Borderlands 2 VR

Det var väldigt nyligen jag hoppade på VR-tåget för Playstation och jag har för det mesta haft en bra stund med vad som har potentialen att utvecklas till den allmänna spelarens alternativa spelupplevelse. Mindre pusselspel som Moss till faktiska AAA-upplevelser som Resident Evil 7 har visat sig vara för det mesta utmärkta upplevelser och en hyfsad start för virtuell verklighet i vardagsrummet. Ett av de senaste större spelet att landa på Sonys plattform är en port av Gearbox klassiska Borderlands 2 där vi har chansen att besöka Pandora från ett nytt perspektiv.

För den oinvigde så är Borderlands en förstapersonsskjutare, rollspel och en upplevelse djupt rotad i det mänskliga behovet att alltid vilja hitta häftigare och häftigare vapen. Vi väljer en karaktär som har olika fördelar, förmågor och möjliga roller. Vi går sedan upp i nivåer, skjuter mutanter och monster på planeten Pandora i jakten på skatter och serien har alltid traditionellt kunnat spelas med upp till tre polare.

Borderlands 2 VR har valt att gå i samma spår som The Elder Scrolls V: Skyrim VR och Fallout 4 VR och i princip bara vara ett nysläpp fast för oss som tycker om att binda fast plastglasögon på ansiktet och se oss omkring. Fast bara till en viss grad, för det första som slog mig när jag installerade spelet på mitt Playstation 4 Pro var att en av seriens, enligt många, viktigaste funktioner saknas i denna utgåva; Borderlands 2 VR är helt och hållet utan ett samarbetsläge. Detta är strikt för den ensamma spelaren så om ni hoppades på att få virtuellt samla era kompisar och jaga nya fräsiga vapen tillsammans kommer ni att bli gravt besvikna, lite som jag blev.

Trots denna trista förlust så kan det dock vara förståeligt då det inte kan ha varit lätt att anpassa Borderlands 2 på detta sättet. Många saker har justerats för att få spelet att fungera så bra som möjligt i VR och jag måste säga att jag ändå är imponerad med alla inställningar som finns för att öka komforten. Det finns olika kontrollmetoder beroende på om du vill spela med en vanlig handkontroll eller Playstation Move-stavarna tillsammans med intensiteten för tunnelseende (som hjälper väldigt mycket när vi ser oss omkring eller reser snabbt), höjdjustering, hur snabbt vi kan springa, om vi ens ska kunna springa eller bara teleportera oss eller hur snabbt vi ska kunna rotera med styrspaken. Mycket tid har lagts på att försöka minimera risken för illamående medan vi spelar.

Detta kringgår inte alltid begränsningarna hos Playstation VR. Det snäva synfältet kan få det hela att ibland kännas lite för artificiellt och jag får inte alltid en bra känsla av djup medan jag spelar. Sedan så är spelet också gjort för att spelas sittandes, något jag märkte medan jag försökte taktiskt luta mig ut runt hörn för att få in några skott mot Pandoras brutala psykopater och spelet inte alls höll med om att det var en superb idé och inte hängde med lika mycket, vilket gav mig en milt obehaglig känsla. Det känns inte lika instinktivt som till exempel Space Pirate Trainer eller Superhot där fysisk närvaro är en stor del av spelupplevelsen.

Ett annat tillägg som också hade gjort introduktionen av samarbetsläge problematiskt här är introduktionen av "B.A.M.F. Time" (Bad Ass Mega Fun Time) som låter oss under strider sakta ner tiden för att få in lite extra skada på motståndet eller till och med tiden att fly undan. Detta märkte jag kunde behövas med jämna mellanrum då fiender och monster i närstrid snabbt kunde komma upp i ens ansikte, något jag inte skulle vilja beskriva som en elegant upplevelse när en grupp med vilda Bullymongs vill pyngla upp en. Så B.A.M.F. Time kan vara en räddare i nöden som inte helt hade fungerat att dela med tre kompisar mitt i kaoset.

Men trots att bristen på kamratskap med mina kompisar kan logiskt förklaras så betyder det inte att jag inte märker hur mycket som förlorats i processen, för enligt mig så har kärnan i Borderlands-serien alltid varit just möjligheten att dela Pandoras galenskaper med mina vänner. Vare sig det är att spendera alla våra pengar surt förvärvade pengar åt att försöka lotta fram bra vapen i de enarmade banditerna i Moxxis bar eller försöka effektivt kombinera våra förmågor mot utmanande bossar så är det något som är roligare att dela med andra. Äventyret är kvar, alla miljoner olika vapen är kvar, Claptrap och spelets humor är kvar, men det är minnen och skämt som jag inte längre kan dela.

Det finns också delar av spelet som gärna hade fått ses över mer för att fungera bättre i VR, för det allmänna användargränssnittet har inte justerats så hemskt mycket vilket kan vara irriterande i stunder. Saker som att vår minikarta är väldigt liten och som tidigare placerad uppe i hörnet av displayen, som ofta är den suddigaste delen i ett VR-headset. Jag märkte sedan också att alla menyerna har tvådimensionella stil som tidigare, helt utan avsaknad av djup, vilket tillsammans med bristen på praktisk huvudspårning gör att jag konstant störde mig på att modellen av min karaktär i spelets uppgraderingsmenyer kändes i vägen för text eller liknande. En serie av mindre irritationsmoment som hade kunnat vara mer elegant justerade.

Sedan så känns det inte heller som något helt värt pengarna, för inte nog med att vi saknar samarbetsläget så tillkommer ingen av expansionerna i förpackningen. Så ingen story-DLC som Tiny Tina's Assault on Dragon Keep eller Captain Scarlett and her Pirate's Booty finns med och de två extra spelbara karaktärerna Mechromancer och Psycho saknas. Det är endast grundspelet med originalkaraktärerna från 2012 som finns med, trots att Borderlands 2 VR kostar mer än Borderlands 2 Ultimate Edition som ger oss allt extra utöver funktionen att spela med bästisarna över internet.

Borderlands 2 VR känns till viss del ambitiöst i sitt försök att anpassa spelet till VR som plattform, men det som offrats är vad som enligt mig gör Borderlands speciells och det känns som ett sådär värde för pengarna som det är just nu. Om man verkligen älskar Gearbox galna spelvärld och verkligen vill ta sig an Handsome Jack och jaga sällsynta krutpåkar så kommer ni såklart att kunna få ut lite nöje av spelet, men det känns fortfarande som att det kanske inte var helt rätt spel att försöka anpassa till VR som plattform. Det är inte dåligt, men det känns ihåligt och stympat.