Very Little Nightmares

Så. Minns du Little Nightmares? Ett utmärkt skräckspel från den Malmbö-baserade spelstudion Tarsier. Det var ett någorlunda kort äventyr som avslutades lite abrupt, men i all sin enkelhet och design rådigggade jag det. Little Nightmares var som en perfekt kombination av Inside, Amnesia, Coraline och sist men inte minst Tim Burton. Ditt mål var att styra en liten lymmel med en gul regnjacka genom en plats fylld med diverse monster och allehanda äckelpäckel.

Very Little Nightmares är i grund och botten en mobilversion av detta spel, som lånar väldigt mycket från sin storebror. Upplägget är ungefär detsamma. Du befinner dig i någon typ av gammal byggnad eller fabrik, utan något direkt mål - mer än att ta dig vidare till nästa rum och undvika att dö på vägen. Grafiken ser annorlunda ut jämfört med konsolversionen. Det körs ju på en mobil enhet, trots allt Även om designen är densamma. Vilket är en bra sak då Little Nightmares ser ljuvligt ut. Kamera-vyn påminner starkt om den i exempelvis Monument Valley. Och mer specifikt hur du rör karaktären framåt genom att klicka på marken. En vit ring indikerar vart din lille figur är på väg att gå härnäst.

Very Little Nightmares går i princip ut på att gå. Utforska nya rum, och lösa några enklare pussel. Det kan vara allt från att putta ner föremål som du sedan kan använda dig av för nå platser som inte var tillgängliga innan - eller att hitta en nyckel på en hylla som låser upp en dörr. Du fattar grejen, inte raketforskning direkt. Men där Monument Valley hade ett par riktigt smarta pussel tycker jag Very Little Nightmares faller en aning platt. Det är sällan jag fastnar i ett rum, där jag behöver tänka till vad som måste göras härnäst. Det är nödvändigtvis inte en direkt kritik, för jag njöt verkligen av min cirka två timmar långa genomspelning. Charmigt, men simpelt. Precis som Jonas Mäkis relation till Volvo-bilar.

Jag kan även sakna de där riktigt välgjorda skräckmomenten från Little Nightmares. Obehagliga jakt- och smygsekvenser som fick mig hålla andan rejält. Bolibompa-skräck i en lyxförpackning. Med det sagt har jag inga större bekymmer med detta mobilspel. Det är kul att återbesöka världen från Little Nightmares en gång till, och spelet är verkligen otroligt på nästan alla plan. Ett perfekt mysspel att lira i korta sessioner innan läggdags, eller på bussen till jobbet för att använda en fras som helt ärligt borde dö ut snart. Mobilspelsmarknaden befinner sig i en väldigt märklig position just nu. Jag har bloggat om det flertalet gånger - om hur dessa gratisspel dominerar plattformen, speciellt på iOS. Supertråkigt och tragiskt på många sätt. Men därför blir det extra roligt när ett så pass charmigt spel som Very Little Nightmares kommer ut och erbjuder någonting kvalitativt.