Lego The Incredibles

Jag är ett riktigt Pixar-fan. Trots mina snart 25 år här på jorden har jag fortfarande tecknat och animerat som favoritgenre när det kommer till film. Jag älskade verkligen The Incredibles när jag såg den för första gången för ungefär 14 år sedan (herregud, 14 år sedan. Jag börjar bli gammal) och jag har sett den säkert 20 gånger efter det. Den 31:a augusti har äntligen uppföljaren till denna fantastiska film premiär i Sverige och jag kommer att sitta bänkad i biografen tillsammans med alla snoriga sexåringar på premiären. No shame. Men, till min stora lycka frågade Big Boss (Hegevall) mig tidigare i veckan ifall jag var sugen på att recensera det senaste Lego-spelet som baserats på min favoritfilm. Jag tackade med stor förtjusning ja till detta eftersom det betydde att jag skulle få uppleva lite mer The Incredibles innan premiären i augusti.

Spelet tar sin början precis i slutet av den första filmen. Vi dyker alltså in i action direkt från start. The Underminer terroriserar staden med en gigantisk borrmaskin och förklarar krig mot fred och lycka (vilken usling). Men familjen Parr tvekar inte en sekund, skurken ska besegras. Efter en intensiv jakt lyckas familjen till sist få stopp på den gigantiska borrmaskinen. The Underminer har smitit undan och kvar finns en stad i spillror. Trots att The Incredibles räddade staden från totalförstörelse är invånarna inte nöjda. Det är nämligen förbjudet för superhjältar att använda sina superkrafter, vilket familjen Parr har gjort och alla grips nu av polisen. De släpps fria efter löften om att hädanefter följa lagen. Inget mera användande av superkrafter.

Men, då dyker plötsligt en man vid namn Winston Deavor upp. Han tycker att lagen om att förbjuda användandet av superkrafter är fel och han vill med familjen Parrs hjälp visa världen att superhjältar inte är ett hot mot lego samhället. Detta vill han göra genom att dokumentera hjältedåden familjen utför. Alla i familjen får en kamera runt halsen som kommer att sköta all dokumentation. Deavor väljer att först skicka ut Elastigirl (mamma Helen) på uppdrag eftersom han anser att hon är bäst lämpad för jobbet. Under tiden tar pappa Bob en paus hemma och umgås lite med minstingen i familjen, babyn Jack-Jack. Bob inser snart att Jack-Jack börjat visa tecken på att ha några minst sagt imponerande superkrafter. Samtidigt börjar ett nytt hot att terrorisera invånarna i staden, vad är det egentligen som pågår? Och vem ligger bakom det?

Detta var alltså en kort sammanfattning av den första delen i spelet och vad jag antar, även första delen i filmen. Jag har som sagt inte sett den ännu. Mycket saker händer hela tiden i spelet och det blir därför aldrig segt och enformigt. Jag har verkligen roligt medan jag spelar och tiden bara springer iväg. Om du har spelat något av de tidigare Lego-spelen vill jag bara passa på att gratulera, för då kommer du nämligen att klara detta nya spel med bravur. Upplägget är nämligen nästan exakt detsamma som i tidigare spel. Du tar dig igenom en storfilm i Lego-format, slår sönder allt som kommer i din väg för att samla Lego-pengar och för att hitta dolda bitar du kan använda dig av för att bygga hjälpmedel som tar dig vidare i spelet. Ibland behöver du dessutom riva dina fina byggen efter användning för att sedan bygga någonting nytt du behöver. Precis som i tidigare titlar har du flera spelbara karaktärer till hands som du kan växla mellan under spelets gång. Totalt kan du samla 113 (!) karaktärer. TT Games gillar verkligen att trycka in så många karaktärer som möjligt i sina spel. Denna gång har vi ju som sagt ett gäng superhjältar till hands där alla har väldigt olika egenskaper. Detta gör att du med lätthet kan avgöra vilken karaktär du behöver använda för de olika hinder du stöter på.

Pappa Bob kan lyfta och kasta runt föremål med sådan lätthet så att man nästan skulle kunna tro att allting var gjort av ihålig, fjäderlätt plast. Mamma Helen kan töja ut sig och forma sin kropp till olika typer av hjälpmedel. Broar, trampoliner eller vad som nu behövs. Sonen Dash är som vi vet ursnabb. Han kan till och med springa på vatten. Dottern Violet kan göra sig osynlig och även skapa ett slags energifält. Dessa energifält är utmärkta att använda som skydd för henne och resten av familjen. Sedan har vi då minstingen Jack-Jack kvar. Jag tänker behålla lite mystik här i min recension och inte prata någonting om hans superkrafter. Du som läsare får helt enkelt ta dig an spelet eller vänta på filmen för att få reda på mer. I spelet får vi även spela som babyn Jack-Jack, vilket är extremt underhållande. Mer än så säger jag som sagt inte. Utöver familjen Parr får vi även bekanta oss med många av deras superhjälte vänner.

Du kommer att få ta del av massor av varierande "superwork" under spelets gång. Vad sägs som att rädda staden från fasansfulla glasstjuvar? Det är vad jag kallar utomordentliga hjälteinsatser! Men betydligt viktigare uppdrag än så väntar dig också såklart.
För att ha dykt in i en värld uppbyggd i plast lär jag ändå säga att spelet är snyggt gjort. Mitt senaste Lego-spel jag testade på var Jurassic World som kom år 2015 och jag lär säga att TT Games gett detta spel ett rejält ansiktslyft om man jämför dessa två spel. Det har väl släppts ungefär 148 stycken Lego-spel mellan Jurassic World och The Incredibles som jag då alltså inte har spelat. Men Lina tycker i alla fall att det ska nämnas att lego-spelen bara blir snyggare och snyggare för varje spel som släpps. Vilket givetvis är ett stort plus.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag och en vän spelade Lego: Pirates of the Caribbean för några år sedan. Stundvis frågade vi oss själva om vi var idioter eftersom vi inte kunde förstå vad som krävdes för att komma vidare i spelet. Kom igen nu, spelet ska kunna spelas av sjuåringar och vi har problem. Hur dumma är vi egentligen? Men , det var faktiskt otydligt emellanåt vad man skulle göra för att kunna ta sig vidare. Och detta tyckte alltså jag som vuxen spelare. Förstå vilken utmaning för åttaåringar? I Lego:The Incredibles behöver man inte oroa sig för detta. Kör du fast någon gång i spelet dyker en cirkel upp i det nedersta vänstra hörnet. I den visas en enkel animering över vad du lär göra och vilken karaktär du ska använda för att ta dig vidare. Detta gör ju att spelet inte blir det minsta utmanande för min del men, vi får ju inte glömma att detta är ett spel som riktar sig till barn och inte till oss på 20+. Trots att detta faller under kategorin icke utmanande barnspel har jag ändå väldigt roligt medan jag spelar. Det har en oerhört hög mysfaktor från start till mål.

Det enda jag kan se som ett minus är väl just det, att vi sett allting förut. Spelet är uppbyggt på samma sätt som de tidigare spelen som släppts under de senaste tio åren. Spelen följer handlingen från en film vi oftast sett innan vi börjar spela vilket gör att vi redan kan storyn. Det kommer alltså inga överraskningar. Visst, ibland väver TT Games ihop flera filmer i ett spel för att göra det lite roligare. Men annars finns det ingenting som överraskar oss. Inte denna gång heller. Jag kan också tycka att en del av röstskådespelarna är extremt kassa och irriterande. Men även detta verkar vara något vi ser i nästan alla Lego-spel. Är det någonting de medvetet väljer? Ska det vara roligt? Jag har inget svar att ge. Den dåliga humorn som vi finner i tidigare Lego-spel finns även i The Incredibles. Den har sin charm och funkar i dessa spel. Även om den är ganska enspårig och tunn. Den må bli lite tjatig, speciellt eftersom vi sett den flera gånger förut i tidigare spel. Nu kanske jag låter som en humorbefriad och bitter 25-åring. Jag förstår att detta går hem hos den huvudsakliga publiken. Barnen. Vilket gör att jag accepterar det. Och trots att spelet inte levererar så mycket nytt är det ändå ett mycket roande och välgjort spel som jag har njutit av att få spela igenom.