Himlens gröna och glänsande ljus skimrar genom skogsbrynet. Jag är förföljd, jag känner det på mig. Av någonting okänt och förvrängt. Jag vet inte var jag är någonstans längre. Jag har spenderat månader bland de sibiriska bergen, men jag har aldrig sett någonting som liknar detta förr. Jag hör ett elakt skratt eka runt omkring mig. Vad det än är som jagar mig så närmar det sig. Snabbt. Plötsligt ser jag det omöjliga - en uråldrig trästuga på kycklingben kommer vandrandes genom skogen, och undanröjer alla träd i sin väg. Då uppenbarar hon sig - häxan Baba Yaga. Hon bär en krona av döda djurs kranium och horn.
Jag har spenderat cirka 100 timmar med Rise of the Tomb Raider sedan det släpptes i höstas. Det står sig som ett av fjolårets absolut bästa spel enligt mig, där fantastiskt gameplay kombinerats med ihärdigt återspelningsvärde. Det är en dödlig kombination som håller mig fast framför projektorskärmen än idag. Och nu har alltså Crystal Dynamics utökat fröken Crofts story, precis i tid till PC-releasen av spelet. Baba Yaga: The Temple of the Witch leder Lara längst en mycket mörkare stig än vi tidigare skådat i det snötäckta Sibirien. I en skog vävd av mardrömmar blir hon hemsökt av demoner från hennes förflutna, samtidigt som ställs mot vanställda bestar och utreder legenden om Baba Yaga, en kannibalisk häxa från slavisk mytologi.
Baba Yaga är ett väldigt kort sidokapitel, vänta dig inget annat. Här finns blott ett nytt uppdrag, ett nytt (men ack så linjärt) område att utforska, en ny dräkt, ett nytt vapen samt en ny typ av pilar. Utöver det så är det samma Rise of the Tomb Raider du redan är bekant med. Det handlar fortfarande om att ta sig från punkt A till punkt B genom att hoppa, klättra och kräla genom livsfarlig terräng, samtidigt som man samlar dagböcker på vägen för att lära sig mer om omgivningen och karaktärerna man interagerar med. När man väl kommer fram till punkt B handlar det om att tillverka pilar och ammunition, och ta till alla nödvändiga medel för att besegra fienderna man ställts inför. Sedan upprepas cykeln, om och om igen. Och ja, det känns lika tillfredsställande och häftigt nu som det gjorde när spelet väl släpptes.
Det lär dock inte ta dig mer än två timmar att uppleva allt som Baba Yaga har att erbjuda, och det finns inget återspelningsvärde att tala om utöver de gömda samlarföremålen . Förra månadens expansion, Endurance Mode, erbjöd många fler timmars nöje enligt mig. Med det sagt så är handlingen väl berättad, hela vägen från början till det tillfredställande slutet.
Det bästa med storyn i Baba Yaga är dock, precis som i det fulla spelet, Lara Croft själv. Det är slående hur pass mycket hon utvecklats som karaktär sedan föregångaren från 2013. Hon har gått från ett torterat offer till en självständig och äventyrslysten actionhjälte. Här vågar hon sig på det mörka och det okända för att rädda en människa i nöd. Hon gör det inte bara för att det är hennes plikt, hon gör även för att hon vill veta sanningen. Som äventyrare och utforskare måste hon veta sanningen, vilket gör att hennes agerande känns trovärdigt.
Det är just legenden om Baba Yaga och hennes övernaturliga krafter som driver Lara denna gång. Det är ett spännande mysterium, och det är kul att se den här lite råare och läskigare sidan av Tomb Raider. Det ger även gameplayet en fräsch twist. Tyvärr tar mysteriet slut alldeles för snabbt, då man redan efter en gömd ljudlogg kan pussla ihop det "stora avslöjandet" som väntar spelaren i slutet. Storyn lever inte upp till sin fulla potential helt enkelt, vilket sammanfattar hela expansionen ganska väl. Med en prislapp på 129 kronor lyckas inte Baba Yaga, till skillnad från sin stuga, stå på egna ben. Men har du likt mig redan införskaffat säsongspasset för att avnjuta det helgrymma Endurance-läget så är denna sidoberättelse en trevlig bonus.