Svenska
Gamereactor
recensioner
Iconoclasts

Iconoclasts

Svenskutvecklade Iconoclasts bjuder på klassisk 2D-magi, men också lite tvetydiga detaljer. Är det värt en genomspelning? Jonas har testat...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Pixlar. Enkelt upplägg. Oförlåtande svårighetsgrad. Spel som flörtar med en svunnen eras verk har kommit tillbaka och allt fler utvecklare verkar se tillbaka på en mer avskalad men utmanande upplevelse. Senaste i raden är Iconoclasts - ett svenskutvecklat pixeläventyr i två dimensioner. Vi får följa Robin, en minst sagt kaxig och kavat mekaniker i en värld som håller på att falla samman. Lite ironiskt är det upp till dig att reparera den igen.

Iconoclasts
Det är hysteriskt vackert. Vi kommer spendera timmar med att bara spana in den pixliga glansen.

Vilket är lättare sagt än gjort då verktyg är olagliga. Något som inte rimmar något vidare med Robin. Efter att ha hjälpt en granne reparera dennes hus tas hon på bar gärning, vilket leder till att den allsmäktiga övervakade supermakten (One Concern) spärrar in henne. Såklart dröjer det inte länge förrän hon, med lite hjälp av en annan medfånge, är ute igen och således efterlyst.

Spelet är en klassisk pusselplattforms-historia i flera bemärkelser med drag av Metroidvania-genren. Sagda verktyg tjänar som lösning för allehanda hinder längs vägen (lättare pussel som till en början innefattar en enorm mutter och ett par massiva metalldörrar som hindrar fortsatt framfart) och dessa blir successivt svårare, och kräver bitvis rätt rejäl eftertanke. Något som helt klart får läggas på spelets pluslista då det utmanar och därmed räcker längre. I samma anda låser du också upp flera verktyg genom att avancera i storyn.

Detta är en annons:
Iconoclasts
One Concern håller världen i ettjärngrepp och påminner oss om samma vakande öga som i exempelvis Beholder.

Vilket leder till spelets första minus - instruktionerna. I sin simplaste form består de ofta av att prata med person X och därmed hjälpa denne lösa problem Y. Något som jag till en början hade väldigt svårt med. Svårt som i att jag inte visste vart jag skulle vända mig. Trots att nyckelord såsom speciella material, personer eller platser markeras i dialog (och således måste betyd något) finns ingen som helst indikation under spelets gång. Det tog mig en bra stund innan jag insåg att det var via pausmenyn som vi fick information om vad som skulle göras. En lite mer uppenbar lösning hade passat här.

En annan aspekt som hör ihop med kopiösa mängder information i pausmenyn, är rollspel. Iconoclasts har inslag av dessa och då främst i dialog där du kan välja svar. Detta är däremot inget som är i majoritet under spelets gång, så valet att marknadsföra det som "inslag av rollspelselement" var helt rätt. När vi ändå diskuterar känslor vill jag nämna karaktärerna du möter under resans gång. Dessa må framstå som charmigt gulliga och som enbart vill leva sina liv. Men under ytan döljer sig flera historier om tragiska människoöden och vad man kan göra för sin egen vinning. För den som är villig att investera tid kan det nog bil känslosamt. Detta är också en av spelets starka sidor.

Iconoclasts
Verktyg är olagliga, men oumbärliga för att ta sig vidare.
Detta är en annons:

Del två i den klassiska bemärkelsen är grafiken. Och vilken grafik sedan! Har du spelat något av de äldre Mega Man-spelen eller de rätt färska Shovel Knight kommer du känna igen dig direkt. Pixliga skogar sedda från sidan. Hus på rad och listigt lagda gångar är alla härligt detaljerade och färgerna fullkomligt lyser. Under mina timmar med spelet slås jag gång på gång av hur vackert det är och, då jag spelar på en normal Playstation 4 uppkopplad till en TV utan HDR, hur snyggt det skulle ha varit om sistnämnda teknik skulle figurera. Det är kort sagt en färgglad, kärleksfull och värdig hyllning till dåtidens plattformslir - på flera nivåer.

Iconoclasts
Pusslen är snyggt snickrade och kan ibland vara rätt svåra att bemästra. Men då följer även segerns sötma.

Jag vill även nämna den lilla deadzone (utrymmet runt analogspaken där inget händer) som trots allt finns. När jag ska flytta Robin, dröjer det lite för länge från det att jag skjuter styrspaken till dess att donnan på skärmen reagerar. Är du väldigt noga med blixtsnabba responstider så är det här säkerligen något som kan avskräcka dig och som har fått mig att missa några gånger. Lyckligtvis går det att spela runt det och i slutändan fungerar det bra, men detta är spelets för mig klart största minus.

Spontant känner jag inte för att avslöja så mycket mer. Iconoclasts är ett spel som du ska få upptäcka själv. Springa omkring i de magiskt vackra omgivningarna och där leta efter föremål som du sedan kan använda för att uppgradera dina verktyg. Eller prata med människor som antingen är emot ditt yrke som mekaniker eller uppmanar dig att fortsätta då det sticker i ögonen på tidigare nämnda styrande organ. Du får själv känna på trixen som krävs för att nita de svårare och listigare fienderna eller vad som krävs för att lösa de svårare pusslen. En sak kan jag däremot berätta - självfallet har spelet bossar då, då. Som hanteras på klassiskt vis.

Iconoclasts
Vissa tycker om dig och andra inte. Spontana drag i smilbanden garanteras.

Så därför ska jag avrunda här. Spelet är på alla sätt och vis fantastiskt. Gillar du plattformslir, retro eller bara allmänt mysiga spelupplevelser - kolla då för bövelen in detta. Bortsett från lite få instruktioner och en aning hög dödzon, så är detta ett riktig härligt äventyr.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Charmig grafik, simpelt upplägg, lagom utmanande pussel, atmosfäriskt, djup story, härlig huvudperson
-
Brister i spelkontroll, snålt med instruktioner
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
IconoclastsScore

Iconoclasts

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Svenskutvecklade Iconoclasts bjuder på klassisk 2D-magi, men också lite tvetydiga detaljer. Är det värt en genomspelning? Jonas har testat...



Loading next content