Lego Star Wars: The Force Awakens

Föreställ dig minen på vår finske redaktör Jonas Mäki när jag, smått försynt, bad om att få recensera Lego Star Wars: The Force Awakens. Han ville givetvis spela svår och efter flera dagar av mutning med piroger och lakritspipor gav han äntligen vika när han, med truten full av pirog, berättade att "spelet var ditt från början, men tack för fikat" och sen gick. Du undrar nog varför jag bad om något så banalt som ett Legospel och svaret på det är ganska enkelt. Först och främst älskar jag Star Wars och för det andra är just Legospel det enda min sambo spelar med mig och det har blivit lite av ett måste i vårt hushåll vid det här laget.

Med nästan ny (nåja, den är över halvåret gammal nu) Star Wars-rulle på vita duken kommer det givetvis ett nytt Lego-spel som komplement. Lego Star Wars var ett av de första spelen att komma ut när Traveller's Tales började göra adaptioner med gula plastgubbar av stora filmer och nu är det alltså dags igen med den kungliga The Force Awakens. Jag tänker förutsätta att du är bekant med hur de tidigare Lego-spelen fungerar rent strukturellt. Den största frågan som dyker upp varje gång ett iteration snurrar igång i min skivläsare är förstås; har det hänt någonting sedan sist?

Jag kan med allvarlig ton i rösten meddela att om du hade hoppats på banbrytande förändringar, då kommer du bli besviken. Det är samma slapstick-humor, samma mani av att slå och sparka på precis allt du kan se, samma karaktärsspecifika pussel och nästan samma stridssystem. Åtminstone i grunden, för precis som varje gång ett nytt spel i serien kommer så blir redan etablerade mekaniker justerade och förbättrade, lite på samma sätt som EA gör med sportspelen varje år. Det är lätt att glömma men spelmässigt är det faktiskt enorma skillnader mellan Lego Star Wars och Lego Star Wars: The Force Awakens.

Förutom förfiningar av redan inlärda manövrar finns det två nyheter som skakar om spelets fundamentala balkar. Den första nyheten är själva byggandet med klossar. I tidigare spel har det funnits små högar av hoppande lego (efter massiv förstörelse) som kunde byggas ihop med hjälp av en knapptryckning. I Lego Star Wars: The Force Awakens finns dessa kvar men det finns också lego som kan byggas ihop till flera olika konstruktioner, från samma bitar. Det gäller alltså att veta vad du ska bygga först för att ta dig vidare och sen hoppa tillbaka, förstöra din vackra skapelse och bygga om den till någonting annat för göra klart pusslet du håller på med. Detta lägger såklart till ett extra lager i pussellösningen och är ett välkommet tillskott.

En annan spelmässig förändring är att under vissa av spelets strider byter spelet vinkel och placerar kameran bakom din karaktär och det är skjuta från skydd som gäller, á la Gears of War. När detta händer handlar det mest om att skjuta av ett visst antal fiender innan det är dags att gå vidare. Ett poängsystem finns i bruk som, baserat på hur väl du undviker att inte bli skjuten själv, belönar dig med extra pengar du kan använda för att köpa fler karaktärer.

I övrigt är det mesta sig likt. Du har sönder allt som går, bygger ihop de bitarna som är byggbara, delar ut stryk och löser pussel. Det är varken svårt eller utmanande egentligen, men då tillhör inte jag nödvändigtvis målgruppen heller. Utöver vanliga markstrider med ljussvärd och lasergevär kan du då och då även ratta ST-AT och allehanda fordon. På några banor får du även ta kontroll av flygande farkoster som den klassiska Millenium Falcon och en och annan X-Wing. Dessa må vara simpelt utförda (sväng och skjut) men blir sådär arkadigt härliga i gengäld.

Spelet följer handlingen troget och som vanligt kan vi förvänta oss legohumorn. Jag tycker den är skitrolig, rent ut sagt. Har du inte sett filmen ännu (finns det någon som inte har gjort det?) och vet med dig att du är spoilerkänslig så bör du såklart inte spela Lego Star Wars: The Force Awakens. Det är verkligen svinkul att se sina favoritscener utspela sig med plastgubbar i huvudrollen och det skojas friskt om precis allt. Bara grejen med att Kylo Ren har ett påslakan med morfar Vader på fick mig att stortjuta av skratt och när Han Solo använder sig av uttryck som Wookie-Cookie måste jag sluta spela för att hämta andan.

Utöver filmens handling lyckas Lego Star Wars: The Force Awakens dessutom lägga till bakgrundshistoria för karaktärer som Poe Dameron på ett otroligt snyggt sätt. Det finns en rad olika uppdrag av denna sort och känner du att allt extra material från filmen inte stillar din törst efter mer Star Wars-lore så finns det massvis att hämta här. Kärleken till grundmaterialet är verkligen tydligt.

I spelets mellansekvenser är alla röster och repliker hämtade direkt från filmen och övriga repliker är gjorda av sina riktiga skådespelare. Harrison Ford, Daisy Ridley, Carrie Fisher gör sina roller utmärkt och det är en extremt fin detalj som ytterliga gör att det här känns som det officiella spelet till filmen. Lägg även till det hutlöst grymma soundtracket med svulstigt pampiga stycken av kunggubben John Williams så går det inte att göra annat än att knäböja och tacka, upprepade gånger.

Grafiken är följsam, färgglad, effektfull och proppad med detaljer. Främst omgivningarna är noggrant modellerade efter filmen och det är enkelt att känna igen sig. Karaktärernas animationer är av hög klass och uttrycker sig väl under spelets mellansekvenser.

Har du inte tröttnat på konceptet ännu kommer du garanterat ha kul och har du någon att spela med i soffan blir det ännu bättre. Att det fortfarande inte finns något samarbete online är för mig dock helt obegripligt. I slutändan blir Lego Star Wars: The Force Awakens kanske lite för bekant men å andra sidan har jag svårt att säga exakt vad utvecklarna ska göra för att få det att kännas nytt och fräscht. Det finns över 200 karaktärer och en massa annat att låsa upp för den som vill ta sig an det och det är faktiskt det enda spelet baserat på The Force Awakens som är riktigt bra.