LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Gamereactor
      recensioner
      Ninja Blade

      Ninja Blade

      Jonas Mäki har dragit på sig mördarpyjamasen och utkämpat spelhistoriens sannolikt hårdaste bossfighter. Och överlevt! Hör hans berättelser om alla upplevelser i Ninja Blade...

      Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

      * Obligatoriskt att fylla i
      HQ

      Borde jag inleda recensionen med att berätta om då jag surfade på en missil mellan skyskraporna och styrde den in i en enorm best eller när ett gigantiskt monster spydde ut bilar varpå jag hoppade på en motorcykel och körde mellan de flygande bilarna högt upp i himlen för en sista förödande attack? Nej, jag nöjer mig nog med att tala om att Ninja Blade har de coolaste bossfighterna någonsin.

      Det tar liksom aldrig slut. Jag slåss mot en enorm jäkla mask som river skyskrapor som om de vore tändstickor. Jag beskjuter den med flygplanskanoner och jag utför sinnessjuka stunts som fria fall på hundratals meter för att få in attacker, men den hittar alltid på något nytt sätt att göra allt ännu lite mer besvärligt för nya ninjabekantingen och tillika Ninja Blades huvudperson Ken Ogawa. Som om han inte hade nog med problem efter att först ha blivit förrådd och lämnad att dö av sin farsa och nu är inbegripen i stora monsterslagsmål.

      För som det slåss i Ninja Blade. Det saknar faktiskt motstycke. From Software har verkligen knölat in varenda sekund med så mycket action att man hyperventilerar efter varje avklarad bana och får ta vattenpaus för att hämta andan. Ninja Blade utspelas i ett nutida Tokyo som drabbats av något slags virus vilket lett till en sedvanlig japansk invasion av monster. Och när armén inte räcker till tar man givetvis till Japans egna svar på marinkårssoldater, nämligen ninjas.

      Och det behövs för det fullkomligen dräller av monster i Ninja Blade som kommer i alla storlekar, former, kulörer och smaker. Vi snackar enkla drönare, vi snackar småmonster, vi snackar minibossar, vi snackar vanliga bossar och vi snackar helt enorma bossar. Det sistnämnda betyder i praktiken till exempel maskar på hundratalet meter som attackerar mitt i enorma storstäder med en förödelse som saknar motstycke att njuta av.

      Detta är en annons:

      Just ovan nämnda mask måste först tuktas med kulspruta, därefter krävs våghalsiga stunts medan man kastar sig mot marken, varpå en kurragömmalek i staden måste lekas. Till sist vankas hederligt däng modell urskön bossfight och hela härligheten avslutas sedan för gott med diverse minispel. De som läst mina texter vet att jag normalt är ett stort fan av minispel, dock ej i bossfighter eftersom det ofta leder till att man inte riktigt kan fokusera på vad som faktiskt händer bakom de stora lysande ikonerna med X, Y, A eller kanske ett B.

      Ett skräckexempel på där det gick fel var Heavenly Sword. Där hann man sällan med att uppfatta alla utsökta detaljer i bakgrunden medan man friskt delade ut storstryk. Lyckligtvis faller inte Ninja Blade i samma fälla utan känns faktiskt nästan mer som en blandning av Braid och Fahrenheit i upplägget. Vilket ju inte är de sämsta inspirationskällor man kan ha.

      De minispel som finns känns nämligen genomtänkta. Ser det ut som att Ken skulle behöva dyka till höger kan du vara säker på att ikonen som kommer upp kommer visa att du ska tilta analogspaken just till höger, men om han istället skulle behöva hoppa är det minsann A (hoppknappen) som kommer visas. På samma sätt kommer X-knappen lysa om du förväntas hugga någon och ska man hålla sig fast på ett skakande monster får man hamra på Y-knappen. Därför känns det i högre grad än man är van vid som att faktiskt spela allt det otroliga som sker på skärmen och man kan fokusera mer på bakgrunderna istället.

      För att återknyta till bossmasken så börjar denne vid ett tillfälle spy ut allt han vräkt i sig på sin färd genom storstaden. Han attackerar alltså Ken genom att spy ut bilar, bussar och liknande och kastar dem allesammans högt upp i luften. Hur man löser det? Jo, lyckligtvis spyr han även upp en motorcykel, vilken Ken galant gränslar uppe i himlen varpå han startar den och galant kör mellan de flygande fordonen, innan han voltar av och skickar den mot bestens mun, samtidigt som han attackerar tanken och får hojen att sprängas i monstrets mun. Touché.

      Detta är en annons:

      Men om man missar då? Ja, till att börja med är det ganska generösa gränser i Ninja Blade. Tanken är verkligen att man ska hinna med att klara minispelen på första försöket. Det är precis lagom utmanade och dessutom uppdelat så att man rankas efter hur snabbt man lyckas med varje grej. Men om olyckan är framme spolas tiden tillbaka någon sekund, lite som i ovan nämnda Braid, med frågan om man vill försöka igen. Ingen frustration, och knappkombinationerna är desamma så ingen ska behöva bli arg och fastna någonstans.

      Just alla dessa bitar är det jag verkligen gillar med Ninja Blade. Det är hela tiden skyhögt över allt annat man sett och upplevt och påminner i sina bästa stunder om en riktigt bra ninja-animé. Men så har vi ju den grå vardagen. De delar där man faktiskt får gå till fots och slåss. Detta utgör runt 50% av spelet, och där lyser det igenom att stridsystemet inte är djupt nog för att konkurrera med främst Ninja Gaiden II.

      Det hela hänfaller lite åt att bara hamra febrilt på en knapp för allt vad tygen håller, trots att det finns flera vitt skilda vapen att välja på, massor av attacker att lära sig och ett flertal andra finesser. Även pussellösningen känns lite slentrianslarvig. Jaha, där är en eld, då kastar vi vind-shuriken på den. Klart. Eller varför inte ett nät som istället tacklas med en eld-shuriken. Det är knappt pussel ens, bara ett försök att ha något mer djup i spelet som inte tillför något.

      Nej, det är just allt annat än att gå på marken som är så bra i Ninja Blade, och det handlar om mer än minispel under banor. Exempelvis finns flera coola passager när man faller mot marken längs husväggar och ska strimla fiender medan man glider nedåt. Går det för snabbt kör man svärdet i väggen enligt traditionell manga-fysik och bromsar således farten lite. Det finns även långa passager där man få skjuta stativmonterade kanoner från både helikoptrar och andra fordon. Allt detta är riktigt roligt just för att det känns så fräscht, man har inte gjort det förut. Det känns verkligen kul att se From Software hitta lite av storformen igen.

      För trots att de är relativt okända är From Software en av Japans större utvecklare. De grundades redan 1986 och har utvecklat till vartenda format av rang. Mest kända är de för sin Armored Core-serie, men har även utvecklat flera delar i Tenchu-sagan samt båda Otogi-spelen (vilka var riktigt bra) och den senaste tiden har de legat bakom exempelvis rollspelet Enchanted Arms, mecha-actionspelet Chrome Hounds och nu alltså även då Ninja Blade som är det bästa man släppt på flera år.

      Som om det inte skulle räcka med det maffiga äventyret har From Software även pulat ned massor av annat att göra och samla på i Ninja Blade. Man kan exempelvis uppgradera alla sina vapen och själv välja när och hur de ska användas. Dessutom kan man hitta alternativa dräkter till Ken Ogawa och klä upp honom i de olika varianterna av japansk mördarpyjamas likt en liten Barbie-docka med mord i sinnet. Själv tycker jag dock att allt sådant lullull är mest onödigt och stjäl lite uppmärksmhet från äventyrets tempo.

      Hursomhelst, tyvärr faller Ninja Blade som sagt lite på passagerna mellan de fantastiska bossfighterna. Att slåss mot vanligt fotfolk är inte speciellt engagerande och stridssystemet är aningen för simpelt. Men så länge man får slåss mot bossarna, vilket ledigt är runt hälften av speltiden, är det riktigt medryckande och med lite mer finputsning hade detta med lätthet spöat Ninja Gaiden II.

      Ninja BladeNinja BladeNinja BladeNinja Blade
      07 Gamereactor Sverige
      7 / 10
      +
      Löjligt bra bossfighter, innovativt spelsystem, skön musik, cool huvudperson, lättbegriplig spelkontroll
      -
      Ojämnt tempo, vissa brister i spelkontrollen, kameraproblem
      overall score
      Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

      En andra åsikt

      Petter Hegevall
      Ninjan Ken i Ninja Blade ser ut som en töntig kopia av Ryu Hayabusa från Ninja Gaiden-spelen. Hayabusa med drag av bondage, typ. Han rör sig som Hayabusa, han slåss som Hayabusa och hans spel vill så himla gärna vara Ninja Gaiden att det nästan storknar. Banorna är alla sotsvarta eller mörkgrå, bossarna är alla superstelt quick time event-baserade och striderna blir snabbt så enformiga att jag somnar. Nej, Ninja Blade är inte roligt, och inte särskilt snyggt. Mest rörigt, och tråkigt. 4/10

      Relaterade texter

      Ninja BladeScore

      Ninja Blade

      RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

      Jonas Mäki har dragit på sig mördarpyjamasen och utkämpat spelhistoriens sannolikt hårdaste bossfighter. Och överlevt! Hör hans berättelser om alla upplevelser i Ninja Blade...

      Ninja Blade

      Ninja Blade

      FÖRHANDSTITT. Skrivet av Sophie Warnie de Humelghem

      Sophie har bekantat sig med en ny ninja iförd bajsbrun japansk pyjamas. I ett hårdnackat Tokyo ska Ken skipa rättvisa, kosta vad det kosta vill...



      Loading next content