Svenska
Gamereactor
recensioner
Burnout 3: Takedown

Burnout 3: Takedown

Offensiv körning och spektakulära effekter. Burnout är tillbaka, vassare, vackrare och farligare än någonsin. Följ med ut på dödens väg om ni vågar.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Om Burnout 3 var en OS-gren, då skulle det vara Maurice Green som springer maraton med sitt 100-meters tempo. Hela vägen. Liknelsen må verka avlägsen och otrolig, men efter drygt ett dygn av effektiv speltid känner man att det man precis har spelat, är rent och skärt bilburet vansinne. Det är 200 kilometer i timmen på en motorväg, körandes åt fel håll, med ett koppel motståndare bakom en som inte önskar något annat än att förpassa ens fordon till närmsta vägräcke. Som spel är Burnout 3: Takedown, precis vad vi killar skriker högt över. Det går ovettigt snabbt, det är våldsamt snyggt, det smäller, flyger smådelar, låter väldigt mycket hela tiden. Kort och gott, det är ett fyrverkeri för sinnena. Ett fyrverkeri som fångar i ett stenhårt grepp, och släpper inte taget förrän man faller ihop på golvet av ren utmattning på grund av det oupphörliga sinnesbombardemanget. Det tilltalar det är primala inom oss, och effekter och bilvåld får oss att tjuta högt av ren njutning.

HQ

I grund och botten är det samma spel som förut. Man åker i idiotfart på landsvägar och undviker trafiken som inte håller ens egna tempo, man lägger sig i filen för mötande trafik, och blir belönad för det, och när som helst kan man med ett knapptryck använda allt sitt uppsamlande trafikvansinne till att åtnjuta ännu högre hastigheter tack vare boosten. Kryddan denna gång består av ännu mer grafiskt finlir än senast, och även en gigantisk dos ren illvilja från de datorstyrda bilarna. Knorren på grisen denna gång är nämligen den utstuderade elakhet som de tävlande ska utsätta varandra för. Undertiteln Takedown är termen då en tävlande medvetet ser till att en motståndare kraschar på olika sätt, något som nu har blivit spelets nästan viktigaste aspekt. Takedowns fyller på boost-mätaren till fullo, och även förlänger den när man gör flera Takedowns på rad. Varje Takedown följs också av en kort filmsnutt som visar vad man har åstakommit, och snabbt därefter finner man kameran tillbaka på ens egna bil igen. Man tror att det kan störa, men det roar gott och går dessutom att stänga av om man så vill.

För det är tack vare Takedowns man överlever mer än ett par minuter ute på de hårda landsvägarna. Istället för att delta i små fåniga cupper med förutbestämda mål har man nu istället tre världsdelar och otaliga tävlingar att välja mellan. Det finns ett antal tävlingsalternativ tillgängliga hela tiden, och är det så att man är trött på att försöka på ett, går det bra att gå någon annan stans och försöka på ett annat ställe. Tävlingarna är uppdelade i små cupper om tre lopp, enstaka race, crash-tävlingar och annat gott som till exempel utmaningar där man kan vinna nya bilar. World Tour-läget, som det kallas, håller länge, och när man har korsat sista mållinjen har man vunnit inte mindre än 173 medaljer. På vägen dit är det en orgie i upplåsningsbara godbitar i form av nya banor och bilar. Man stöter konstant på nya milstolpar, såsom ett visst antal poäng, eller Takedowns, något som resulterar i ännu mer saker att leka med. Det läget som utmärker sig allra mest är Crash. Banorna har berikats med bland annat ramper och annat som gör det möjligt att få mer luft under karossen. Dessutom har Criterion tillfört bonus-föremål som kan halvera ens poäng, fördubbla, fyrdubbla, eller som tillåter ens bil att explodera för att orsaka mer förödelse. Dessutom kan man spränga sin bil manuellt efter att ett visst antal fordon har anslutit sig till massakern.

Bilutbudet är sig likt från förut, påhittade fordon, denna gång dock mycket mer visuellt lika sina verkliga motsvarigheter utgör den största delen av garaget. Men det finns utsvävningar, såsom öppnar formelbilar, tunga jeepar eller vad sägs om en enorm brandbil? Skillnaden mellan de olika klasserna, såsom t ex Muscle, Sports och Coupé är inte enorm, men visst märker man att det är olika typer av bilar man styr. Den stora skillnaden ligger dock hos individen och dennes reaktionsförmåga, något som faktiskt till viss del gör spelet så underhållande som det är. Med över 60 bilar sammanlagt är det självklart att det blir en del upprepning, men det känns i detta fallet som ett enda stort lyxproblem. Dock ska det erkännas att de olika banorna alltid känns fräscha och passar utmärkt både i vanligt utförande, som baklänges. Drönartrafik populerar vägarna, precis som förut, dock beter de sig lite mer rationellt denna gång, och gör inte oberäkneliga manövrar när man närmar sig. Designmässigt är banorna underbart vackra och kompletta rent grafiskt. Omgivningarna varierar från europeisk landsbygd till motorvägar och innerstadsrefugslalom, och det är alltid återskapat med största omsorg och detaljtanke. Layoutmässigt är det som förut, inga knivskarpa kurvor där eleganta handbromssvängar ska göras, utan istället långa svepande böjar som är som gjorda för spridande av gummibeläggning.

Tekniskt sett är Burnout 3 inget annat än ett mästerverk. Det är svårt att inte bli hänförd av den imponerande mjukvaran som pressar det mesta ur min Playstation 2. Renderware-motorn levererar silkeslena och effektfyllda 60 bildrutor i sekunden i stort sett precis hela tiden. Under vissa tillfällen kan det sjunka, men då pratar vi om situationer som t ex fyra bilar i bredd med sprutande gnistor. Krascherna i såväl loppen som i kraschläget är spektakulära, med förvridna karosser, splittrat glas, och skrot som regnar ner över omgivningen efter en våldsam kollision. En extra finess är att man nu kan trycka in en knapp och därmed gå in i Impact Time-läget, vilket betyder dels att man får se bilmosningen i ultrarapid, men att man även kan kontrollera sitt döda vrak till viss del, detta innebär alltså att man kan styra ut sin bil mitt i vägen för att kunna sabba för motståndarna. Det är svårt att berömma det nog i ord, då man måste se det i rörelse för att förstå hur imponerande Burnout 3 är. I stort sett det enda man kan klaga på, är i mitt fall musiken. Tyvärr består den av olika mjuka typer av rock, såsom Sahara Hotnights och ett gäng för mig helt okända grupper som alla vräker på i samma hektiska tempo som bilkörandet. Av alla låtar var det endast två låtar jag gillade, och det var från grupperna Modest Mouse och Franz Ferdinand. Annars kvider jag när jag när den hemska rocken strömmar ur högtalaren. Dessutom finns det precis som i SSX-spelen en DJ som kommenterar det mesta före loppen, något som irriterar oerhört, men som tur är går att stänga av. Till skillnad från musiken.

Detta är en annons:

För den ensamme spelaren finns det som sagt många timmar av underhållning. Men det finns nästan precis lika mycket för de som spelar med eller emot varandra. Online finns det möjlighet till både lagspel och att möta varandra rakt på i de flesta olika Burnout-grenar, där faktiskt nytillskottet Road Rage är det roligaste. Road Rage går ut på att man tar skada i realtid under loppets gång, och för att hamna högst upp måste man helt enkelt platta till tillräckligt många motståndare. Mycket underhållande om jag får säga mitt. Man kan ju dessutom lugnt påstå att det förlänger livslängden ordentligt.

Längs motorvägen blinkar stora skyltar om att man ska sänka farten och köra försiktigt. Jag ignorerar dessa och klämmer mig mellan två långtradare med ett ondskefullt leende på mina läppar. För detta är det jag har väntat på i två år, inget snack, inget krångel. Bara ren farthysteri, långt ifrån pretentiösa halvsimuleringar. Faktum är att Burnout 3 roar mig mer än något annat spel har gjort hittills i år, enligt mig toppar det även det mästerliga Rallisport Challenge 2. Burnout 3 är mitt ljus i höstmörkret, och jag har aldrig haft så roligt med ett bilspel som jag har just nu.

Burnout 3: TakedownBurnout 3: TakedownBurnout 3: TakedownBurnout 3: Takedown
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Makalöst på alla punkter, grafik och spelglädje på topp!
-
Dålig musik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Leorio
    Jag pressar min bil i hisnande hastigheter, och kraschar i ett eldhav för segern. Spelglädje och förstörelselusta är kärnan i många spel,... 9/10
  • Wot Karden
    Vroom vroom vrrrrrrooooooooooom det går fort sjuklikgt fort runt en sis så där 250 Km timmen jag lykas precis veja unda för en bil som svänger... 9/10
  • Gamer 94
    "Destroy the Rules" är mottot för Burnout 3: Takedown. Och jag skulle vilja förstöra reglerna på detta enformiga spel, för att man... 8/10

Relaterade texter

Burnout 3: TakedownScore

Burnout 3: Takedown

RECENSION. Skrivet av Jesper Karlsson

Offensiv körning och spektakulära effekter. Burnout är tillbaka, vassare, vackrare och farligare än någonsin. Följ med ut på dödens väg om ni vågar.

1
Burnout 3: Takedown

Burnout 3: Takedown

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Jesper Karlsson

Släpp loss vreden inom dig, Jesper välkomnar till det vägburna helvetet då han spenderat tre veckor med Burnout 3!



Loading next content