd jag bör använda när jag ska besegra monster och små misstag kan bli direkt ödesdigra, redan på spelets första banor. Det här är ett av de största problemen jag har med Rad överlag.

Visst, jag förstår att roguelikes ska vara ganska utmanande, det är en speciell typ av spel för alla som gillar utmaning och det är meningen att du ska lära dig vissa mekaniker själv snarare än att spelet försöker visa dig. Det är helt okej. Svårighetsgrad är också en väldigt individuell sak i spel. Någonting jag tycker är busenkelt behöver inte nödvändigtvis vara det för dig och tvärtom. Jag tycker Rad är svårt. Eller snarare orättvist. Svårighetsgraden känns obalanserad och och uppmuntrar mig aldrig att ta risker eftersom tillgången till helande föremål är nästintill obefintlig. Slutresultatet av det gör att tempot blir lidande eftersom jag konstant försöker småfuska mig igenom vissa svårare fiender. Det blir extra sant under bosstriderna som ofta utspelar sig på mycket små arenor där det gärna trängs tre stora monster som alla jagar mig besinningslöst. Att gå nära ett stort klibbigt monster för att slå ett slag och sen rulla undan bara för hamna rakt i käkarna på ett annat monster blir mer frustrerande än utmanande i slutändan och flera gånger har jag behövt stänga av spelet i rent vredesmod.

Rad
Striderna kan bli aningen sega då det oftast handlar om att hålla sig borta för att minimera risken att ta skada.

Striderna handlar dock inte bara om närstrid, i takt med att fiender slaktas fyller du en mätare som leder till att mutationer låses upp som ger dig olika typer av krafter. Det kan vara allt från nya attacker, passiva förmågor och skydd mot specifika fiendeattacker. Mutationerna är klart en av Rads höjdpunkter eftersom de inte bara förändrar din spelstil på flera sätt men de ändrar också din karaktär fysiskt i spelet. En mutation ger min karaktär en dinosauriesvans som kan lägga ägg (japp!) och det är såklart hysteriskt kul. Problemet är att även om en mutation lägger till förmågan att skjuta projektiler förändras inte tempot i striderna eftersom jag ändå tvingas att konstant cirkulera fiender och försöka få in en attack här och var försiktigt för att inte själv ta skada. I vanlig roguelike-anda är mutationerna slumpmässiga vilket gör att vissa gånger du spelar kan du ha oturen att få saker som du inte riktigt att du behöver. Det brukar vara ett av mina problem med genren, att det ibland känns lite väl mycket som att du förlitar dig på turen snarare än egna färdigheter, men jag fattar att det kan vara en del av charmen också.

Detta är en annons:

Det finns ett par mekaniker för att spara pengar (i form av kassettband) mellan rundor för att underlätta lite, men på många sätt är Rad väldigt standard i sin utformning. En rolig sak med mutationerna är att de kan utvecklas beroende på vad du lyckas få vilket gör att någonting som redan var roligt blir ännu mer galet.Är det någonting annat Rad verkligen lyckas med är det designen. Här snackar vi härligt 80-talsmys med skrikiga färger, basebollträn, tuppkammar och syntmusik. 80-tal och postapokalyps är som klippt och skurna för varandra och i Rad är det inget som helst undantag.

HQ

Jag vill gilla Rad mer än vad jag faktiskt gör. Från stund till stund är det engagerande och när jag känner att jag lyckas undvika ett eldsprutande monster för att snabbt hoppsparkar ett annat medan jag använder en mutation på en tredje myser jag. När jag sekunden senare går in till en bossarena och möter tre aggressiva satar samtidigt som utan några som helst svårigheter äter upp mina livhjärtan vill jag aldrig någonsin starta spelet igen. Det är kanske mer riktat till någon som verkligen älskar genren, och gör du det ska du definitivt testa. Jag tycker Double Fine skulle varit lite mer generösa med helande föremål för att ge mig en ärlig chans, men å andra sidan kanske jag bara är extremt kass också. Vem vet.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Härlig design, retromysigt soundtrack, roliga mutationer
-
Obalanserad svårighetsgrad, orättvisa fiender, segt stridstempo
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

6
RadScore

Rad

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

80-tal och postapokalyps. Kim svidade på sig bästa tuppkammen och laddade en boombox med syntrock för att klubba monster på löpande band...

0
GRTV spelar Double Fines nya spel Rad

GRTV spelar Double Fines nya spel Rad

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Du vet hur det fungerar vid det här laget. Varje dag klockan 16:00 drar vi igång något som vi valt att döpa till Gamereactor Live där skribenter från hela vårt 14 länder...

2
Double Fines äventyr Rad släpps i augusti

Double Fines äventyr Rad släpps i augusti

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Double Fines kommande Rad utannonserades tidigare i år och ges ut av Bandai Namco, som nu avslöjat när vi kommer få ta del av detta säregna äventyr. Tydligen är det den...



Loading next content