Svenska
Gamereactor
recensioner
Just Cause 4

Just Cause 4

Adam har glidflugit och mattbombat paradiset i Just Cause 4 och gillar det inte alls så mycket som vi hade förväntat oss...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Svenska Avalanche har sedan 2006 varit med och format vad sandlådegenren av spel med vidöppna världar kan vara; Öppna vida landskap där vi spelare får en hög med spelmekaniska leksaker och själva får välja hur vi ska ta oss an de hinder och utmaningar som sätts framför oss. Just Cause-serien tog sin sanna form med Just Cause 2 där ikoniska leksaker som fallskärmen och änterhaken strömlinjeformades tillsammans med mer förstörelse, en enorm värld med varierade landskap och explosiv action. Detta blev sedan grunden som serien byggt på sedan dess, på gott och ont.

Just Cause 3 var ett problematiskt spel. Inte för att det var dåligt, för som vår egna recension beskrev det så var det ett steg framåt med introduktionen av Rico Rodriquez wingsuit som lät oss graciöst glidflyga våra ansikten rakt in i betongväggar med höga skratt. Men detta var på PC vi hade som roligast för konsolversionerna av spelet är än idag horribelt optimerade med en bilduppdatering som får mig att tänka tillbaka till diabildsprojektorerna i grundskolan. Det hade också en hel del småsysslor strödda över kartan som i längden kunde kännas utdraget att spela medan vi sakta erövrade Ricos hemland Medici. Så det fanns såklart flera saker som hade kunnat fixas till en potentiell úppföljare. Idag har vi Just Cause 4, som är ett spel som faktiskt lyckats fixa en del av mina personliga klagomål från sin föregångare, samtidigt som andra delar blir lidande.

Just Cause 4
Just Cause 4Just Cause 4
Solís är en väldigt vacker och varierad spelvärld.
Detta är en annons:

Rico Rodriguez har sedan senast lämnat byrån han tidigare arbetat för och har sökt upp ännu en ö, Solís, att befria. Denna gången är det dock inte en traditionell bananrepublik med en mustaschprydd diktator som ska störtas, utan den privata legoarmén Black Hand som vi stött på flera gånger under seriens gång, utan vi är även på jakt efter svar för vad som hänt med Ricos bortgångne far. Med detta mål så ansluter vi oss till den desperata lokalbefolkningen och rebellgruppen Army of Chaos för att sakta desarmera Black Hand och även det hemliga vapenprojekt de arbetar på.

Detta projekt är en del av Just Cause 4 nya gimmick och det involverar olika former av oväder. Black Hand arbetar på väpnad väderteknologi, något de inte har några som helst problem att släppa löst och testa runt omkring Solís. Detta har varit en stor del av spelets marknadsföring där vi har fått se majestätiska tornados slita infrastruktur i bitar och rycka flygplan ur luften med massiv förstörelse som resultat. Detta är inte spelets enda väderslag utan olika former av stormar delar även väderprognosen för spelvärldens olika regioner.

Just Cause 4
Det finns en herrans massa sidogrejer för uppgraderingav av änterhaken...

Avalanche har sedan länge stått stolta över sin förstörelse och fysiksimulation där vi som de granatslungande vandaler vi är fått härja fritt och jämna baser och fästningar med marken och studion ska ha en klapp på axeln över vad de åstadkommit här. För det är ärligt talat ganska imponerande att se dessa olika former av oväder härja över Solís och se hur de påverkar allt från hur Rico kan ta sig fram till hur striderna kan bekämpas. De ovan nämnda tornadorna sliter inte bara upp fiender och föremål i luften, utan kan även kasta runt oförsiktiga spelare eller till och med de projektiler vi försöker avfyra i dess närhet, och en sandstorm påverkar inte bara vår sikt markant utan kan även vara en fara när lösa föremål dras med vinden eller om vi oförsiktigt glidflyger fram. Dessa händelser har faktisk spelmekanisk inverkan på vår spelupplevelse när de väl sker. Det enda tråkiga är att jag under de strax över 20 timmar jag spelade innan jag såg eftertexterna knappt fick se dessa fenomen.

Detta är en annons:

Faktum är att Just Cause 4, för mig i alla fall, kändes underväldigande och som outnyttjad potential. Dessa opålitliga väderslag är något vi får ta del av då och då, men långt ifrån så ofta att de känns som en påtaglig del av spelet. Jag förväntade mig att jag mitt under en räd mot en bas skulle tvingas anpassa mig för en virvelvind eller att en åskstorm faktiskt skulle vara en mer dynamisk fara. Men så blev inte fallet under min speltid då det mesta kändes prydligt och strukturerat där dessa faror var väldigt statiska för det mesta. Detta kändes väldigt trist då jag faktiskt såg fram emot mer av dessa dynamiska event till vad som nu börjar kännas som en väldigt statisk spelvärld. Speciellt då själva uppdragen är väldigt mediokra.

Just Cause 4
Just Cause 4Just Cause 4
Wingsuit är fortfarande spelvärldens bästa transportmedel.

Nu har underbar uppdragsdesign inte alltid varit seriens signum. Det har ofta mera varit en löst kontextualiserad anledning att åka någonstans där vi själva får välja hur vi ska klara av vårt mål, men här så känns det tydligare än någonsin att Avalanche inte haft tiden eller resurserna att göra något mer kreativt med det. Precis som tidigare har spelvärlden sina olika regioner med provinser inom dessa som vi tar över under spelets gång, men istället för Just Cause 3 checklistebaserade metod där vi bockar av varenda bebyggelse på kartan så har istället varje provins en räd mot ett militärt mål. Det kan röra sig om en militärhamn som kan nyttja rebellerna eller en fabrik med ritningar till nya stridsvagnar som vi kan ta över. Efter ett övertaget mål så kan vi sedan avancera mer Army of Chaos och ta makt över provinsen. På pappret är detta en klar förbättring där varje bas nu har ett syfte bakom sig, men i längden är det bara samma saker vi gör om och om igen.

För även om vi nu har en förklaring till varför vi vill ta över låt oss säga en flygbas, så är det fortfarande bara en av ett fåtal typer av uppdrag som byter av varandra. Det kan röra sig om att ta apterade fordon och köra ner i vattnet i en hamn eller eskortera krigsfångar genom basen och förstöra allt i sin väg. Jag är tacksam över att det är generellt mindre av dessa saker att ta sig an medan jag erövrar kartan för mot slutet var jag utan tvekan dödstrött på att försvara en plattform medan en mätare går upp eller leta reda på generatorer som ska sprängas för att öppna en port. Det värsta är att spelets huvuduppdrag ofta inte är mycket bättre även om det finns några som till och från faktiskt får skina i mängder.

Just Cause 4
Röstskådespeleriet är äverraskande starkt för att vara ett Just Cause-spel.

En möjlig anledning till att spelet har sina väldigt medelmåttiga uppdrag kan vara för att inte styra spelaren för mycket medan vi leker med vårt nya arsenal med leksaker. För Avalanche har faktiskt lagt mycket tid åt att designa om eller förbättra mycket sedan senast. Just Cause 3 gav oss oändligt med C4 och nya sätt att resa över kartan och riskera våra liv och Just Cause 4 låter oss istället meka med fysiken och änterhakens funktioner (och tar bort vår C4 tyvärr). Änterhaken och de linor vi kan sätta ut kan nu modifieras med olika funktioner som låter oss skapa egna lösningar och metoder för förstörelse.

Ett exempel är att vi nu kan fästa ballonger på föremål. Kombinerar vi detta med att vi också kan sätta dit små raketmotorer så kan vi göra allt från att skapa mobila plattformar eller bara skapa extra kaotiska händelser för skojs skull. Jag själv valde att, i brist på tillgängliga sprängämnen, använda ballongerna för att under ett uppdrag förstöra fordon som blockerade radiosändningar genom att lyfta upp dessa högt i luften och släppa ner på marken eller ner för stup. Det är när vi som spelare får komma på egna lösningar som Just Cause 4 skiner som starkast. Dessa olika funktioner kan sedan uppgraderas genom att vi gör de mindre sidouppdragen spridda över kartan.

Just Cause 4
Väderfenomenen ser häftiga ut även om de inte är så dynamiska som förväntat.

Det finns en konstant överhängande känsla genom Just Cause 4 att Avalanche hade många idéer och tankar om hur spelet skulle vara men aldrig riktigt når hela vägen. Det märks som mest under spelets berättande. Som vanligt så är spelets story överlag rent nonsens och bara en ursäkt för den förstörelse vi småfnissandes tar del av, samtidigt som vi bland dessa klichéer och märkliga referenser till tidigare delar i serien har små och korta stunder av genuin karaktärisering. Röstskådespeleriet är genomgående bra med konversationer där vi knappast ser hyperrealistiska människor tala, men de känns mer levande än i tidigare delar. Det kommer aldrig i närheten av det såklart, men ibland har jag samma vibbar som jag får av Machine Games Wolfenstein-titlar där det märks att utvecklarna tycker om världen de skapar och personligheterna som bor där. Förutom skurken som känns helt meningslös och knappt existerar i det här spelet och storyns korta natur får allt att kännas ganska "jaha?"

Andra positiva förändringar är också att stridssystemet överlag känns mer solida. Vi kan faktiskt precisionssikta här och är inte riktigt lika låsta till seriens aningen generösa autosikte och nästan alla vapen har någon extra funktion. Maskingevär kan ha extra granatkastare monterade och raketer kan vara målsökande. Detta gör alla vapen lite mer intressanta och versatila än tidigare. Fordonen har också justerats och kör bättre än tidigare, även om jag fortfarande hade stunder där blodet kokade av ilska när jag råkade spinna ur eller fastnar. Avalanche har även lagt till radiostationer att lyssna på medan vi åker i våra fordon. Värt att tillägga är att jag faktiskt tyckte om spelets musik som var bombastiskt men också med intressanta elektroniska inslag. Det var behagligt och hjälpte faktiskt stunder av annars standard action att sticka ut lite.

Just Cause 4
Spelvärlden känns mindre och tar inte lika lång tid att erövra.

Just Cause 4 är mängder av bra idéer som inte verkar ha va som krävs för att nå sin fulla potential, och det är synd för det är fortfarande en fullt spelbar titel som jag aldrig rakt ut ogillade att spela. Men jag skulle ljuga om jag inte blev mer sugen på att faktiskt installera om Just Cause 3 igen och glida över Medicis vackra landskap (speciellt med DLC:n som gav oss en jetpack). Lägg till bagateller som en irriterande inzoomad karta och hysteriskt medioker AI för både allierade och fiender så ser jag hellre fram emot nästa del i serien, om det kommer någon, som förhoppningsvis är på en ny generation av konsoler med nya idéer och möjligheter. Det är inte dåligt, men det är inte så speciellt heller.

Angående konsolversioner.
För recensionen av Just Cause 4 så fick vi spelet till PC och denna fungerade väl, men vi har inte fått ett exemplar till konsol. Square Enix och Avanlanche bedyrar att konsolversionerna i Just Cause 4 ska fungera bättre än vad Just Cause 3 gjorde, men för er som är osäkra kan vi rekommendera att invänta andra intryck från just konsolversionerna.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Förbättrade strider, bra musik, stabilt röstskådespeleri, fortsatt bra förstörelse, vacker spelvärld, en sann sandlåda
-
Underväldigande väderinslag, känns mindre än tidigare, tillintetsägande kampanj, oerhört trist uppdragsdesign
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Lunac124
    Varför ens göra ett till spel? Jag har aldrig varit särskilt motiverad till den här serien. Jag kan inte sluta ställa dessa frågor: Frågade... 5/10

Relaterade texter

Just Cause 4Score

Just Cause 4

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Adam har glidflugit och mattbombat paradiset i Just Cause 4 och gillar det inte alls så mycket som vi hade förväntat oss...



Loading next content