FIFA 10

Bollen är upplagd för frispark, strax utanför straffområdet. Stefan Schwarz tar sats. Kvartsfinal mellan Sverige och Rumänien, världsmästerskapen i fotboll 1994. Schwarz springer över bollen. En avledande manöver. Samtidigt har Tomas Brolin gömt sig i Rumäniens femmannamur. Håkan Mild stegar fram, trycker till läderkulan. En perfekt bredsida når Brolin som i full karriär har tagit en löpning tvärs bakom muren. Och smack. En sträckt vrist senare rasslar nättaket retsamt bakom rumänernas målvakt. Det är ett klassiskt ögonblick.

Nyckeln i denna scen var förstås överraskningsmomentet. En finurlig variant som var väl intränad. Detta är något man kan anamma i FIFA 10, för första gången. I den nya träningsarenan flyttar jag omkring mina spelare för att skapa den perfekta frisparksvarianten. Jag kan återskapa scenen som inledde denna text, eller göra något helt nytt. För att sedan använda den mot överrumplade polare i spelsoffan eller online. Förhoppningsvis med ett triumferande flin och två uppsträckta armar sekunderna efter.

Det fysiska spelet är mer flexibelt i år. Spelarna hakar i varandras armar när de tampas sida vid sida, använder axlarna för schyssta tacklingar och håller undan bollen med kroppen. De kämpar, drar, sliter. Har jag storleken och snabbheten på min sida, behöver jag nästan aldrig använda tacklingsknapparna för att sno bollen. Det känns mer dynamiskt än tidigare. Mindre förutsägbart. Ett steg närmare verkligheten.

Även bollkontrollen går mer på djupet i år. När jag håller in båda avtryckarknapparna behandlar min spelare bollen med större känsla och precision. Jag kan utföra snygga tvåfotare, tvära Cruyff-vändningar och använda mig av små ytor som inte kunde utnyttjas på samma sätt förut. Äntligen kan jag med tighta vickningar på bollen replikera Zlatans fantastiska solomål han gjorde när han fortfarande bar Ajax matchskrud. Ni som är nere med skiten, vet vilket jag pratar om.

Spelet blir mer responsivt, absolut, även om jag fortfarande ändå kan ana lite av den "seghet" hos spelarna som FIFA-serien brottats med länge. Det finns definitivt utrymme för ännu mer finslipning här.

Däremot bidrar de finjusteringar som gjorts i passningsspelet, den artificiella intelligensen, animationerna och skottmomenten till ett klart skönare flyt och tempo än tidigare. AI:n analyserar och använder ytor smartare, böjer sina löpningar för att undvika offside och försvarar straffområdet genom att täcka ytor mer logiskt. Dessutom ser det helt fantastiskt ut. Från standardvyn är det nästan svårt att skilja FIFA 10 från en verklig match på TV:n. Animationsarbetet imponerar stort, där allt från dribblingar till domare som undviker farande läderkulor ser väldigt naturtroget ut. På nära håll ser man också att många av stjärnspelarna är väldigt trogna sina förlagor.

Det är också väldigt välljudande. Något jag märker extra väl när jag jämför den tidiga förhandsversionen, där ljudet var hackigt och kraxigt, och recensions-ditot. Här märker man verkligen hur viktigt ljudet är för helhetsupplevelsen. Gamle gode Andy Grey och Martin Taylor gör som vanligt bra ifrån sig i kommentatorstolarna, och arenaljudet bidrar till en fantastisk atmosfär. Det är nästan lite högtidsstämning inför varje match, när man hör dånet från publiken och spelarna äntrar gräsmattan i två ordnade led. Precis som det ska vara.

Likt NHL 10 innehåller FIFA 10 ett vida reviderat managerläge där matchresultat baseras på styrkor och svagheter hos lag och spelare, där spelarövergångar bestäms av hur rik klubben är, dess prestige och konkurrens från AI-styrda klubbar, samt där utvecklingskurvor hos spelare beror bland annat på ålder och miljö. I likhet med sin hockeykollega blir det, för mig personligen, alldeles för mycket administrativt pappersarbete för att fånga mitt intresse. Men givetvis inser jag vilket värde ett sådant spelläge har hos många. Även om det är fint för alla frälsta att ha hela fotbollsupplevelsen förpackad i ett och samma paket, så rår det aldrig på det djup specialiserade spel som Football Manager har.

Uppkopplad tid är kvalitetstid, och visst är det så även i FIFA 10. I det nya Virtual Pro-läget kan du ta en bild på dig själv, ladda upp på EA:s hemsida, redigera och slutligen applicera på ditt virtuella alter ego. Denna kan du använda både online och offline, i alla spellägen. Plocka på dig erfarenhet som förbättrar dina färdigheter, uppnå mål och lås upp ny utrustning. Det andas väldigt mycket rollspel, där scenerierna heter Camp Nou och Old Trafford istället för Azeroth.

Man kan givetvis använda sitt alter ego i Be a Pro-läget där man enbart kontrollerar sig själv. Fotbollens mindre intensiva natur och format passar inte lika bra för konceptet som det gör i NHL 10. Jag blir aldrig lika delaktig i spelet och den fortfarande aningen sega spelkontrollen gör sig ännu mer påmind när jag enbart styr en spelare. Hur som helst är det fortfarande ett alternativ, och absolut inget dåligt sådant för den delen.

På det: Tänk onlineligor med användarskapade lag, turneringar och Live Season 2.0 där man spelar med ständigt uppdaterade skador, varningar, avstängningar och formkurvor som överensstämmer med verkligheten, och inse att det garanterat kommer att hålla dig upptagen ända till nästa säsong. Minst.

Proppat med innehåll alltså. Mycket har vi dock sett förut. Jag hade tagit emot fler nyheter med öppna armar. Det mer flexibla, fysiska spelet och den mer finkänsliga bollkontrollen räcker ändå för att jag ska vara tillfredsställd. Men känner man med sig att dessa spelmässiga nymodigheter är något man kan klara sig utan, kan man med gott samvete satsa på förra årets betydligt billigare version.

Många, inklusive jag, konverterade från "det där andra fotbollsspelet" redan förra året. FIFA 10 är ändå en så pass övertygande förbättring, att det kommer krävas mycket för att jag ska byta läger igen.